ENGLUND: “Övertygad om att klubben är ett lag för övre mitten”
Trots förlusten var Vita Hästen det spelmässigt bättre laget
sett över 60 minuter. Norrköpingslaget skapade fler målchanser än Västervik och
med lite bättre skärpa eller mindre ringrostighet i sista tredjedelen av banan
hade det blivit fler mål bakom en storspelande Samuel Ward i Västervikskassen.
Marcus Eriksson såg spelsugen ut och startade matchen
väldigt piggt genom att regissera långa anfall i sina första byten. Han
mattades dock av ju längre matchen led och frustrationen lyste igenom i
matchens slutskede när han tog en onödig utvisning.
Ett annat offensivt ess, Christopher Fish, spelade endast
två byten efter ett hårt dömt matchstraff för tackling i ryggen på Västerviks
amerikan Adam Plant. Detta medförde att man redan i matchens inledning
tvingades ändra i formationerna.
Backen Simon Fernholm som förväntas svälja en hel del
viktiga minuter i vinter spelade inte igår, oklart varför.
TVÅ SPELARE STACK UT
Det var två spelare som stack ut lite extra i Vita Hästen.
Dels var backen Jacob Spångberg stundtals lysande med en stor portion
kreativitet i spelet där förarbetet till reduceringen var en av matchens stora
höjdpunkter.
Även om Spångberg inte har jämnheten i sitt spel för att
vara Vita Hästens ledande back i 52 omgångar så har han har en så pass hög
högstanivå att han har bra möjligheter att kunna vara det i kanske 20 matcher. Jacob
har jag sett i många matcher och vet vad han kan uträtta på rinken, någon som
jag däremot inte sett lika mycket är den svenskspråkige ungraren István Bartalis. Där har Vita Hästen fått in en spelare av riktigt hög klass som
verkligen har alla verktyg i lådan för att leda laget i vinter. Inte bara 20
matcher, här pratar jag hela säsongen.
Bedömningen är gjord efter endast en match vilket dessutom
råkar vara en träningsmatch men mitt hockeyöga säger tydligt att Bartális är
ren och skär klass.
KLUBBEN ÄR I HARMONI
Jag stannade till i hästenlägret och bytte några ord med
både spelare och ledare efter matchen där jag fick känslan att det, tro´t eller
ej, råder stor harmoni i klubben. Under det senaste decenniet har jag aldrig
fått den känslan tidigare. Det har alltid varit något, exempelvis skavande
konflikter inom truppen, missnöje med tränarna, taskig ekonomi eller bråk med
supportrarna. Det har alltid funnits störningsmoment som mer eller mindre
påverkat prestationerna på isen men nu var känslan helt annorlunda. Det bådar
gott för pållarna.
Visst säsongen är ung, väldigt ung till och med och mycket
hinner hända på vägen. Men mitt tabelltips med Vita Hästen på sjätte plats
kvarstår, kanske att jag till och med blev än mer övertygad efter gårdagen om
att klubben är ett lag för den övre mitten.
Den här artikeln handlar om:
