Malkin och de finska gräsrökarna

Nej, det blev ju ingen finsk guldfest heller. Efter att alla resultat gått åt det tråkiga hållet i detta VM var det ju lite det man gick och hoppades på, men nu blir det alltså bronsmatch för finnarna istället. De verkar ju gilla bronsmatcher, så det är väl kanske inte helt illa.

Stämningen och atmosfären i och utanför Hartwall är fullständigt grym. För det första är ju arenan oändligt mycket bättre än den hopplösa Globen, men allt runt omkring är mer genomtänkt, bättre organiserat och mer publikvänligt. Trycket i hallen när Niskala skickar in 1-0 är helt magiskt, fjärran ifrån de dövstumma tillställningar som vi beskådat i Stockholm. Vi är många i mediedrevet som påpekat att de svenska kollegorna verkligen behöver åka hit och lära sig något.

* * *

Storjävla Malkin. Hyfsat het insats idag. Det är väl ingen överdrift att säga att han vann matchen åt ryssarna idag när han smekte in två puckar från ganska besvärliga lägen i första perioden. Finnarna reste sig aldrig riktigt från det.

Det är inte heller en särskilt enkel herre att komma åt. Den mixade zonen är totalt fullknökad och alla vill träffa Malkin. Tack och lov tar jag rygg på min nyfunne partykamrat Chris Johnston från Canadian Press, och det är en herre som sin korta skepnad till trots inte är rädd för att ta för sig. Inte bara håvar han in Malkin mitt framför näsan på uppretade ryssar, han snyter också åt sig Ovetjkin innan någon av landsmännen hinner få sitt sagt.

Det gynnar mint sagt Hockeysveriges jakt på citat. Ovetjkin eller Malkin har jag inte fått en sekund med på hela tiden i Stockholm. Framförallt verkar Ovetjkin vara en väldigt skön snubbe.

* * *

Ovetjkin är inte bara en skön snubbe – han är också långt mycket artigare och vänligare under sin färd genom environgerna än sina landsmän i media.

I Stockholm har de ryska murvlarna gått ganska obemärkt förbi eftersom ytorna varit så stora, men här i Hartwall är det fler journalister på klart mindre yta och då märker man att de faktiskt är förbluffande krävande att ha omkring sig.

De är stora och många är rent av otrevliga, och därtill är de högljudda, bryska, vägrar hälsa eller konversera och vissa till och med knuffas. Flera av våra journalistkollegor från Nordamerika är riktigt uppretade över detta beteende.

Lika otrevliga är ryssarnas mediapersonal, som snor varenda rysk spelare från oss stackars internationella murvlar och sedan stuvar in dem i omklädningsrummet så fort kosackerna fått sitt.

Det finns å andra sidan en positiv aspekt med det – Uffe lär väl slippa bli påhoppad av Datsiuk igen.

* * *

Haha. Vilken episod som utspelar sig på rockklubben Loose Bar, dit jag och Uffe flyr för en bira framåt sena fredagseftermiddagen.

Vi har knappt hunnit slå oss ner i de föredömligt fläskiga Chesterfield-sofforna förrän ett tämligen överförfriskat par kommer och slår sig ner bredvid oss. Stället är nästan tomt och myten om finnarnas blyghet kommer på skam så det ryker om det. Det är tal om en uppsättning ganska alternativa människor, som precis kommit hem ifrån Goa. Där har de naturligtvis rökt gräs i volymer motsvarande en mindre torvbrasa, och de är förvisso hela och rena men rätt härjade profiler i största allmänhet. Mannen i sällskapet hade kunnat spela bas i vilket coverband med Led Zeppelin-tema som helst och kvinnan bär suspekta drag av Tourettes syndrom.

Jag frågar henne om hon vet något om stället vi befinner oss på, och huruvida där brukar vara något drag på fredagskvällarna.

-I don’t know, säger kvinnan. -They normally won’t let me in here. But they did today, and they’re gonna fucking regret it!

* * *

Parets upplopp på Loose Bar blir vi aldrig vittne till. Marie Lehmann och hennes vapendragare Dolken räddar oss med en inbjudan till deras hotellbar, där vi möter upp med TT-Göran, Chris Johnston och kung Janne Bengtsson. Efter några pilsner där hamnar vi sedan på klassiska utestället Traktor, och att det ska bli en kväll vi sent ska glömma inser vi tidigt. Innan vi ens hunnit få av oss jackorna stövlar SvD-legenden rakt igen hela stället och trollar fram en enorm bricka med finsk likör.

Vi ramlar hemåt framåt fyrasnåret och lördagen har således varit ganska seg så här långt. Men otroligt roligt var det.

* * *

Jag har äran att få träffa Julie Robenhymer från Hockeybuzz.com. Denna vackra och mycket sympatiska dam är ganska bitter över turneringens utveckling och tycker det är trista lag som är kvar. En trolig final mellan ryssarna och tjeckerna faller inte riktigt amerikanskan från New Jersey i smaken.

-Äh, tänk positivt, säger jag. -Vi kunde ju haft det mycket värre.
-Jasså? säger Julie. -Hur skulle vi kunna ha det värre?
-Vi kunde bevakat fotboll, säger jag.

Två sekunder senare blänger sura ryssar ilsket på när hon bryter ihop i ett högljutt skratt, och man kan väl säga att Julie och jag fick en bra start på vår bekantskap.

* * *

Nu rullar Tjeckien-Slovakien på isen nedanför mig. Självaste Satan gjorde 1-0 här i första perioden och vi får väl se om skrällen blir ett faktum efter tre perioder. Det ryktas om lite kalas även ikväll när det här spektaklet är färdigjobbat, och vi på Hockeysverige är naturligtvis inte såna som tackar nej när det vankas galej.

Det är ju ändå lördag.

* * *

Lite bildspel från första dygnet i Helsingfors följer här:

Janne Bengtsson och Uffe Bodin är inte alls ovänner, de föredrar bara att twittra framför att samtala.

Chris Johnston från Canadian Press ska snart gifta sig och får svenska souvenirer i present av Marie Lehmann. Efter några glas bär han dem ogenerat i finsk krogmiljö.