MJÖRNBERG: Är det verkligen SÅ synd om dem?

Karlskronas ekonomiska trassel har blivit en lång följetong. Först med klubbens existens på spel och sedan även med en indragen elitlicens. Just nu ger den kanske framförallt upphov till två frågor. Är det verkligen SÅ synd om klubben? och måste det verkligen vara ett självändamål att spela i Hockeyallsvenskan?

De allra flesta är nog överens om att arenakraven som SHL under några säsonger pådyvlade sina klubbar var skräp. Att det var fullständigt vansinne att tvinga småklubbar att bygga om hallar för många, många miljoner bara för att det var viktigt med ex antal sittplatser (som ingen ändå ville sitta på).

De allra flesta är nog också överens om att Karlskrona hamnade i skiten när de som av misstag snubblade upp i högsta ligan inför säsongen 15/16 och tvingades till de där kostsamma ombyggnationerna som till exempel IK Oskarshamn slapp på grund av slopade krav några år senare.

Men det kan ändå tyckas lite märkligt att halva hockeysverige gråter å klubbens vägnar så här ett gäng år senare när ekonomin är körd i botten och elitlicens så väl som existens är i fara.

Jag ska inte tråka ut er med att bli långrandig, excellente Daniel Enestubbe på Smålandsposten har redan skrivit bra om detta under rubriken ”Tyck synd om KHK – men gör det på rätt grunder”. Men när det läggs fram siffror om att kommunen tog 90% av byggkostnaden och att klubbens del i det så omtalade bygget var någonstans kring dryga sju miljoner blir i alla fall jag lite betänksam. I perspektiv är det bara en ganska liten del av en SHL-spelarbudget.