MJÖRNBERG: Ett getingbo där vissa lag imponerar lite extra

Några omgångar in i serien har Allettan södra blivit precis det där getingboet som vi hoppades att det skulle bli. Med ett flertal gäng som verkligen imponerar.

Allettan södra har blivit precis den där serien som förutspåddes på förhand där lagen plockar poäng av varandra till höger och vänster, där det två-tre omgångar in (det varierar lite mellan lagen) bara skiljer tre poäng mellan andra och sista plats och där inget lag längre kan titulera sig fullpoängare.

Det är med andra ord precis som man hade kunnat hoppas att det skulle bli. Ett underbart getingbo. Men några lag har ändå imponerat lite mer än andra.

Två av dem möttes under lördagskvällen när Borås förlängningsbesegrade Troja-Ljungby med 3-2.

Egentligen borde väl det haussade gänget från Ljungby ha vunnit tillställningen. Man brände flera frilägen, lyckades inte kapitalisera på ett ordentligt övertag i powerplay och hade över två perioder ett spelövertag som borde ha mynnat ut i fler än två mål.

Men trots att utdelningen uteblev och att man släppte in mål efter en olycklig sargstuds i den andra perioden stressade Jens Gustafssons gäng aldrig upp sig. Man fortsatte uppträda kontrollerat, hålla ihop laget och kliva på framåt. Man gjorde sin grej utan hjärnspöken och fortsätter man på den linjen kommer det inte komma många plumpar i den här serien. Dagens match må ha mynnat ut i en förlust (om än efter förlängning), men det var ändå en klart godkänd insats. Med mersmak till och med.

Vilket så klart gör Borås insats ännu mer imponerande. Laget toppar Allettan södra efter tre spelade matcher och är det ena av två lag som fortfarande kan titulera sig obesegrat så här långt i serien (även om två segrar kommit efter förlängning). Den stabila defensiv som banade väg i grundserien fungerar än så länge väldigt väl även i Allettan.

Mot Troja fick man inte fatt i någon taktpinne, men försvarade sig tålmodigt och höll sig framme när studsarna kom rätt offensivt, vilket räckte till att göra de två mål som ordnade oavgjort vid full tid. Viggo Andrén gjorde ånyo en riktigt vass match i kassen och inte heller Borås kändes särskilt stressade. Man gillade läget och tog vad man fick. Jag måste säga att det laget bjudit i öppningen av serien är över de förväntningar jag hade på laget.

Att det sedan blev Borås som ordnade bonuspoängen efter att pucken glidit fram under Jesper Eliasson och gett Tom Fridén öppet mål var mest en slump. Troja ville ha det till att keepern hade blockerat pucken, men i ärlighetens namn såg det mer ut som en liten tavla. Men bonuspoängen hade kunnat hamna lite var som helst.

* * *

Sen måste vi fundera över ett annat lag som imponerar och som är det andra gänget som än så länge kan titulera sig som obesegrat i Allettan södra.

Hanviken inledde med att besegra Visby/Roma efter förlängning på bortaplan i mellandagarna och tog idag ytterligare en imponerande skalp genom att besegra HC Dalen i Norrahammar med 5-2.

Sättet segrarna kommit till på påminner ganska mycket om varandra. Hanviken har varit i brygga, men hittat sätt att klamra sig kvar i matcherna och sedan vänt runt dem till sin egen fördel. I den första perioden den här eftermiddagen manglade HC Dalen på ganska bra, men August Hedlund spelade lysande mellan stolparna (under matchens första halva var målvaktsmatchen mellan honom och Hampus Hedman fantastisk) och laget redde ut stormen. Sen var man obevekliga när lägena dök upp.

I inledningen av grundserien var Hanviken väldigt trubbiga, puckarna ville inte in och man attackerade inte kassen tillräckligt bra. Men i den aspekten av spelet har man växt under säsongen och mot HC Dalen var man obevekliga. När chanserna uppenbarade sig small det bara från andra perioden och framåt.

Bitvis skulle jag vilja koppla ihop Hanvikens offensiva renässans med att man plockade in Alex Ek från Wings. Forwarden har varit lysande med en egen leverans samtidigt som han banat väg och fått fart på andra. Idag sänkte han sitt gamla lag med ett hattrick.

Hanviken har fått en smakstart på Allettan södra med sina två raka bortasegrar mot tufft motstånd och sänt ut signalen till alla andra att man kommer vara svåra att tas med.

* * *

Fanns det något av en krisstämpel på Karlskrona inför eftermiddagens match var det garanterat väldigt mycket mer lättade miner efteråt. 8-2 mot Mariestad var precis det besked alla som gått och oroat sig i Blekinge efter två raka förluster behövde få.

Idag finns också mycket positivt att skriva om laget. Det fanns en offensiv spelglädje som inte fanns senast mot Halmstad Hammers och ett lag som gick på skott och vågade vara kreativa från minut ett till minut femtionio.

När det gäller spelarkritik finns också mycket att glädjas åt för Karlskrona. Alexander Bergström visade vägen som den härförare han måste vara, Victor Crus Rydberg sköt och sköt och sköt och visade att han ville något i offensiven (att det bara blev två mål från hans klubba var faktiskt i underkant) och målvakten Carl Malmqvist klev upp med stort målvaktsspel i ett läge där matchen fortfarande stod och vägde och hade kunnat ta en helt annan vändning. Han var återigen grym.

8-2 var ett svar på tal till alla belackare, men man ska nog ändå akta sig för att dra för stora växlar av segermatchen. Man mötte en väldigt slarvig motståndare. Mariestad vaskade för all del fram en hel del bra offensivt, men spred puckar omkring sig över hela banan och spelade återigen med huvudet under armen i försvarsspelet. Det var en motståndare som hade kunnat sätta Karlskrona i ett skruvstäd (det svajade i första perioden) men istället bjöd dem på en målfest.

Karlskrona bjöd också på sin beskärda del av slarv, om än inte i samma omfattning som Mariestad, i en hafsigt utförd match, så jag vete tusan om Magnus Sundquist är nöjd med så mycket mer än målvaktsspelet och den offensiva islossningen efter drabbningen.

Det tilltänkta topplaget gör bäst i att ta matchen för vad den var. En seger som gör att de kan sänka axlarna och gnugga vidare utan en massa negativ press, men ingenting som säger någonting om den framtida slagstyrkan och konkurrenskraften.

* * *

Västervik åkte till Tranås med tunn trupp och hamnade i tidigt underläge med 1-3, men lyckades ändå vända runt och vinna med 5-3. Snacka om en moralhöjande seger och någonstans var det ett tålamod som låg till grund för vändningen. Västervik tog vad som gavs och var kliniska när Tranås gjorde naiva misstag och gick bort sig i försvarsarbetet. Nu har även Västervik fått en helt okej start på Allettan.

För Tranås del är det mycket att fundera på. Nu har man två ganska svaga insatser i rad efter den imponerande premiärsegern hemma mot Halmstad.

Försvarsspelet som ska vara lagets adelsmärke visade tydliga brister idag och framåt är känslan att forwards har svårt att skapa särskilt mycket av egen maskin. Det är när man involverar backarna i anfallsspelet som det blir farligt på riktigt, men Tranås måste kunna kreera chanser och mål utan att det är beroende av att herrar som Gustaf Malmkvist och Alfred Hjälm fyller på eller tar kreativa initiativ.

Phil Horsky kliar sig förmodligen intensivt i kalufsen den här kvällen. Det var inte mycket som funkade mot Västervik.