BODIN: Från svartlistad strejkledare till Stanley Cup-mästare

Han var den första som tog emot Stanley Cup efter att Sidney Crosby hade lyft den. Inte för att han hade en bärande roll i Pittsburgh Penguins cupseger, utan för den märkliga resa han gjort på vägen dit. Ron Hainseys karriär har överlevt både ett politiskt självmord och en slutspelsförbannelse innan den kröntes med nattens mästerskapstitel.

För Ron Hainsey kommer den 23 februari 2017 antagligen att vara ett datum med samma betydelse som den 11 juni. Det var nämligen då hans förbannelse bröts. Vid tidpunkten var han den NHL-spelare som hade spelat flest grundseriematcher – 891 stycken för att vara exakt – utan att ha gjort ett enda slutspelsframträdande.

Trejden från Carolina Hurricanes till Pittsburgh Penguins möttes av en axelryckning i de flesta kretsar. En 36-årig veteranback i skymningen av sin karriär som plockades in för att bredda en stukad och sliten blålinje. Varken mer eller mindre. Men för Hainsey själv var det så mycket mer än så. Klubbytet innebar inte bara en garanti att han äntligen skulle få göra slutspelsdebut, den gav honom dessutom en chans att utmana om en Stanley Cup.

Resan dit hade varit lång och mödosam. Amerikanen har likt alla andra veteraner i ligan haft sin beskärda del av motgångar under karriären. Det hör liksom till. Det som särskiljer Hainsey från de flesta andra är att hans levebröd länge såg ut att vara hotat – av politiska skäl.

Under NHL-lockouten 2012/13 var den då 32-årige backen en av de som stod på barrikaden för spelarfackföreningen NHLPA:s räkning. Hainsey var allt annat än konflikträdd under de hårda förhandlingarna och hamnade i luven med flera av klubbägarna. Så pass mycket att han tillsammans med den tidigare HV71-backen Chris Campoli kom att kallas ”NHLPA:s bad cops” i förhandlingarna. Lika hyllade som de blev av sina jämlikar för att de tog kampen för spelarnas rättigheter mot ligan, lika föraktade blev de av ägarna för sin fräckhet att ha mage att ifrågasätta sina arbetsgivare.

Foto: Christopher Hanewinckel-USA TODAY Sports

”DU KOMMER ALDRIG FÅ ETT NHL-KONTRAKT IGEN”

För Campolis del kom det att bidra till att NHL-karriären tog slut. Konspirationsteorin löd att han hade gjort sig så pass mycket ovän med klubbarna under konflikten att han mer eller mindre blev utestängd från ligan. Hainsey hade kunnat gå samma öde till mötes. Efter ett bråk i samband med konflikten ska han ha fått höra att han ”aldrig skulle få ett NHL-kontrakt igen”. Det som utspelade sig sommaren 2013 indikerade att det var mer än bara ett tomt hot. Hainsey gick klubblös i två och en halv månad innan han Carolina Hurricanes gav honom napp. Detta i form av ett ettårskontrakt värt två miljoner dollar – mer än en halvering av lönen i det föregående kontraktet. Uppgörelsen med Carolina möjliggjordes av den allvarliga skada som finske backen Joni Pitkänen hade drabbats av och som gjorde att klubben var i desperat behov av förstärkning inför säsongsstarten.

Hade Ron Hainsey fortfarande spelat i NHL om det inte varit för Pitkänens skada? Trots att han rent spelmässigt hade visat att han fortfarande dög i ligan är det långt ifrån givet. Han gjorde ett tillräckligt bra jobb i den nya klubben för att förlänga karriären ända fram till nattens Stanley Cup-triumf.

När Sidney Crosby hade tagit emot bucklan från Gary Bettman var Ron Hainsey den första spelaren han skickade den vidare till. Han motiverade det med att hänvisa till veteranens många år utan slutspelsframträdanden.
– Jag är glad att vi kunde vinna för en sådan kille, sade Crosby.

Man kan gissa att det är fler än Crosby och övriga lagkamrater som gläds med Ron Hainsey i dag. Inte bara för att han har brutit en komiskt lång svit utan slutspelsmatcher genom att gå hela vägen och bli mästare. Utan framför allt för att han satte hela sin egen karriär på spel för att skapa bättre förutsättningar för samtliga NHL-spelare. Snacka om att offra sig för laget.