Ibland får jag för mig att 1992 är enda gången Sverige vunnit VM
Är det någon vettig människa som kan förklara för mig varför det alltid är så att svenska hockeykrönikörer förklarar att Tre Kronor kan vinna guld varje gång de inte direkt har ett speciellt välspelande lag och saknar de allra största stjärnorna och motiverar det med att det är när man saknar de stora stjärnorna som det blir guld och gör en binge exempel på när Tre Kronor med bra lag inte lyckas vinna VM?
För jag har aldrig sett någon sitta och trycka ner ett svenskt landslag i omvänt läge. Det passar utmärkt att trycka ner ”när Tre Kronor ställer upp med bra lag”, när man spelar med ett på pappret sämre lag. Men jag har aldrig sett någon välja samma ämne när Tre Kronor spelat med ett bra lag. Det vill säga förklarat att ”Det här laget är för bra på pappret för att vinna guld. Sverige vinner inte när man har bra lag på pappret”.
Tvärtom brukar de där bra lagen hyllas. De också. Precis som de sämre lagen. När man har bra lag ska man ha bra lag. När man har ett sämre lag är det bäst att ha ett sämre lag.
Tre Kronor har vunnit VM 1998, 2006 och 2013 över de senaste 20 åren. Det är ett väldigt klent facit och knappast relevant att sitta och bygga några teser runt hur ”det brukar vara när Sverige vinner VM”.
Speciellt då man vann VM 2013 tack vare att det kom in två storstjärnor från NHL och räddade läget, tillsammans med Jhonas Enroth.
Speciellt då man 1998 hade ett drömlag med Sundin, Forsberg, Renberg. Sundström, Modin, Dahlén och Salo.
Man har alltså behövt superhjälp från för att vinna två av de tre gulden man vunnit de 20 senaste åren. Ändå lever folk kvar i någon sorts tid där guldet 1992 är det enda man jämför med år efter år efter år.
För även om det inte är något som någon skriver rakt ut, så ska ni ha klart för er att varje gång någon förklarar att ”Sverige ska vara nederlagstippade och uträknade när man vinner VM eller ”det ska vara lite trögt på vägen mot svenskt VM-guld” och ”det är när man har ett ganska icke-namnkunnigt lag som man vinner guld” så är det i stora drag enbart baserat på turneringen 1992.
1992 kom Sverige med ett vad idag förmodligen ses som ett mer namnkunnigt lag än det gjorde då i och med att Mats Sundin och Peter Forsberg var med.
Man öppnade med att spela krossa Polen för vad som skulle bli den enda segern i gruppspelets fem matcher.
Man fortsatte med 0-0 mot David Delfino och Italien. Man följde upp det med att förlora med 2-5 mot Tyskland och därefter torska mot Finland och kryssa mot USA vilket gav en blygsam fjärdeplats i gruppen och en sista plats in till kvartsfinalspelet – med bara en poängs marginal till Italien.
Hur just den här turneringen blivit någon form av mall för ”hur det brukar vara när Sverige vinner guld” vet jag inte. Men det skulle ju eventuellt kunna ligga i att det i princip bara är en person som förser oss med samma VM-krönikor år efter år efter år.
Jag skulle snarare vilja påstå att 1992 sticker ut i mängden av svenska VM-guld de senaste 25 åren. Inte att det är THE bild av hur ett svenskt VM-guld brukar gå till, även om Tre Kronor väl knappast kunde betraktas som favoriter att vinna varken 2006 eller 2013, eller vara i avsaknad av knackiga resultat på vägen till slutspelet så var resultaten ändå inte så knackiga att det var speciellt anmärkningsvärt hur uselt det var – som 1992.
Men både 1991 och 1998 vann man guld utan att förlora några matcher och turneringen 1998 visade definitivt att Tre Kronor kan vinna när man har ett grymt bra lag och klarar av att palla för guldpressen.
Det är bara lite lustigt hur det här med 1992 (utan att det nämns specifikt) årligen får återkomma som en sanning och jag har ju noterat hur det är så även mentalt hos den personen som lanserar det eftersom han hävdar att alla vägar till svenska VM-guld varit knackig (trots att två av de fem senaste gulden kommit obesegrade) och att sena NHL-förstärkningar aldrig har tillfört något (trots att det senaste VM-guldet i princip enbart berodde på just sådana).
De där hittepåsanningarna blir ju inte mindre farliga av att personen som levererar dem själv tror på dem.
Den här artikeln handlar om: