ENGLUND: Hockeyallsvenskans fem bästa forwards

Efter att ha rankat de bästa målvakterna, backarna och centrarna i Hockeyallsvenskan ger sig Joakim Englund nu i kast med ligans bästa ytterforwards.

Vi är nu framme vid sista delen där jag rankar Hockeyallsvenskans bästa spelare i respektive lagdel. Målvakter, backar och centrar har redan avverkats. Här kommer således min syn på vilka som har varit ligans bästa ytterforwards.

Centrar: https://hockeysverige.se/kronikor/englund-hockeyallsvenskans-sex-basta-centrar/

Backar: https://hockeysverige.se/kronikor/englund-hockeyallsvenskans-fem-basta-backar/

Målvakter: https://hockeysverige.se/kronikor/englund-hockeyallsvenskans-fem-basta-malvakter/

5. Patrik Karlkvist, Modo

Som sarg-ut-spelande motståndarback såg jag det som mitt kall, eller utmaning, att försöka göra kvällen så tråkigt som möjligt för Patrik. För är det något man vet, som gammal lagkamrat med den offensivt så skicklige spelaren, är att när han är på lekhumör kan matchen vara avgjord redan efter en period. För att undvika det scenariot var receptet att ge honom så lite tid med pucken som möjligt där det vid tillfälle inte sällan råkade slinka upp en svettig handske i ansiktet i ett försök att få honom att tycka att hockey inte var särskilt roligt just den dagen. Hur bra eller dåligt jag lyckades låter jag dock vara osagt.

Faktum är att när Patrik har stäm i sitt spel, om solen skiner och allt det där så är det en fantastisk hockeyspelare. Då är det lätt hänt att det slinker in fyra, fem poäng in på det individuella kontot.

Jag tycker att Patrik, vid 27 års ålder, är sin bästa version av sig själv. Han har framförallt förbättrat sin skridskoåkning och direktskottet, vilket han inte minst visade prov på i matchen mot KHK där han skickade in ett rungande direktskott efter fint förarbete av sina kedjekamrater Johnsson och Tambellini. 

Tack vare den förbättrade skridskoåkningen tycker jag att han har höjt sin lägstanivå i spelet jämfört med tidigare säsonger. De dagar som ”solen inte skiner” kan han alltid plocka fram grovjobbarhandskarna och får således ut mer av sitt spel även när det blåser motvind.

Foto: Bildbyrån/Josefine Loftenius

4. Johan Persson, Mora

I ett grådassigt Mora återfinns ett av få glädjeämnen i Johan Persson. När Mora bosätter sig i anfallszonen kan man ge sig den på att Johan är inblandad. Han ingår i Moras ”leading line” tillsammans med Daniel Ljunggren och Emil Bejmo. Även om både Bejmo och Ljunggren är duktiga allsvenska lirare så är det Persson som är den som driver kedjan.

Med sin fart, tyngd, storlek och även utseende är det omöjligt att inte dra kopplingar till hans två år yngre bror John som så sent som förra säsongen spelade SHL-hockey i just Mora.

Med sina 25 poäng når Johan inom kort sin tidigare toppnotering gällande poäng i Hockeyallsvenskan som står sig från säsongen 14/15 då han gjorde 28 pinnar i Timrå. Ska Mora klara det allsvenska kontraktet utan negativt kval måste Persson fortsätta leverera.

Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson

3. Fredrik Forsberg, BIK Karlskoga

BIK Karlskoga sitter inne på seriens bredaste spets vad gäller forwardssidan, vilket inte minst visar sig i antal mål som laget gör. Med hela fyra spelare som ligger på ”double double” samt ett par spelare som är uppe och snuddar i närheten av ”double double” står man inte och faller på en sjukdom eller skada. Med ”double double” syftar jag på spelare som gjort tvåsiffrigt i både mål- och assistkolumnen.

Fredrik Forsberg är en av dessa herrar. Den lille liraren kom till BIK under säsongen 17/18 efter att inte ha fått det förtroende som krävs för maximal utveckling i Leksand. Det är något han däremot fått i BIK Karlskoga, vilket bidragit till att han nu står redo och knackar på dörren till SHL. 

Jag påstår att det här blir Fredriks genombrottssäsong där han förmodligen kommer att landa på +1 poäng per match när serien summeras. Blir det inte SHL till nästa säsong är jag övertygad om att han hamnar där säsongen efter.

Foto: Erik Mårtensson/Bildbyrån

2. Adam Tambellini, Modo

På typiskt nordamerikanskt vis satte Tambellini avtryck direkt när han anlände till Modo ett tiotal matcher in på säsongen. Inte bara genom att göra mål och visa vilken skicklig spelare han är utan även genom en riktigt ful blind side-tackling, vilken renderade i en tre matcher lång avstängning.

Ganska ofta kan man skönja tendenser hos nordamerikanska spelare som kommer till en ny liga att de inte vill bli presenterade. De vill istället se till att presentera sig själva. Sagt och gjort, ett mål och en regelvidrig tackling senare visste alla om Tambellinis närvaro i ligan.

Efter avstängningen har han varit mer eller mindre dominant. Eller vad sägs om 29 poäng på 18 matcher? Det ger alltså ett poängsnitt på 1,61 och en åttondeplats i poängligan, trots hela tolv, tretton matcher färre än de flesta.

Tambellini är en spelare som behärskar alla delar av spelet. Han har smartness såväl som farten och fysiken, men kanske framförallt skottet som är i samma klass som Björklövens Olle Liss och Vita Hästens Linus Andersson.

Han bildar en fruktad kedja tillsammans med Karlkvist och Johnsson där samtliga riskerar att gå förlorade till nästkommande säsong om Modo inte själva lyckas ta steget upp. 

Foto: Bildbyrån/Pär Olert

1. Jonathan Dahlén, Timrå

Det har redan skrivits spaltmeter om Dahléns succéfyllda höst efter att han återvänt från Nordamerika inför säsongen. Det kan knappast finnas någon med Timråhjärta eller andra hockeyfrälsta för den delen som kan vara besviken på Dahléns första halva av säsongen. 

Tillsammans med Lundin är det Dahlén som driver Timrås offensiv och dessa herrar är största orsaken till lagets fjärdeplacering i tabellen samt det faktum att man har häng på en allsvensk finalplats. Med Dahléns 45 poäng är han inblandad i hälften av Timrås mål. Man behöver ju inte vara raketforskare för att förstå hans betydelse för laget.

Förra säsongen spelade Timrå i SHL, då testade Jonathan lyckan på andra sidan Atlanten. I laget spelade istället en av fjolårets stora succéman Rickard Palmberg. Jag skulle säga att Jonathan är en uppgraderad version av Palmberg. Med liknande spelstil där näsan för målet är likvärdig ser jag framförallt en bättre passningsspelare samt en bättre defensiv spelare i Dahlén. Han har även en näst intill unik förmåga att göra sin omgivning bättre.

Endast fem poänglösa matcher säger en del om vilken jämn och hög nivå han håller. Jag behöver knappast poängtera att Dahlén utan problem skulle spela i en bättre liga redan idag om han skulle vilja det.