KÅGSTRÖM: NHL:s tio största besvikelser
När vi i dag skriver den 3 december i kalendern har vi tillryggalagt lite mer än en tredjedel av NHL:s grundserie. Samtidigt som det funnit en drös med positiva överraskningar har det, som brukligt, även funnits en hel del besvikelser. Här listar jag de tio största besvikelserna i NHL den här säsongen.
David Pastrnaks sagolika målskörd, firma McDavid och Draisaitls totala dominans i Edmonton samt Cale Makars framfart på Colorados blålinje har varit några av de stora behållningarna i mina ögon under NHL-grundseriens första tredjedel.
Samtidigt har det funnits en hel del besvikelser. Lag som floppat, tränare som visat sig vara betydligt mer avskyvärda människor än jag ens kunnat tänka mig och spelare som inte alls som kommit upp i önskvärd nivå.
Här nedan listar jag, utan inbördes ordning, tio NHL-besvikelser från grundseriens första tredjedel sett utifrån de förväntingar på lagen, tränarna eller spelarna jag hade inför den här säsongen.
Toronto Maple Leafs
Maple Leafs har alltid en tendens att bli en aning överhajpade inför varje säsong på grund av den tunga bevakning som finns på laget borta i Nordamerika. Laget syns och hörs mest under och mellan säsongerna och förväntningarna är ofta höga på klassikerlaget.
Oftast har förväntningarna varit orealistiskt höga på Leafs, men de senaste säsongerna har laget med all rätt börjat lyftas upp allt mer som en i alla fall rimlig utmanare till Stanley Cup. Inte en favorit på något vis, men en rimlig utmanare. Med spelare som Mitch Marner, John Tavares, Auston Matthews, William Nylander, Morgan Rielly och Frederik Andersen i laget får man ändå medge att man har en hel del stjärnglans i laget. Cup-fönstret står på vid gavel för Kyle Dubas lagbygge.
Den här säsongen har Leafs dock än så länge visat sig vara allt annat än en rimlig Stanley Cup-utmanare. Efter 28 spelade omgångar parkerar laget på en fjärdeplats i Atlantic Division och ligger utanför Wild Card-platserna i den östra konferensen. Tidigare i november fick Mike Babcock lämna sitt uppdrag som head coach för Leafs för att istället lämna över taktiktavlan till orutinerade Sheldon Keefe, som dock har fått en bra start på tränarbänken i Toronto, ska sägas.
Laget har spelat upp sig efter tränarbytet, men det går fortfarande inte komma ifrån att man varit en av NHL:s stora besvikelser hittills den här säsongen.
Det har varit en frustrerande säsong för Auston Matthews och Toronto.Foto: John E. Sokolowski-USA TODAY Sports
New Jersey Devils
New Jersey Devils slog på stor under denna off season då man hämtade in P.K. Subban från Nashville, draftade Jack Hughes (som vi kommer in på lite senare) som första spelare i draften, knep Wayne Simmonds från free agent-marknaden samt bytte till sig hajpade ryssen Nikita Gusev från Vegas. Lägg där till att man redan hade NHL:s MVP från förra säsongen, Taylor Hall, i laguppställningen, samt 2017 års förstaval i draften Nico Hischier med ytterligare en NHL-säsong i bagaget.
Förväntningarna var således stora på Devils inför den här säsongen, men laget har varit allt annat än bra den här säsongen. En stor, stor börda ska läggas på huvudtränaren John Hynes axlar, som trots stora offensiva kvalitéer i lagbygget inte alls fått det att lossna för Devils.
Powerplay-spelet har varit Devils stora akilleshäl den här säsongen, där laget bara gjort mål på 13,4 procent av möjligheterna man fått. Med den noteringen är man ligans fjärde sämsta lag i spelformen – ett underbetyg som heter duga med tanke på vilken offensiv firepower man ändå besitter.
Något behöver förändras i Devils om man ska få den här skutan på rätt köl igen. Jag skulle inte bli förvånad om John Hynes blir den tredje huvudtränaren som får städa sitt kontor och tacka för sig den här säsongen.
John Hynes
Tränartyrannerna
Det har varit skrämmande läsning de senaste dagarna när det framkommit vad respekterade tränare som Mike Babcock, Bill Peters och Marc Crawford ägnat sig åt bakom lyckta dörrar. Pennalism och rasism har så klart ingen som helst plats i den här sporten och Babcocks sportsliga fiasko i Toronto kom nästan som en skänk från ovan, då det var först i samband med hans avsked som de första rapporterna kring hans osmakliga beteende började läcka ut i medierna.
När man sedan läser om hur Babcock behandlade svenske Johan Franzén under dennes tid i Detroit går det nästan inte hjälpa att få en stor klump i magen, med tanke på hur Franzéns psykiska och fysiska status varit de senaste åren.
Min kära chef Uffe Bodin skrev en mycket läsvärd krönika om Babcock och Peters vidriga beteende och jag kan inte annat än att hålla med honom – rök ut dessa dårar från sporten. Här har dem ingenting att göra.
Babcock, Peters och Crawford.Foto: Bildbyrån
Johnny Gaudreau
Johnny Gaudreau har varit det stora affischnamnet i Calgary de senaste säsongerna – och inte undra på det. Den finurlige forwarden har snittat över en poäng per match de senaste två säsongerna och stod under fjolåret för hela 99 poäng på 82 grundseriematcher.
Den här säsongen har “Johnny Hockey” inte varit sig lik. Visst, han har börjat skrapa ihop lite poäng den sista tiden, men 21 poäng på de inledande 29 matcherna är långt under förväntan för en spelare av Gaudreaus klass.
Under hösten har till och med trejdrykten börjat gå varma kring Gaudreau, då Calgarys GM Brad Treliving enligt olika rapporter ska ha börjat fundera på möjligheter kring en potentiell Gaudreau-trejd. Nu ser jag det knappast som troligt att Flames skulle ge upp på en sådan uppskattad spelare som Gaudreau, men det säger ändå en hel del att hans namn ens nämns i dessa sammanhang.
Gaudreau har betydligt mycket mer hockey i sig än vad han visat upp den här säsongen och jag hoppas för alla hockeyälskares skull att han hittar tillbaka på sin toppnivå – för då är han en av ligans mest underhållande spelare att titta på.
Johnny Gaudreau.Foto: Sergei Belski-USA TODAY Sports
Jamie Benn
Liksom Gaudreau har Jamie Benn har haft en tung höst, även om han, liksom Gaudreau, spelat upp sig en aning på slutet. Dallas lagkapten, tillika superstjärna, gick 15 matcher utan att hitta av nätmaskorna en enda gången under hösten och står efter 28 matcher noterad för 14 poäng, varav bara fem av dessa är mål.
Det är så klart alldeles för svaga papper för en spelare som tjänar 9,5 miljoner dollar per säsong och förväntas vara ångloket i Stars offensiv.
Stars som lag har haft en jobbig start på säsongen, men det är i sådana lägen som en spelare som Benn måste kliva fram och leda med exempel. Det har han gjort alldeles för lite under säsongens första tredjedel.
Jamie Benn.Foto: Christopher Hanewinckel-USA TODAY Sports
Carey Price
Redan under sitt andra år på sitt feta åttaårskontrakt värt drygt 800 miljoner kronor börjar Carey Prices kontrakt med Montreal se riktigt plågsamt ut. 32-åringen, som i sina bästa stunder fortfarande är en av NHL:s bästa målvakter, har underpresterat å det grövsta under säsongsinledningen och står noterad för en räddningsprocent på mediokra 89,8 procent efter 22 spelade matcher.
Nu kan Price inte lastas helt och hållet för sina dåliga siffror, hockey är trots allt ett lagspel. Men tjänar man 10,5 miljoner dollar per säsong förväntas man nog ändå rädda mer än drygt nio av tio skott som man ställs inför. I alla fall i mina ögon.
För Montreals del får de hoppas att detta bara är en tillfällig svacka för Price och inte någon indikation på vad som komma skall i framtiden, för då sitter Les Canadiens i en riktigt jobbig sits.
Carey Price.
Sergej Bobrovskij
Ytterligare en målvakt med ett fett kontrakt tar plats på listan över NHL:s största besvikelser den här säsongen. SergeijBobrovskij var ett av de mest hajpade namnen som äntrade free agent-marknaden i somras och det var kanske inte så konstigt. Den ryske stjärnmålvakten har varit en av ligans absoluta toppmålvakter de senaste säsongerna och har vid två tillfällen tilldelats Vezina Trophy, priset som delas ut till NHL:s bästa målvakt.
Florida kunde så klart omöjligt veta att den stora målvaktstalangen Spencer Knight skulle falla dem i knät under draften i somras, men med Knight i stallet så har Bobrovskijs 700 miljonerskontrakt med Panthers fram till 2026 sett en aning… Tveksamt ut, i brist på bättre ord.
Inte har det heller blivit bättre av att 31-åringen inlett sin sejour i Florida katastrofalt, då han bara räddat 88,4 procent av skotten han ställts inför. I Panthers senaste match mot Nashville var han petad, inte vilad, i förmån för rookien Chris Driedger som i sin tur gick in och höll nollan i sin NHL-debut.
Höjer inte Bobrovskij sitt spel många nivåer är risken stor att detta kontrakt kommer att framstå som ett av NHL:s absolut sämsta de kommande åren.
Sergej Bobrovskij.Foto: Anne-Marie Sorvin-USA TODAY Sports
Jesperi Kotkaniemi
Den finska stortalangen har hamnat i en klassisk “sophomore slump” den här säsongen. Jag blev djupt imponerad av Jesperi Kotkaniemi mogna spel förra säsongen, då han som 18-åring klev in som center i ett lag som granskas nitiskt av den kanadensiska pressen.
Det kanske är hårt att sätta en 19-åring på den här listan, men faktum är att Kotkaniemi inte har varit bra den här säsongen. Fem poäng på 20 matcher är så klart under all kritik och det är ingenting som varken han eller Montreal kan vara nöjda med.
Kotkaniemi har en stor framtid i NHL, det är jag helt övertygad om, men kanske vore det bästa för 19-åringen att ta några veckor i AHL med Laval för att spela upp sitt självförtroende. Speciellt nu när laget går så pass dåligt som man gör, där slutspel redan nu börjar kännas som någon slags utopi. Även om Canadiens skulle ta sig till slutspel så är man absolut inget lag som kan utmana om en Stanley Cup-titel, så kanske vore det bra att investera lite i Kotkaniemi genom att låta honom att utvecklas i lugn och ro i AHL under en tid? Jag tror det.
Jesperi Kotkaniemi.
Jack Hughes
Även här det kan det tyckas hårt att sätta en 18-årig rookie på listan över NHL:s största besvikelser, men jag måste säga att jag är besviken på Jack Hughes. Hughes fick en riktigt jobbig start på säsongen och gick poänglös från sina sju första matcher i NHL innan han lyckades skriva in sig i poängprotokollet.
Hughes följde upp den svaga starten genom att göra sju poäng på sex matcher, men efter den där formtoppen i slutet av oktober har Hughes återigen haft det tungt.
Förväntningarna måste så klart vara rimliga på Hughes, men genom att vara ett så pass hajpat förstaval som Hughes ändå var under hela fjolårssäsongen måste man ändå kunna ställa högre krav än elva poäng på 24 matcher. Sen hjälper det så klart inte att Devils haft det jobbigt som lag under hösten, men där måste Hughes vara en del av lösningen och inte vara en del av problemet.
Jack Hughes.Foto: Rich Graessle/Icon Sportswire
Blake Wheeler
Visst, Blake Wheeler börjar komma upp i åren och det kan argumenteras för att han inte kan hålla uppe samma poängproduktion som han haft under tidigare säsonger, men jag måste ändå säga att amerikanen varit en besvikelse i mina ögon än så länge.
Wheeler är Jets lagkapten och jag hyser inga som helst tvivel på att han är en dålig ledare. Tvärtom, jag tror att han är en fantastisk kapten att spela under. Men faktum kvartstår ändå att 33-åringens 18 poäng på 27 matcher är i minsta laget för en spelare av Wheelers dignitet.
Kom ihåg, detta är en spelare som gjort 91 poäng under de två senaste säsongerna. Man måste kunna förvänta sig mer av honom än vad han visat upp hittills den här säsongen.
Blake Wheeler.Foto: Icon Sportswire
Den här artikeln handlar om:
