KARLSSON: "Inget annat än ett långfinger i ansiktet"

• “Pajens” värvningsstrategi.
• Laget som behöver värva en målvakt.
• Då får Barry Smith sparken.
• Spaningen: Kan stjärnnamnet ta över Växjö?
• Örebrotalangen var en dag för gammal.
• Veckans lag.{{ PAYWALL LIMIT }}

I natt skrev Lucas Raymond in sig i historieböckerna. Den svenske junioren blev den blott tredje tonåringen i Detroits historia att göra fyra poäng i en och samma match. De övriga? Steve Yzerman och Gordie Howee. 

De två kanske största profilerna i Red Wings genom alla tider.

Att Lucas Raymond ska få en karriär i samma klass som Yzerman och Howe är knappast troligt - når han upp i hälften av deras framgångar har han haft en sagolik karriär. Men han hade knappast kunna drömma om att få en bättre start på sitt NHL-äventyr, i alla fall.

I den västra konferensen har en annan svensk rookie stuckit ut så här långt. Han heter Jonathan Dahlén och har aldrig spelat i SHL. Under hans första fem matcher i NHL har 23-åringen skjutit tre mål och spelat fram till ett. En succéstart som, om jag ska vara ärlig, jag inte riktigt såg komma. Jag trodde att Dahlén, sin digra erfarenhet av seniorhockey till trots, skulle behöva en längre startsträcka för att kunna anpassa sig och växla upp från HockeyAllsvenskan till NHL.

Förutom att de är svenskar, rookies och har fått en bra start på äventyret i NHL - vad har egentligen Lucas Raymond och Jonathan Dahlén gemensamt? Egentligen ingenting. Och det är det som är så fascinerande.

Inför draften gjorde jag en stor granskning av hur svenska spelare som väljs i förstarundan brukar resonera. Av de 56 svenskar som då hade valts i förstarundan under 2000-talet hade 17 åkt över till Nordamerika direkt efter draften. 16, däribland Lucas Raymond, stannade ett extra år i Sverige. Det jag kom fram till i min granskning var att det egentligen inte spelade så stor roll när du åkte över till Nordamerika. Stannade du kvar ett år extra gick det ganska snabbt att “spela ikapp” de där NHL-matcherna du kanske förlorade direkt. Påstående tatt spelare "åker över för tidigt" är det nästan lite väl lättvindigt att slänga sig med numera. Men det vi kunde konstatera är att det i alla fall sällan är en nackdel att stanna kvar i Sverige och verkligen etablera sig på SHL-nivå först. Gärna bli något av en stjärna där, á la Elias Pettersson. 

Supertalangen Lucas Raymond stannade förvisso kvar ett år extra i Sverige - men jag är ganska säker på att många ändå grymtade och tyckte han åkte över för tidigt eftersom han ju, om vi ska vara ärliga, inte satt speciellt stora avtryck i SHL. 19-åringen gjorde förra säsongen sex mål på 34 matcher i Frölunda. Ett bra facit av en tonåring, absolut, men ingenting som sade: “Oj, den där killen är redo för NHL”. Dessutom matchades han för det allra mesta YTTERST sparsamt av Roger Rönnberg - vilket jag kritiserade Rönnberg för vid flera tillfällen förra säsongen.

Nu har han gjort 4+3. På sex matcher. I NHL.

Jonathan Dahlén (draftad i andrarundan 2016) är nästan ett kapitel för sig i den svenska hockeyhistorien. Den enda jag kan komma på som kan jämföras med Dahlén är Carl Söderberg, som stannade kvar i HockeyAllsvenskan “för länge" och hånades i ganska många år för att han inte ville lämna Malmö. Han åkte över till NHL som 28-åring - men hann ändå göra nästan 600 matcher i NHL. Det har varit samma snack om Jonathan Dahlén. Att han inte vågar flytta hemifrån. Att han inte vågar spela i SHL. Att han är bekväm, feg, en morsgris, att hans tuffa förstaflytt till Nordamerika var beviset för att han inte klarar av att spela någon annanstans än i HockeyAllsvenskan… ja, allt möjligt. 

Hans start på NHL-karriären är inget annat än ett långfinger i ansiktet på alla de som sagt att han är feg, dålig, överskattad…ja, allt sånt. Men det är också ett bevis för att det egentligen inte finns någon rätt eller fel väg in i NHL. Är du en tillräckligt bra spelare, en tillräckligt bra karaktär, kommer du hamna där till slut. Oavsett om det är när du är 19 och inte ens etablerat dig i en ledande roll i ditt klubblag i Sverige, eller om du är 23 och har stannat kvar i klubben i ditt hjärta och verkligen satt enorma avtryck i Sverige - men “bara” gjort det i andradivisionen.

Jag vet att det jag kommer skriva nu låter sjukt - men faktum är att alla människor inte är lika. Alla människor är inte i behov av samma saker. Alla människor tar inte samma vägar genom livet - men i slutändan kanske de uppnår samma saker.

Att åka över innan du slagit igenom i SHL, som setts som ett big “no-no” behöver inte vara fel. Att stanna kvar i HockeyAllsvenskan tills du är 23 och dominera där, i stället för att kliva upp i SHL, behöver inte vara fel det heller.

Det är Lucas Raymond och Jonathan Dahlén två bevis på. 

VECKANS LAG

Målvakt: Marcus Högberg, Linköping

Backar:Tony Sund, Rögle - Brian Cooper, Oskarshamn

Forwards: Ryan Lasch, Frölunda (3)  - Robin Hanzl, Timrå - Daniel Viksten, Färjestad 

Foto: Bildbyrån

14 LAG - 14 TANKAR

Brynäs: Under den gångna veckan presenterade Brynäs ett nyförvärv i form av Dmytro Timashov och tanken var att han skulle debutera redan i torsdags. En skada gjorde dock att han inte kom till spel. Vi får se när debuten sker.

När han värvades var vi många som hajade till, eftersom det i första hand var defensiven som inte klaffat för Brynäs del. Här och nu får man dock säga att den där värnvingen av Timashov ändå ser ut att täcka ett rejält behov för Brynäs del.

Faktum är nämligen att den tidigare hyllade Brynäsoffensiven de senaste sex matcherna bara gjort sju mål. Linus Ölund och Anton Rödin har gjort fyra av dem. De övriga har Julius Bergman, Oula Palve och Noel Gunler skjutit. Gunlers kom dessutom i en straffläggning. I fem mot fem-spelet har Brynäs bara gjort fem mål på de där sex matcherna.

Djurgården: Barry Smith sitter kvar som Djurgårdstränare trots nio förluster på de tio senaste matcherna. Jag tror dock det bara är en tidsfråga innan han tvingas bort.

Jag gissar att Barry Smith får sparken under landslagsuppehållet som kommer efter nästa vecka. Det gör att Smith sitter kvar i tre matcher till (mot Färjestad, Leksand och Luleå) innan han ryker. Jag gissar att Nichlas Falk och Mikael Aaro då tar över tillfälligt - och att Daniel Eriksson sen kliver in och ska försöka rädda laget likt han gjorde med Linköping ifjol.

Frölunda: 18 poäng på de tio senaste. 21 poäng på 14 matcher totalt. Ryan Lasch har tagit över poängligaledningen och nu undrar jag om han kommer släppa ifrån sig den igen. Faktum är att han just nu alltså snittar 1,5 poäng per match den här säsongen. Håller han det säsongen ut når han 78 poäng.

Ni vet vad det innebär, va?

HÅKAN LOOBS POÄNGREKORD ÄR I FARA!!! 

Färjestad: På tal om Håkan Loob. Det här målet som Färjestad stod för i helgen är SHL:s snyggaste så här långt - och jag blir inte förvånad om det kommer ses som det även när säsongen summeras.

När Färjestad får ytor, när Färjestad väl är bra…då har de ett tak som nog inget annat lag i SHL kan matcha.

Leksand: Jag har tidigare varit inne på Kasimir Kaskisuos extremt viktiga roll i Leksand. Utespelarmässigt är Leksand bra nog för att vinna guld - men är Kaskisuo rätt målvakt?

Efter en darrig inledning har han varit fullständigt fenomenal mot slutet. Ser vi till de två senaste veckorna har han spelat fyra matcher, släppt in fem mål (bäst GAA av alla under den perioden), räddat 95,9 procent av skotten (bäst räddningsprocent) och stoppat 117 skott (tredje flest).

Den inledande månaden av säsongen hade han elfte bäst GAA och elfte bäst räddningsprocent av ligans förstemålvakter. Hyfsad skillnad.

Linköping: John Nyberg värvades av Brynäs inför LHC:s match mot just Brynäs och det finns två saker som sticker ut med det.

1. Niklas Persson fortsätter att värva spelare som inlett säsongen i en annan SHL-klubb. De senaste åren har han använt sig av den strategin när han plockat in Jarno Kärki, Josh Ho-Sang, Anton Karlsson, David Rautio och Tyler Morley. Den här säsongen har han redan hunnit göra det med Robert Lantosi och nyss nämnde Nyberg. Man får ändå säga att han fått ett hyfsat bra utfall på de flesta.
2. John Nyberg var med om nästan exakt samma sak när han trejdades i AHL. Då byttes han bort på matchdagen till den klubb han egentligen skulle möta senare samma dag. Den här gången gjorde han sin första träning med Linköping i Gävle (!) och mötte sen dagen efter Brynäs.

Så här sa han om det när vi pratade om det under förra säsongen:

Skärmdump hockeysverige.se.

Luleå: Det var Sportbladet som i dagarna rapporterade om “Bulans" vilja att lämna Luleå för att testa på ett utlandsäventyr. Det är på många sätt rimligt och ganska väntat.

Det vore ett hårt slag för Luleå om de tappade “Bulan”, som jag är övertygad om är just den bästa tränaren för den där spelartruppen. Det är lätt att hävda att han trots allt gör sitt femte år som huvudtränare och att det är läge att gå skilda vägar, men sett till vilka resultat han ändå nått har jag svårt att se att det skulle vara positivt för klubben om så blev fallet. Jag ser då snarare ett scenario där Luleå tappar sin plats som möjligt guldlag, ned till att bli ett mittenlag ganska snabbt.

Och vem ska ta över i så fall? Jag lanserar BIK Karlskogas Karl Helmersson som mitt förslag.

Malmö: Jaedon Descheneau fick i veckan chansen i förstakedjan, tog den inte, petades, och ryktades sedan vara på väg bort. Något som Expressen först skrev om. 

Descheneau har sett ut som han gjorde under sitt första år i Brynäs, snarare än under sitt andra år i Gävle, och med tanke på vilken bred och fin forwardssida Malmö har ser jag det som fullt logiskt att man vill göra sig av med honom. Han fyller helt enkelt ingen funktion.

Jag tror Descheneau hamnar i Tyskland  - men ni vet såklart också vilken sportchef i SHL som säkert är där och dinglar med ett kontrakt?! Jag skulle inte bli chockad om det kommer fram att Linköping är där och hugger även på den här killen…

Oskarshamn: Oskarshamn hade tre bortamatcher förra veckan. Resultatet? Sju inspelade poäng av nio möjliga. 

Det sjuka är att Oskarshamn på hela förra säsongen tog 22 poäng på 26 bortamatcher. I år har de spelat sex bortamatcher och har tagit 13 poäng. Håller man det tempot intakt kommer Oskarshamn ta 56 bortapoäng den här säsongen. De som tog flest poäng på bortaplan förra säsongen var Leksand - som stannade på 47.

Rögle: Rögle drömmer om att få tillbaka Éric Gélinas, skriver Helsingborgs Dagblad. Ja, konstigt vore det annars. Han är fast förankrad i AHL och hans Carolina Hurricanes har en sjukt stark och bred backsida. Det lär inte bli NHL-spel den här säsongen.

Men hur bra är Gélinas då? Well, han kan absolut vara den sista pusselbiten som gör Rögle till ett guldlag. Han var absolut en av SHL:s bästa backar förra säsongen och drev då spelet på ett sätt som ingen i årets Röglelag klarar av att göra.

Skärmdump Betterthanamonkey.com..

Skellefteå: Adam Mascherin skadade sig i helgen och det är inget annat än blytungt för Skellefteå AIK. Som jag varit inne på tidigare tycker jag han är en av få Skellefteåforwards som verkligen kan bryta mönstret och göra saker på egen hand.

Faktum är att han leder den interna skytteligan. Det som gör det hela än mer anmärkningsvärt är att han bara fått tionde mest speltid per match av lagets forwards så här långt. I lika styrka leder han också skytteligan - trots åttonde mest istid av lagets forwards.

Timrå: Allting ser ganska halvkasst ut för Timrå just nu. Utespelarna är inte bra nog, tränarna är inte bra nog, målvakterna är inte bra nog. 

Sami Rajaniemi och Jacob Johansson är två helt okej SHL-målvakter. De tillhör det sämre skiktet av  ligan men gör inte bort sig. Jag känner dock att det verkligen är en ny målvakt man behöver för att hålla sig kvar. Ja, målvaktssidan är idag lagets kanske minsta problem - men jag ser inga matchvinnarkvalitéer hos någon av dem och ser inte riktigt hur Timrå ska klara sig kvar i ett kval (för kval kommer det bli) med någon av dem.

Det kanske låter konstigt, men jag ser målvakten som deras största “behöver fixas”-område.

Växjö: Jag har tidigare vid flera tillfällen skrivit att jag tror att Sam Hallam kommer efterträda Rikard Grönborg på tränarpositionen i Zürich efter den här säsongen. Det gör att ett av svensk ishockeys mest attraktiva jobb i så fall kommer finnas tillgängligt.

Men vem ska få Växjöjobbet? Återvänder Jocke Fagervall? Kan de locka till sig Björn Hellkvist, som brukar byta klubb varannat år? Eller går de med ett internationellt stornamn, kanske Jukka Jalonen eller Patrick Fischer?

Jag lanserar här ett annat riktigt drömnamn: Jeremy Colliton. Chicago har inlett säsongen uruselt och det är bara en tidsfråga innan Colliton får sparken. Han kan säkert få ett assisterande tränar-jobb i NHL, eller ett head coach-uppdrag i AHL, men tänk om han känner att han vill starta om i Sverige igen? Jag ser det inte som omöjligt. Och är det någon klubb som kan locka till sig honom är det nog Växjö.

Jeremy Colliton. Foto: Bildbyrån.

Örebro:Kollega Ronnie Rönnkvist intervjuadeLeo Carlsson förra helgen. Man kan lugnt säga att det var perfekt tajming. Sedan dess har Carlsson fått ett stort genombrott och gjort två mål i SHL - som 16-åring.

Faktum är att han var sjukt nära att slå sig in som en av SHL-historiens tio yngsta målskyttar när han gjorde sitt första mål i torsdags. Han var nämligen en enda dag äldre än Timothy Liljegrens 16 år, 9 månader och 24 dagar som just nu ger honom tiondeplatsen.

Rekordet har Oliver Kylington på 16 år, 4 månader, 9 dagar från 2013.