ENGLUND: Hockeyallsvenskans största besvikelser

Det har inte bara varit guld och gröna skogar i Hockeyallsvenskan den här säsongen. För Hockeysverige Plus listar Joakim Englund de fem största besvikelserna som ligan har bjudit på så här långt.

Det är alltid lite vanskligt att välja ut fem största besvikelserna då kriterierna är något luddiga och högst personliga. Främsta orsaken till att någon får stämpeln att vara en ”besvikelse” är att förväntningarna från start är väldigt högt ställda. Spelaren i fråga kanske har ett par riktigt starka säsonger i ryggen vilket självfallet ligger i fatet inför en dylik lista.

I höstas, närmare bestämt den 28 oktober, gjorde jag en lista på säsongens fem största floppvärvningar. Där kan vi se att några av spelarna på den listan vuxit avsevärt och inte alls är att betrakta som floppvärvningar längre. Likaså ser jag potential att spelarna på den här listan kan avsluta säsongen starkt och till viss del tvätta bort stämpeln av att vara en besvikelse.

I det här skedet av säsongen har det hänt en hel del i lagens trupper där största besvikelserna av naturliga skäl inte längre spelar kvar. Sedan finns det spelare som BIK Karlskogas August Gunnarsson eller Vita Hästens Patrick Blomberg som gått skadade hela eller åtminstone stora delar av säsongen. Det känns orättvist att benämna sådana spelare som besvikelser. 

Hockeyallsvenskans fem största besvikelser säsongen 2020:

Foto: Bildbyrån/Maxim Thoré

Johan Larsson, b, AIK 

Med fina meriter från ligor som SHL, DEL och Liiga är det inte så konstigt på att kraven på Johan är högt ställda. Så sent som förra säsongen var han en av Hockeyallsvenskans bästa backar i det AIK som vann ligan i nästan överlägsen stil.

Den här säsongen har varken gått som Johan eller AIK hoppades. Laget ligger tvärsist i tabellen och likt förra säsongen är Larsson en av spelarna som loggar mest istid. Den inte alltför träffsäkra statistiken ”plus-minus” ger ändå en liten fingervisning om att Johan just nu upplever en motsatt säsong jämfört med fjolåret. 2018/19 slutade han på första plats i den statistiken med +30 – i år ligger han sist med -27.

Precis som hela AIK verkar det vara svårt att få något vidare stäm i spelet. Johan vill och ska ta ett stort ansvar för laget, men känslan säger mig att det slagit över och blivit något negativt i stället. Med tanke på att han ofta spelar mest i laget bör man tänka sig korta byten för att vara fräsch till nästa byte. I stället ser jag tydliga tendenser till långa byten trots att det ofta finns möjligheter att byta tidigare. Detta bidrar endast till sämre återhämtning mellan bytena och mindre ”kräm” i slutet av matcherna.

Även om intentionerna är goda och han bara vill hjälpa till och bidra så drabbar det både laget och honom själv i slutändan. Han har otaliga gånger visat att han är en duktig hockeyspelare men jag tror han, mer än någonsin, längtar till säsongen når sitt slut så han får börja om på ny kula nästa säsong.

Foto: Bildbyrån/Tobias Sterner

Emil Kruse, mv, Västerås

Förra säsongen var han en gigant mellan stolparna i tippade bottenlaget Västervik. Där och då var han en av seriens absolut bästa målvakter och vann nästan på egen hand många poäng åt sitt lag. Dessutom stod han mest av alla målvakter i hela ligan.

Tanken var förmodligen att han, den här säsongen, skulle ta nästa steg i den personliga utvecklingen. Med SHL-flyktade Samuel Ersson, som bar Västerås på sina axlar under återkomsten i Hockeyallsvenskan säsongen 18/19, var således klubben på jakt efter en målvakt som kunde axla manteln efter honom. Där och då hyllade jag valet av Kruse som en fullgod ersättare på klubbens resa att befästa sin plats på hockeykartan.

Nu har väl inte Emil varit någon större akilleshäl i Västerås där ungtuppen Jesper Myrenbergdäremot gjort det fantastiskt bra. Kort och gott har inte Kruse varit den stabila, trygga, sista utposten som han värvats för. Det må hända att jag har för höga tankar om Kruse men samtidigt kan jag inte blunda för förra säsongens succé vilket självfallet ligger honom i fatet till den här listan.

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

Marcus Fagerudd, b, Södertälje och Vita Hästen

Tanken var att den 27-åriga finländaren skulle bära Södertäljes offensiva spel från sin backposition. Så har det inte blivit och Fagerudd förpassades längre och längre ned i hierarkin – innan han hamnade på läktaren. Till slut var en övergång oundviklig och Vita Hästen blev ny klubbadress sedan endast ett par veckor tillbaka.

Med erfarenhet från bland annat SHL och Liiga är både lönekuvertet, förväntningarna och kraven högre än vad han presterat hittills den här säsongen. Till Marcus fördel får han nu möjlighet att revanscherna sig i och med övergången till Vita Hästen.

Jag skulle inte bli förvånad om han avslutar säsongen starkt i Norrköpingslaget som inte direkt har ett överflöd av kreativa backar som gillar att följa med upp i anfallen. Jag tror dessutom det är ganska enkelt att komma in i hockeyn som firma Zabel och Czarnecki förespråkar. Det är tydliga riktlinjer om hur man vill spela vilket förmodligen bidrar till att Fagerudd, med sin skicklighet, kommer få en mycket roligare avslutning på säsongen.

Även om han hittills varit en av seriens besvikelser ser jag stora möjligheter att han ska kunna rädda sin egen säsong på ett bra sätt genom att avsluta starkt i det maskineri som Vita Hästen vuxit ut till den här säsongen.

Foto: Bildbyrån/Johan Löf

Erik Nyström, fw, Västervik

När man tittar på en spelare och dennes individuella kvalitéer som hockeyspelare får man ibland en wow-känsla att han är mycket bättre än alla andra på isen. Erik Nyström är en sådan spelare där hans individuella skills är i toppnivå i ligan. Han har en fantastisk skridskoåkning och riktigt snabba och skickliga händer som bör kunna snurra upp de mest rutinerade motståndarna.

Precis som övriga spelare på den här listan bottnar besvikelsen i att mina förväntningar var högt ställda på dessa herrar från start. Exempelvis trodde jag att Erik Nyström skulle få sitt stora genombrott i Västervik, att det skulle bli en perfect match, både för honom och för Västervik. Så har det alltså inte blivit och även om han har petat in femton pinnar så tycker jag mig se potential i honom att kunna ligga på en poäng per match.

Med sina färdigheter som hockeyspelare bör han kunna få ut mycket mer av sitt spel än vad han har kvitterat ut den här säsongen.

Foto: Bildbyrån/Jesper Zerman

AIK

Johan Larsson ska inte ensam bära hundhuvudet för AIKs misslyckande den här säsongen. Hela klubben har presterat uselt hela säsongen och är en stor besvikelse.

I mitt tabelltips inför säsongen hade jag placerat AIK på sjunde plats i tabellen. Även om jag visste att klubben dragit i den ekonomiska handbromsen och byggt ett budgetlag där halva truppen bestod av tryout-spelare kunde jag inte i min vildaste fantasi förutspå hur illa det skulle bli.

Initialt såg det på papperet inte särskilt dåligt ut med åtminstone en handfull toppspelare i truppen med namn som Porsberger, Jönsson, Larsson, Drugge och Tallberg.

Med sina 31 inspelade poäng 42 matcher, sparkade tränare och en publik som sviker kan jag inte annat än att meddela att det forna storlaget är en av årets allra största besvikelser. Frågan är: överlever man ett kval eller blir det respass ner till Hockeyettan?