MJÖRNBERG: En avskydd värd att hylla

En av Hockeyettans
stora profiler, tillika en av dem som motståndarfansen älskar att
hata, nådde en mäktig milstolpe den här helgen. Mariestads
trotjänare Filip Thörnqvist har gjort sig förtjänt av en liten
hyllning.

Oavsett vilket som är ert favoritlag skulle jag
anta att merparten av er som läser den här texten på ett eller
annat sätt under årens lopp hyst agg mot personen som de här
raderna är avsedda att hylla.

Det är liksom så han
fungerar. Det är då han är som bäst.

För det är ju så
att Mariestads trotjänare Filip Thörnqvist är en betydligt bättre
hockeyspelare än vad han någonsin fått (eller kommer att få) cred
för, men det är som oöm provokatör och retsticka han gjort som
allra störst avtryck i Hockeyettan.

Har det hettat till då
har han varit där. Med tjuvnyp. Med ett fladdrande munläder. Med en
verktygslåda fylld med så många tricks att topplock flugit all
världens väg i hallar från norr till söder.

Han är
urtypen av spelare som motståndare, så väl spelare som fans,
älskar att hata. Det är så han blivit en av de riktigt stora
profilerna i ligan. Han har bjudit oss som ser på, på väldigt
mycket underhållning genom åren. Just genom att skapa de där
känslorna som ÄR sporten.

Men han är också ovanlig på det
sättet att han tillhör den där skolan av trotjänare. Spelare som
fattar tycke för en klubb och stannar kvar. När Mariestad mötte
Köping den här eftermiddagen gjorde Thörnqvist sin 500e match i
klubbens tröja.

Det är respekt.

I en tid av
eskalerande lån, spelare som i stort sett bara tänker på sig
själva och lagbyggen där hälften av spelarna byts från säsong
till säsong är det inget man kan ta för givet. Det är snarare
väldigt ovanligt med spelare som blir så pass synonyma med en
förening i Hockeyettan.

Dessutom snackar vi om urtypen för
begreppet kulturbärare. Det skämtas då och då om att hans hem är
en ”fritidsgård” för lirare i laget, men dörrarna tycks stå
öppna. Det har kanske inte alltid varit så, 30-åringen som gör
sin 13e säsong i klubben hade väl inte världens bästa mentalitet
när han först snubblade in, men idag är han en av de där som ser
till att nya som kommer dit slussas in och trivs. Förmodligen är
den rollen än viktigare än det han åstadkommer på isen i det lag
som har ambitionen att ta sig till kvalserien den kommande
våren.

Apropå, på isen. Det var synd att övriga gänget
inte verkade ha någon lust att hylla sin jubilar. Nu såg jag
förvisso bara de sista 20 minuterna av mötet hemma mot ett decimerat Köping
(förlust 2-3 efter förlängning), men den slarvigt nonchalanta
icke-inställning laget visade upp är det sämsta jag har sett
Mariestad prestera på väldigt länge. Snudd på genant uselt
faktiskt för att vara i en sådan match. Andreas Appelgren borde
skicka ut merparten av gänget på straffys halva natten.

Men
nå väl, 500 matcher i en och samma förening, det är värt att
hylla.

Ni har säkert hatat honom. Men jag vet att det i
väldigt många fall är en hatkärlek.

Thörnqvist är värd
all respekt.