KÅGSTRÖM: Allt är inte kattpiss med Champions Hockey League

Champions Hockey League har får utstå mycket skit under sina fem säsonger som turneringen pågått. Mycket av skiten har varit befogad, men turneringen för också många goda saker med sig, anser jag.

Trots att det varit stora svenska framgångar i turneringar
sedan starten 2014, där ett svenskt lag stått som segrare fyra av fem gånger,
har Champions Hockey League aldrig riktigt fått något fotfäste hos den svenska
hockeypubliken.

Fjolårssäsongens vinnare Frölunda snittade, trots stora
sportsliga framgångar, bara drygt 3 900 åskådare per match den gångna
säsongen. Då ska vi också komma ihåg att den siffran är REJÄLT uppumpad av den
fullsatta finalmatchen mot München i Scandinavium, annars hade göteborgarnas
publiksnitt landat på ytterst blygsamma 2 545 åskådare per match. Det är
ungefär en fjärdedel av den publik som Frölunda lockade till sina SHL-matcher
den gångna säsongen.

En fjärdedel.

Att locka publik till dessa CHL-matcher har alltså visat sig
vara svårare än att sälja snö till eskimåer. Det är väl inte mycket som talar
för att de svenska publiksiffrorna ska skjuta i höjden den här säsongen heller,
men trots att publiken sviker finns det, enligt mig i alla fall, en hel del
charm med denna i så många fall kritiserade turnering.

GÖR HOCKEYN BÄTTRE PÅ SIKT

Personligen är jag försiktigt positivt inställt till
turneringen. Här är jag förmodligen i minoritet bland de svenska
hockeyälskarna. Visst, det går att göra sig lustig över den bristande kvalitén
på lagen från ishockeyns blåbärsnationer som görs till slarvsylta av de svenska
storklubbarna. 

Samtidigt öppnar turneringen upp för ett utbyte där klubbarna
kan se och lära från varandra och där klubbarna från de mindre traditionella
hockeynationerna får lära sig av Europas bästa. Det är jag övertygad om kommer
göra både turneringen och hockeyn överlag jämnare – och bättre – på sikt.

Sen tror jag inte att supportrar till Luleå och Frölunda
tycker att det är skittråkigt att kunna åka till Belfast respektive Cardiff, ta
en (EN!) öl på stan för att sedan gå och se sitt favoritlag spela hockey i
stan. Men vad vet jag?

Samtidigt ska man komma ihåg att de svenska lagen inte bara
ställs mot sketna blåbärslag i den här turneringen. Ta Skellefteå den här säsongen
som exempel. I gruppspelet ställs man den här säsongen mot ett Jesse Puljujärvi-dopat Kärpät och den schweiziska storklubben Bern – två lag som förmodligen kommer göra så att
västerbottningarnas CHL-äventyr tar slut redan i gruppspelsfasen.

Även Färjestad får en riktig värdemätare i gruppspelet då de
ställs mot fjolårets finallag München.

KHL-KLUBBARNA MÅSTE HOPPA PÅ TÅGET

Det går samtidigt inte blunda för att CHL brottas med en hel
del problem. Publikproblematiken är ett, statusen ett annat (även om dessa
problem inte finns i samma utsträckning i andra länder som i Sverige). Det
största problemet turneringen har, i alla fall i mina ögon, är avsaknaden av
KHL-deltagande. Jag är i grund och botten mycket positivt inställt till
turneringen, den har en enorm potential, men då måste även de bästa lagen vara
med.

Skala ner de deltagande lagen från 32 till 24, få med KHL-klubbarna på
tåget och skala bort några av blåbärsklubbarna så har vi en turnering som helt
plötsligt känns betydligt intressantare, jämnare och överlag mer tilltalande. Det
fördes diskussioner mellan CHL och KHL förra säsongen, men KHL-klubbarna ska ha
viljat välja vilka lag som ska delta. 

Det har också funnits önskemål från KHL:s
sida att de ska få en friplas till kvars- eller semifinal, vilket så klart inte
är acceptabelt. Någon gång bör dock CHL och KHL kunna hitta en kompromiss som
gör att även Europas bästa klubblag kan delta i Europas största
klubblagsturnering.

Pengar brukar annars vara något som är av stort intresse för
KHL-klubbarna, och just prispengarna kommer att öka stadigt de kommande åren. När
det svenska avtalet med CHL löper ut 2023 tilldelas vinnaren sju miljoner
kronor totalt – mer än dubbelt så mycket som Frölunda fick för sin CHL-triumf
förra säsongen. Den här säsongen tilldelas vinnaren 4,3 miljoner kronor – långt
mycket mer än de 1,3 miljoner kronor Färjestad fick för att vinna SHL:s
grundserie den gångna säsongen. Förhoppningsvis ökar statusen på turneringen i
samma takt

Allt är med andra ord inte kattpiss med CHL.

***

Ett litet CHL-tips för våra svenska krigare kanske vore på
sin plats?

Som ovan nämnt tror jag att Skellefteå får det tufft att ta
sig ur sin grupp med Kärpät, Bern och vargbrännarna från Grenoble (ja, de heter faktiskt så).

Djurgården bör ta sig vidare från sin grupp (Mannheim,
Vienna Capitals och Tychy) utan några större problem, Frölunda likaså (som har
svensklaget Graz, Mountfield och Cardiff i sin grupp). Även Luleå (Liberec,
Augsburg och Belfast) bör ta sig vidare utan att några som helst problem.

Jag tror även att Färjestad kravlar sig vidare till
åttondelsfinalerna, dock har värmlänningarna efter Skellefteå den tuffaste
gruppen av de svenska lagen. Red Bull München har slagit Malmö under
försäsongen och tog sig hela vägen till final ifjol, medan Ambrì-Piotta inte
ska avfärdas som någon enkel motståndare. Slovakiska Banska Bystrica bör man
dock kunna plocka sex säkra poäng mot.

Väl i slutspelet är det svårt att sia om avancemang och så
vidare, då det är i princip omöjligt att veta vilka som möter vilka i potentiella
åttondelsfinaler. Men om jag tvingas tippa en slutvinnare av turneringen har
jag svårt att gå emot Frölunda efter de tidigare visat att de tar denna
turnering på största möjliga allvar och det faktum att de har ett SNUSKIGT bra
lag i år.

/@rasmuskagstrom