Ett misshandlat gäng
De som håller på Tingsryds AIF är ett stukat gäng. Kanske rent av ett misshandlat gäng och då är det förstås inte lätt att känna någon vidare framtidstro.
Men det finns ändå något att glädja sig över: nu väntar ju Hockeyettan.
Jag nämnde Södertälje och Västerås tidigare. Storklubbar som kört fullständigt vilse och på förunderliga sätt lyckats krascha rakt ner i Hockeyettan. Det var katastrof. Men det blev något bra.
I Hockeyettan var det lag som fick börja vinna igen samtidigt som klubb och supportrar kom varandra väldigt mycket närmare och det tändes en ny gnista. Det har varit vackert att se. På sätt och vis har även Troja-Ljungby lyckats omgruppera sig och hitta rätt tillsammans med sina fans under åren i ettan.
Handen på hjärtat, de senaste åren har varit en tärande kamp för att klara sig kvar i Hockeyallsvenskan för Tingsryd. Ett ok. Det har inte funnits mycket att glädja sig över. Den där Lakers-grejen som bara skapade splittring var ett desperat försök att rädda den sportsliga och ekonomiska situationen. Oövertänkt, korkat och att vända kulturen och historiken ryggen. Men sett till kontexten kanske ändå förståeligt.
Men nu kan Lakers-loggan knölas ner i papperskorgen och Tingsryd börja om på ruta ett. I Hockeyettan kan man med trovärdighet bygga ett bra lag med hemvävd prägel och bli en vinnare igen. På egen hand och med egen identitet. När det hela sammanfattas om några år är jag ganska övertygad om att degraderingen kommer kunna beskrivas som något positivt.
Ur det perspektivet är säsongen 25/26 kanske inte säsongen där de sportsliga resultaten är det allra viktigaste. Det är nog snarare säsongen där klubben ska lappa ihop relationen med fansen. Börja bygga något som är positivt från grunden. Tillsammans.
Men supportrarna behöver inte oroa sig. Tingsryds AIF kommer vara ett lag i toppen av Hockeyettan.
Snart kommer tiden när de kan börja tro igen.





