Prenumerera

Logga in

BODIN: Svensken är med och ritar om NHL-kartan

Uffe Bodin

Uffe Bodin

Vilken sanslös resa han har gjort, Viktor Arvidsson!
Nattens tredje Stanley Cup-final blev ännu en viktig påminnelse om hur 24-åringen från Kusmark har tagit sig toppen mot alla odds. Och att han faktiskt håller på att bidra till att rita om NHL-kartan.

När jag pratade med Nashville Predators svenske trotjänar-scout Lucas Bergman tidigare i veckan var det omöjligt att inte komma in på Arvidsson. Nashville plockade honom som 112:e spelare i fjärde rundan av NHL-draften 2014 – tre år efter att han hade blivit tillgänglig första gången. I år sköt han 31 mål i NHL:s grundserie – passande nog samma år som kontraktet är på väg att löpa ut.
– Vi hade honom på draftlistan alla åren, men att det fanns saker som gjorde att vi inte tog honom tidigare. Storleken är något han har tvingats överbevisa under hela sitt liv, men det handlade också om att orka spela hela byten offensivt och defensivt, berättade Bergman under vår pratstund.
– Inför tredje draften hade vi våra möten och då hade just vunnit skytteligan i SM-slutspelet. Då sa vi ”hur mycket mer ska han behöva bevisa?” Alla frågetecken från tidigare år var motbevisade och vi plockade honom.

Good for you!
Den tidigare Skellefteå AIK-forwarden var spektakulär på sitt eget speciella vis i nattens final. Han lämnade visserligen 5–1-segern med en ynka assist på kontot, men det kunde ha varit betydligt mer. Med sin speed, frenesi och irrationella spelstil rev han upp köttsår i Pittsburghs redan mörbultade defensiv. Ettrigheten och envisheten som Nashvilles 38:a visar i varje byte har i samma utsträckning som skickligheten gjort honom till en framgångsrik NHL-spelare. Att bara vara 176 centimeter och spela i NHL kräver lite extra av en spelare och det har Arvidsson med eftertryck visat att han har.

Hans framgång kan dessutom ytterligare ha bidragit till att öppna NHL-dörren för fler med hockeymått mätt små forwards. Jag tänker inte minst på HV71:s Filip Sandberg. Han fick lite överraskande NHL-kontrakt med San José Sharks efter SM-guldet – sina blott 174 centimeter till trots.

Sandberg och många andra små spelare som tidigare avfärdats på grund av sin storlek kan skicka en tacksamhetens tanke till Arvidsson, Cam Atkinson, Brad Marchand och några andra ”underdimensionerade” stjärnor som har trotsat alla förutfattade meningar.

*****

Det allra häftigaste med Viktor Arvidsson är ändå hans glädje efter ett mål. De barnsligt entusiastiska små glädjehoppen efter varje mål – vare sig det är han själv eller någon kedjekamrat som trycker dit pucken – får mig att flumfnissa i min sömndruckna tillvaro framför NHL-sändningarna.

Världens gladaste hockeyspelare?

*****

Alla är bevisligen inte lika betuttade i Arvidsson som jag är. Don Cherry anklagade honom för att vara en filmare efter matchen. Men det kan ju nästan betecknas som en komplimang med tanke på källan för kritiken.

*****

Jo, jag förespråkade att Nashville skulle sätta Juuse Saros mellan stolparna i natt. Pekka Rinne fick som väntat nytt förtroende sina två mindre bra starter i Pittsburgh till trots. Efter en ganska darrig inledning växte han in i fajten och avslutade den riktigt förtroendeingivande.

I stället var det Matt Murray som såg skakig ut. Frederick Gaudreaus matchvinnande 2–1-mål vill han nog ha tillbaka.

*****

Filip Forsberg saknar fortfarande poäng efter finalseriens tre första matcher. Men han kan mer än att bara producera, den gode prinsen. Hans dribbelräd för att döda tid under ett numerärt underläge var snyggt. ”Rasta hunden”, tror jag att ordsmeden Leif ”Strumpan” Strömberg skulle kalla det.

*****

När vi ändå är inne på svenskar i Nashville ska vi inte glömma Mattias Ekholm. Förutom att vara ilsken som ett bi såg han även till att dräpa en 42 matcher lång svit utan mål i natt. Powerplay-målet fram till 5–1 var hans första nätkänning sedan 19 februari, då han blev målskytt mot Calgary.
Om man bortser från självmålet i första finalmatchen förstås.

*****

Ekholm avslutar matchen med att ta en tiominutare för misconduct efter att ha gafflat och bufflat lite för hårt med Patric Hörnqvist. Dessförinnan var det Carl Hagelin, tillbaka i Penguins laguppställning efter petningarna, han stångades med och hamnade i utvisningsbåset. Men det var inte bara svenskarna som hade svårt att komma överens. Matchen innehöll inte mindre än 78 utvisningsminuter. Ett ganska tydligt tecken på att temperaturen i finalen är på väg uppåt.

*****

Pittsburgh då? De var egentligen lika bleka som i de två föregående matcherna. Skillnaden låg i att man inte fick den där explosionsartade utdelningen som tidigare. Varken Jevgenij Malkin eller Sidney Crosby sköt ett enda skott på mål. Jag har ärligt talat inte imponerats av någon av superstjärnorna så här långt in i serien. Frågan är om Penguins-supportrarna ska vara oroad, eller om man ska glädjas åt att det finns två enorma sparkapital i laget?

*****

Det verkade vara en magisk stämning inne i Bridgestone Arena i natt. Bland alla guldklädda, högljudda fans var det ändå den här Dum & Dummare-inspirerade duon som stal rampljuset:

*****

Ny match natten mot tisdag. Jag tror Nashville tar den också. I så fall har vi oss en serie på allvar.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel:

Senaste Nytt