Han blev skräckexemplet för en hel liga

I “NHL med Måns Karlsson” får Hockeysverige Plus-medlemmarna en djupdykning i den gångna NHL-veckan. I dag riktas blickarna mot en ny kontraktstrend som kanske kan härledas till en svensk.

Orkar ni med en till runda om William Nyl…nä då. Jag ska inte fördjupa mig speciellt mycket i den situationen, för jag antar att de flesta är hyfsat less på att läsa om den ettår gamla soppan om svensken. För ni minns ju hur det var. Nylander och Toronto kom inte överens om ett kontrakt förrän fem minuter före deadline förra vintern, vilket gjorde att han missade ett par månaders spel med Toronto, kom in helt fel i säsongen, och landade på beskedliga 27 poäng på 54 matcher. Den här säsongen har han varit betydligt bättre, och spelar som den William Nylander vi känt sedan tidigare.

Även om fallet William Nylander är närmast unikt i NHL-historien verkar det emellertid som att NHL-klubbarna har tagit fasta på att det inte ska hända igen. Och spelarna, för den delen. Det verkar som att fallet kring William Nylander har blivit ett skräckexempel för i princip hela ligan. 

Till och med den här sommaren, när superstjärna efter superstjärna länge vägrade skriva på kontrakt, löste det sig innan säsongen började.

“NU VET VI ATT RISKEN FINNS”

De enda spelarna som ännu inte skrivit på något nytt NHL-kontrakt är finländarna Julius Honka och Jesse Puljujärvi. Det grundar sig dessutom i att de vill bli trejdade, snarare än att de inte kommer överens med sina nuvarande klubbar Dallas och Edmonton. Till skillnad från Nylander spelar de dessutom matcher i den inhemska ligan i väntan på att det ska dyka upp någon trejd.

Precis som William Nylander-situationen var den här sommaren unik, med tanke på hur många superstjärnor som skulle få nya kontrakt. Länge såg det ut som att flera av dem skulle gå osajnade in i säsongen, men sen föll dominobrickorna snabbt och situationerna löstes innan säsongen drog igång. Det fanns säkert både spelare och klubbar som hade kunnat få bättre deals, men det var som att paniken kring att det ”inte får bli en ny Nylander-situation” till slut snabbade på processen. Ingen klubb vill klara sig utan en toppspelare i början av säsongen och sen riskera att spelaren i fråga kommer helt snett in i densamma, och ingen spelare vill riskera att komma in snett i säsongen och dessutom få lite skit av fansen på sociala medier på kuppen. För nu vet vi med all önskvärd tydlighet att den risken finns.

Efter den här kaosartade sommaren med utdragna kontraktsförhandlingar har jag varit rädd för att det ska bli en ny trend. Stjärnorna slår igenom allt yngre och har, åtminstone fram till den här sommaren, sen varit närmast garanterade ett stort och dyrt kontrakt. Men den här sommaren ritade om kartan lite, med flera utdelade brokontrakt. 

EN NY TREND

Men uppenbarligen vill varken klubbarna eller spelarna att den här närmast unika sommaren heller ska upprepas. 

Nu vill man göra klart allting så snabbt som möjligt.

• Clayton Keller skrev redan i september på ett åttaårskontrakt med Arizona trots att ett år kvarstod på hans nuvarande avtal.
• Ottawas Thomas Chabot sajnade ett par veckor senare på sitt feta åttaårskontrakt trots att han hade ett år kvar på sitt rookieavtal.
• Chicagostjärnan Alex DeBrincat skrev häromveckan på ett, visserligen kort, treårskontrakt trots att ett år kvarstod på hans kontrakt.
• För en vecka sedan skrev draftettan Nico Hischier på för sju nya år i New Jersey, fast ett år återstod på hans nuvarande avtal.

Dessutom ryktas det redan nu om att även Mathew Barzal, det tyngsta kvarvarande namnet som blir restricted free agent i sommar, närmar sig ett nytt kontrakt med New York Islanders. Jag blir inte förvånad om namn som Max Domi och Pierre-Luc Dubois också väljer att göra klart sitt nya avtal inom de närmaste månaderna. Det känns som att domino-brickorna kommer falla betydligt snabbare den här gången.

DÄR ÄR LÖSNINGEN

Men hur ska vi då undvika att få liknande situationer som den i somras och den förra vintern igen? Ptja, det allra enklaste vore såklart att ge NHL-spelarna så kallade ”arbritation rights” så fort deras rookiekontrakt löper ut. Då kan alltså en neutral skiljedomare gå in och bestämma spelarens lön på ett ettårskontrakt, om det skulle vara så att klubben och spelaren inte kan komma överens. Visst, det blir lite pajasaktigt om de som faktiskt berörs av kontraktet inte skriver kontrakten själva, men så är det ju redan nu i en del fall. Skillnaden nu är att spelaren i fråga behöver spela längre än fyra år i NHL för att ha rätten att ta löneförhandlingarna in till domstolen. Varför kan man inte bara få göra det redan efter att de tre åren på rookieavtalet löpt ut? Fansen vill ha de bästa spelarna på isen, ägarna vill ha de bästa spelarna på isen, coacherna vill ha de bästa spelarna  på isen, TV-kanalerna vill ha de bästa spelarna på isen. Och framför allt vill ju spelarna vara på isen. Från match ett. Från dag ett på träningslägren. 

Så som situationen var i somras vill i slutändan ingen ha det.

Men det verkar ju som att vi inte får en lika kaosartad sommar 2020, som den 2019. Det verkar som att både klubbar och spelare vill ha lugn och ro. Det vill lösa saker och ting så snabbt som möjligt med sina unga stjärnspelare som blir free agents. Så kanske kom det något gott ur den stökiga situationen med William Nylander. Kanske kom det något gott ur situationerna med Patrik Laine, Mitch Marner och gänget i somras.

Nu har klubbarna och spelarna testat på de situationerna också. Det var nog inte så jäkla kul ändå.

Jonathan Ericsson i slagsmål med Brady Tkachuk. Foto: Bildbyrån.

Tio tankar från NHL-veckan

Ett osentimentalt beslut

Efter tio år som bofast i NHL sattes Jonathan Ericsson upp på waivers häromdagen. Han är inne på det sista året på sitt kontrakt och även om han såklart kommer kunna ta en betydligt lägre lön än den han har nu känns det väl tveksamt om han kommer hålla sig kvar i NHL nästa säsong.

Att något annat lag skulle plocka upp honom på waivers kändes osannolikt och så blev det såklart inte heller. Han sitter på en lönetaksträff på 4,25 miljoner dollar eftersom Ericsson fick ännu ett av alla ”belöning för lång och trogen tjänst”-kontrakten som Ken Holland skrev. Och det här är bara ännu ett bevis för att det var klokt av Red Wings att peta Holland som general manager för att i stället ta in Steve Yzerman. ”Stevie Y” har inga problem att ta osentimentala beslut som dessa, för att hjälpa Detroit Red Wings i den fas de är inne i. Frågan är om han får anledning att kalla upp den skadedrabbade Jonathan Ericsson under säsongen, eller om han gjort sin 662:a och sista NHL-match i det klassiska rödvita stället.

Säsongens mest oväntade ögonblick

Vi var många som hånade Jim Rutherford när han gav breddspelaren Brandon Tanev ett obegripligt sexårskontrakt. Men vi hade ju inte med i våra beräkningar att ha skulle åka runt och göra sådana här ”Peter Forsberg”-mål.

Nu räckte det inte till någon poäng för Pittsburgh i mötet med Tampa Bay. Tampa vände sent till en 3-2-vinst efter att Victor Hedman avgjort. Men Brandon Tanevs mål var säsongens mest ögonbrynshöjande ögonblick so far.

Läge för målvaktskontrovers?

Det finns ett par klubbar med intressanta målvaktssituationer. Jonathan Quick har haft en urkass start på säsongen och där ser det nu ut som att hans tid som förstekeeper till sist är över. Jack Campbell får fler och fler chanser att visa att det är han som ska få fler matcher i Kings kasse den här säsongen. Dessutom finns ju duktiga Cal Petersen  som gjorde det bra i de sex NHL-matcher han spelade förra säsongen, i AHL. Där imponerar han. Frågan är hur länge Jonathan Quick ens blir kvar i Los Angeles?

Ja, han är en dubbel Stanley Cup-vinnare med en Conn Smythe Trophy på meritlistan. Ja, han gjorde en kanonsäsong så sent som för två år sedan. Ja, han har kontrakt till 2023. Men förra säsongen var han riktig svag. Den här säsongen har han på sex matcher släppt in 4,39 mål per match och har en räddningsprocent på skrämmande 85,4. Jag tror Jonathan Quicks dagar som förstekeeper i den forne stormakten är över.

Karlsson eller Karlsson? Nej, Carlson!

Vem är ligans hetaste Karlsson/Carlsson/Carlson? Nej, det är varken Erik eller William. Det är John! Backen John Carlson har lyft fram sig som en tidig kandidat till Norris Trophy efter sin bisarra start på säsongen. Efter nio matcher hade han 18 poäng, vilket bara Bobby Orr och Paul Coffey lyckats med av alla backar i NHL-historien. Sen gled han ut på isen i säsongens tionde match och gjorde två mål till. I nattens förlust mot Edmonton kom också säsongens tjugoförsta poäng på elva matcher.

Efter två säsonger med 68 respektive 70 poäng ser Washingtons stjärnback ut att ha tagit ytterligare ett offensivt kliv och han jagar nu sin andra poängligatitel för backar, på tre säsonger.

Men lite Karlsson ändå…

William Karlsson har haft det tungt med målskyttet. Ett mål i tom kasse är det han mäktat med hittills – plus ett gäng assist. Men det kommer vända. Jag läste en artikel på The Athletic från deras Vegas-bevakare Jesse Granger, och den var ganska häpnadsväckande. Den berättade nämligen att William Karlsson leder hela NHL i uteblivna mål, sett till expected goals. Med andra ord ligger hans utdelning långt under den produktion han ”egentligen” borde ha. 

När han gjorde sina 43 mål säsongen 17/18 hade han en bisarrt hög skottprocent som det inte var troligt att han skulle ha, och förra säsongen ramlade hans målskörd ned till mer rimliga 24 mål. Kanske är den här tröga målstarten hans ”pay back-time” för de där 43 målen för två säsonger sedan? Kanske landar han in på de sju mål hans kulle göra om det nuvarande målsnittet håller i sig?!

Nä, ”Wild Bill” kommer börja producera snart. Jag tror han kommer landa in omkring de 24 mål han sköt förra säsongen.

Att spela eller inte spela…

Det är frågan för Jesper Boqvist just nu. Förra säsongens store genombrottsman i SHL, vid sidan av Emil Bemström  sitter i en knivig sits just nu. Han är 13:e- eller till och med 14:e-forward i New Jersey och har bara fått spela två av Devils inledande matcher, med istider på tio respektive tolv minuter. Samtidigt vet han om att han har en stjärnroll, kanske intill Greg Scott och Anton Rödin, i Brynäs. 

Men Devils måste uppenbarligen gilla 21-åringen eftersom han ändå är med laget och inte har fått något besked om att han ska spela igång sig i AHL. Dessutom gick coachen John Hynes i dagarna ut och sade att de räknar med att Boqvist kommer bli kvar i NHL hela säsongen även om ”inget var hugget i sten”. En 21-årig rookie har såklart inte mycket att säga till om, man är nog bara glad över att få vara uppe och nosa på finrummet, men det måste ändå vara frustrerande att inte få spela ishockey i Jesper Boqvists situation. Jag hävdar inte att hans utveckling hämmas av ett par månader med knaper speltid, men läget är knappast helt önskvärt. NHL är ingen social verksamhet, men nog borde det ligga i Devils intresse att spela igång sin svenske talang?

Winnpeg såg ut att gå i samma fälla med David Gustafsson men de har valt att spela HV-junioren de fyra senaste matcherna i alla fall.

Entry level-slide

Apropå Jesper Boqvists situation har det snackats om både honom och Emil Bemström  termer av ”de kan spela nio matcher och sen skickas hem till Sverige utan att det bränns ett år på deras NHL-kontrakt”. Men det stämmer inte. Niomatchers-regeln gäller bara juniorer, och Boqvist är andraårs-senior och Bemström, som gjorde sin tionde match i natt, hade sitt sista juniorår förra säsongen.

Med andra ord kan vi lägga ned snacket om nio matcher kring dem. Oavsett om Boqvist eller Bemström skickas till AHL eller SHL efter två, nio eller 23 matcher har det bränts ett år på deras NHL-kontrakt. Däremot är situationen annorlunda med Rasmus Sandin, som ju skickades ned till AHL efter sex matcher.  Hans kontrakt slajdas över ett år, så länge han inte gör fyra NHL-matcher till den här säsongen. Och David Gustafsson, för den delen. Han står som sagt på fyra matcher.

Mamma mia, vilken pasta!

John Carlson är den hetaste spelaren i NHL men David Pastrnak är tvivels utan den mest spektakulära. Han snor rubriker efter varje match och min haka faller närmare och närmare golvet för varje gång jag ser honom spela. Han är häpnadsväckande.

Bara i matchen med Toronto häromnatten stod han för veckans tre höjdpunkter min värld. Först via en alldeles galen slägga från en halvdan vinkel, som steg som en raket upp i nättaket. Sen gjorde han ett mål som blev bortdömt, där han la pucken mellan sina egna ben och överlistade Torontomålvakten. Och till sist stod han för en assist till Brad Marchand som jag knappt finner ord för. Han lekte med Auston Matthews i den sekvensen och det säger en del om tjeckens galna form just nu. Slutspel inkluderat har Pastrnak gjort 39 poäng på sina 26 senaste matcher mot Toronto. Han älskar att möta dem.

Blir det här året han till sist håller sig skadefri och vinner skytteligan? I så fall blir han den förste sedan 2003 att göra det, som icke-ryss och icke-kanadensare. Då var det Pastrnaks tjeckiske landsman Milan Hejduk som vann.

UM, EXCUSE US, DAVID PASTRNAK (@pastrnak96)!? pic.twitter.com/OI8G7QDOS2

— NHL (@NHL) October 22, 2019

Not only was David Pastrnak’s pass incredible, but he also made Auston Matthews look silly pic.twitter.com/8MN5Q0lfI0

— Evan Marinofsky (@emarinofsky) October 23, 2019

What a bullet from David Pastrnak.

3-3 game. pic.twitter.com/CIUxCdYWme

— Conor Ryan (@ConorRyan_93) October 20, 2019

En sundare Elias

Förra året gjorde Elias Pettersson tio mål på sina tio första matcher och skapade en hajp kring sig själv som vi knappt sett en svensk hockeyspelare lyckas med. I år har det gått lite tyngre. Läser man vissa medier kan man till och med tro att det går riktigt motigt för svensken. Men det stämmer ju såklart inte.

Elias Pettersson har gjort åtta poäng de fem senaste matcherna och har totalt gjort tio poäng på nio matcher. Inte samma utdelning som ifjol, men en mer ’sund’ sådan. Den utdelning han haft hittills känns mer hållbar. Mer ’på riktigt’ på något märkligt sätt. Han kommer definitivt inte drabbas av någon andraårsförbannelse utan har visat att han är en bättre och mer mogen och ansvarstagande spelare nu, i ett Vancouver som också ser spännande ut. Även om målskyttet gått lite i stå för Pettersson de senaste 40-isch matcherna är jag säker på att han kommer orka distansen ut i år, och landa på drygt en poäng per match.

Veckans citat

Columbus hånades friskt under sommaren efter att ha tappat Sergej Bobrovskij, Artemij Panarin, Matt Duchene och Ryan Dzingel  utan att ha fått något i utbyte. Men efter en något trevande start har Blue Jackets börjat komma igång även den här hösten. Efter att i dagarna ha tagit poäng för femte matchen i rad kunde inte John Tortorella hålla sig längre, han var tvungen att ge en liten pik till tvivlarna.

”We’re supposed to suck this year. We’re just going to worry about our own business and take it a day at a time.”

Man älskar ju den John Tortorella.

John Tortorellas Columbus går urstarkt. Foto: Bildbyrån.

Veckans lag

Målvakt

Jacob Markström, Vancouver Canucks

Jacob Markström tog några dagars ledigt för att ta itu med någon form av familjeärende. Sen kom han tillbaka – och storspelade. De två matcher han spelade under veckan gav två segrar, 69 räddningar på 73 skott och en räddningsprocent på 94,5. Jacob Markström är en av ligans mest underskattade målvakter.

Backar

John Carlson, Washington Capitals

Jag har väl skrivit vad som behöver skrivas om den här karln. På fyra matcher under veckan blev det två mål och totalt sju poäng. Dessutom hjälpte han Washington till tre segrar och totalt sju av åtta möjliga poäng.

Victor Hedman, Tampa Bay Lightning

Victor Hedman har mullrat igång nu! Under veckan sköt han två mål, varav ett var matchavgörande  i slutminuten, och dessutom ett slagsmål. Totalt har superstjärnan faktiskt gjort poäng i åtta av de senaste nio matcherna. Victor Hedman är i form!

Forwards

Jonathan Huberdeau, Florida Panthers

NHL:s mest okända superstar? Ja, det får man nog säga. Han har visat att förra säsongens 92-poängssäsong inte var en engångsföreteelse. Gjorde två poäng i tre av veckans fyra matcher och var framför allt briljant i mötet med Pittsburgh för några nätter sedan. Noterade totalt 4+2 på veckans fyra matcher.

David Pastrnak, Boston Bruins

’Bara’ 2+2 på veckans två matcher, men har varit fullständigt dominant i båda matcherna mot Toronto. Som jag skrev ovan, NHL:s mest spektakulära spelare just nu. 50 mål? 

Alex Ovetjkin, Washington Capitals

Fyra matcher, fyra mål och två assist. Alex Ovetjkin förde Washington till tre segrar och räddade dessutom en poäng via sina två mål mot Edmonton i natt. Kan gå en superduell med Pastrnak om skytteligasegern.