ENGLUND: Så ska de allsvenska lagen locka tillbaka publiken

Vi är fyra matcher in på säsongen och jag märker redan nu att det börjat knorras en hel del bland vissa lags supportrar angående publiksiffrorna. Men hur ser egentligen årets publiksiffror ut jämfört med de senaste två årens? Och hur ska klubbarna locka till sig publiken? Jag kommer med tre långsiktiga åtgärdsförslag.

Säsongen 2017/18 låg publiksnittet på 2 758 åskådare/match i
Hockeyallsvenskan efter fyra omgångar. Förra säsongen, 2018/19, låg motsvarande
siffra på 2 906.

Inför årets säsong har ligan förvisso förlorat publiklaget
Leksand till SHL men å andra sidan har man blivit av med sorgebarnet Pantern.
Årets publiksnitt landar på blygsamma 2 519 åskådare per match.

Icke övertygande publiksiffror i de inledande omgångarna i
år bortförklarades exempelvis med ”måndagsmatcher lockar ingen större publik”
eller ”match innan löning är aldrig bra”. Visst kan det ligga något i dessa
bortförklaringar men det går ändå inte att blunda för att ligan startar ungefär
runt 20 september varje säsong och således hinner två omgångar spelas innan
lönen tickar in.

I takt med att tv-produktionerna blir allt proffsigare och
bättre kräver det allt mer från klubbarna när det kommer till att locka folk
till hallen eller arenan. Klart som tusan det är bekvämt att stanna hemma i
tv-soffan istället för att ta sig till hallen. Några betydande faktorer kan
vara; tidssparande, billigare, ingen kö till varken kylen eller toaletten.

Hur ska klubbarna locka åskådarna till hallen?

INGEN KLUBB ÄR DEN ANDRA LIK

Alla åskådare är inte ”hardcore” hockeyfans som främst går
dit för hockeyns skull. Vissa går dit för att uppleva stämningen, andra vill
känna gemenskap eller rent av piffa upp vardagen med lite underhållning. En
annan kategori människor kanske går till rinken av sociala skäl. Oavsett vilka
orsaker som gör att åskådarna letar sig till hallen måste klubbarna bli bättre
på att konkurrera med C More.

Ingen klubb är den andra lik, i Växjö kanske det fungerar
med kräftskiva medan det inte alls är gångbart i Luleå eller Stockholm. Man
måste hitta infallsvinklar som inte går att få genom tv-rutan. Stämningen är en
klockren vinkel som tv:n inte är i närheten av att kunna konkurrera om. Det är
dock svårt att locka folk till hallen genom att peka på en häftig inramning och
stämning om det är halvtomt på läktarna. Däremot är en kokande, fullsatt arena
bland det häftigaste man kan uppleva i idrottsväg, oavsett vilken sport det
handlar om.

Utsålda lador är det varje klubb måste sträva efter. Men
vägen dit är lång, väldigt lång till och med. Klubbarna måste ha stort tålamod,
målmedvetet jobb samt en långsiktighet. När klubbarna sedan når en så pass hög
beläggningsgrad att ladan känns full så är det mycket lättare att sälja
biljetter då inramningen och stämningen är livesportens största vapen i jakt på
betalande åskådare.

Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån

DÅLIGA PÅ ATT LOCKA NYA GRUPPER

För att komma dit, när man är belåten med beläggningen i
hallen, finns en rad långsiktiga åtgärder att ta till. Här kommer några:

Bygg profiler 

Idag är det inte ovanligt att spelarna
avverkar tio klubbar under en karriär. Det gör det än viktigare att värna om
sina redan befintliga profiler som är kvar från föregående år, men även att
snabbt skapa profiler av lagets nya spelare. Här kan klubbarna gärna ta hjälp
av sociala medier där även spelarna själva kan ta ett större ansvar att
profilera sig själva och även skapa sig ett varumärke som kanske sträcker sig
längre och djupare än bara hockeyspelaren. Bygg intresse, skapa en hype kring
både dig själv och laget, ut och härja lite. 

Visst, det kanske inte passar alla
klubbar, men spelare i mindre klubbar som Tingsryd, Kristianstad, Almtuna, Västervik,
Karlskrona och BIK Karlskoga kan gott och väl ge sig ut och svinga lite.
Profiler kan skapas på många olika sätt och det behöver absolut inte vara den
bästa spelaren utan det kan lika gärna vara grovjobbaren som blockar fem skott
varje match. Att utmärka sig på något sätt och ta sig tid för fansen även
utanför rinken brukar vara vägvinnande koncept. Att sitta framför tv-spelet
dagarna i ända är inte särskilt vägvinnande.

Ha en plan över nya målgrupper att locka

Att skänka bort biljetter till höger och vänster gör att
produktens värde devalveras, vilket aldrig är någon bra idé. Däremot bör
klubbarna inför varje ny säsong ha någon slags plan över nya målgrupper att
locka till matcher med mindre förväntad publik. Jag tänker att det långsiktiga
värdet i att exempelvis dela ut 100 fribiljetter vid utvalda matcher till exempelvis
nyinflyttade, nyanlända eller på något sätt se till att dela ut biljetter till
andra segment i samhället som i dagsläget kanske inte ens vet var hallen är
belägen. Att dela ut fribiljetter till grupper som normalt inte går på hockey
bidrar inte till att produkten devalveras, däremot bidrar det till en högre
beläggningsgrad, bättre stämning och kanske även en eller annan framtida
”hardcore” hockeysupporter och intäktskälla. Jag upplever att klubbarna är
dåliga på att locka till sig nya grupper och där är gratisbiljetter ett
effektivt sätt.

Interagera spelarna med stadens invånare

Den viktigaste punkten för att få klubbarna att locka
publik är att se till att spelarna interagerar med stadens invånare. En lösning
på problemet skulle kunna vara att skriva lite mer omfattande avtal med sina
sponsorer som innefattar att företaget ”får” en spelare som ska ”jobba” på
firman exempelvis fyra timmar i veckan. Den här lösningen går med fördel även
att applicera även på kommunen där spelarna kommer ut till skolorna. Den
kortsiktiga vinsten är att klubben kan skriva fetare kontrakt med sina
sponsorer då företagen faktiskt får något mer tillbaka än bara ”good will” som
det i många fall är tal om. Den långsiktiga vinsten är att klubbarna kommer få
mängder med nya kontakter i form av spelarnas direktkontakt med lokalbefolkningen.
Den kontakten kommer bidra till att Anette, 48 år med god ekonomi går från att
vara totalt ointresserad av sport till att gå på fem hockeymatcher per säsong
enbart för att hon känner ”Pelle” som spelar i laget samt dras med i snacket på
arbetsplatsen. Kanske är det så att Anna, 42 år går på matchen tillsammans med
hennes barn som fått en ny idol i form av hockeyspelaren ”kalle” som råkar
”jobba” på barnets skola några timmar i veckan. Det ständigt återkommande
hockeytugget på arbetsplatserna/skolorna runt om i kommunen gör att isladan
långsamt fylls på med allt fler marginalsupportrar som med tiden förhoppningsvis
utvecklar ett mer genuint hockeyintresse.

GÄLLER ATT HITTA “SIN GREJ”

Det här är bara några av mina tankar kring hur man kan göra för
att locka publiken till ladorna. Det finns självfallet mängder av åtgärder och
strategier att ta till där man ska komma ihåg att varje ort är unik och det som
fungerar i Timrå kanske inte gör det i Tingsryd. Det gäller att hitta ”sin
grej”.

En sämre strategi är att personer som kanske är involverad i
föreningen eller har någon slags koppling till klubben hasplar ur sig något i
stil med ”om staden vill ha ett allsvenskt lag i framtiden så får man banne mig
komma till hallen”.

Dylika meningar blir endast kontraproduktiva. När man hört
eller sett den meningen tillräckligt många gånger bygger det endast upp
negativitet hos den potentiella besökaren. Här ska man även komma ihåg att det
ofta bara är toppen av isberget då det inte sällan föreligger ständigt återkommande
swish-kampanjer, olika konstruktiva bidrag eller försäljningar av inventarier
samt reducerad hyra från kommunen. Allt sammantaget bygger negativitet snarare
än något positivt.

Kan det vara så att produkten inte är bättre och mer
attraktiv än vad åskådarantalet visar?

Elitidrott säljer uppenbarligen inte alltid sig själv, man
måste jobba för sin publik där strategin och vägen dit kan variera.