Blir han vår näste NHL-export?

I veckans “SHL med Måns Karlsson” krönikerar hockeysverige.se:s skribent om ett brännhett ämne kring SHL och analyserar samtliga lag i Sveriges högstaliga.

Jag vet inte hur många tränare vi haft i svensk hockey som gjort så omedelbara starka intryck som Cam Abbott.  Efter spelarkarriären gjorde han omedelbart succé som Växjös J20-tränare. När brorsan Chris tog över Rögle som sportchef lämnade Cam Växjö och tog över som huvudtränare i Ängelholmsklubben. 

Resten är, som man brukar säga, historia.

För även om Cam Abbott faktiskt bara gör sitt andra år som huvudtränare i Rögle måste vi säga att det han gjort är otroligt. Visst, Chris har gett honom ett mycket bra lag att jobba med, men Cam Abbott har än så länge fått ut mer än vad i alla fall jag hade trott att det skulle gå att få ur detta Röglelag. Och han har gjort det genom att vara kanadensare ut i fingerspetsarna, om ni förstår vad jag menar.

“Får Colliton-vibbar”

Även om Rögle till stora delar jobbar med svenska spelare och även om Cam Abbott såklart blivit mer och mer skandinav under sitt decennium i Sverige och Norge går det inte att komma ifrån att Abbott väljer helt andra vägar än de andra tränarna vi just nu har i svensk hockey. I en SHL där nästan alla lag spelar på snarlika sätt (utom typ Oskarshamn) har Rögle en spelstil som vi snarare ser i NHL. De spelar otroligt rakt och känns rakt igenom transatlantiska. De sticker verkligen ut. Och så här långt ger det resultat med den, i Sverige, ganska kontroversiella ledarstilen.

Jag vill inte ta till för stora ord, men jag får lite Jeremy Colliton-vibbar på Cam Abbott. 

Inte för att de är speciellt lika i vare sig ledarstil eller sett till spelsystem (tvärtom, till och med!), utan för att det känns som att Abbott kan bli näste tränarexport från SHL till NHL. Jag har hört uppgifter om att Rögletränaren ganska snabbt kan få spelare emot sig, med sin intensiva och ibland för utmanade ledarstil. Colliton verkar ju vara tvärtom där, en så kallad ”players’ coach” som snarare är en ’good guy’ och bygger förtroende genom att involvera alla och få alla att trivas. Abbott jobbar, åtminstone mer, med piska snarare än morot. Det är långt ifrån givet att det, över tid, kommer fungera på unga svenskfostrade spelare. Men fortsätter han nå framgångar och utveckla Rögle, med den stil han har, är jag fullständigt övertygad om att NHL-organisationerna kommer få upp ögonen för den tidigare forwardsstjärnan.

Hockeyn är konservativ

Jag har tidigare skrivit en del om att ishockeyn är konservativ när det gäller att plocka in influenser från olika hockeykulturer. I NHL är det närmast uteslutande nordamerikanska coacher, i Sverige och Finland är det nästan uteslutande svenska och finska coacher. Jag menar, norrmannen Dan Tangnes kändes ju närmast exotisk när han var i Rögle och Linköping. I Schweiz och Tyskland jobbar de desto mer åt det nordamerikanska hållet, men här i Sverige har de utländska tränarexperimenten med några få undantag varit misslyckade. 

Hade Jeremy Colliton varit svensk och Rikard Grönborg kanadensare är jag exempelvis fullständigt övertygad om att det hade varit Grönborg som stått i ett NHL-bås idag, inte Colliton. Jämför vi med exempelvis Premier League är det som två skilda universum. Där står man högre i kurs som tysk eller spanjor, än som britt.

Så steget för Cam Abbott till en tränarkarriär i Nordamerika inte så långt som för andra framgångsrika SHL-tränare, som Roger Rönnberg. Den ledarstil Abbott har är såklart som klippt och skuren för den nordamerikanska hockeyn och om han kan göra succé i Sverige, trots att alla spelare i laget kanske inte ens står på hans sida, kommer han såklart kunna göra det även i den mer enkelspåriga hockeyn ”over there”.

“Lika nära ett NHL-jobb som Grönborg”

Jag fattar att han inte kommer kunna göra en raketresa likt den Colliton gjorde, men jag skulle inte bli förvånad om han får ett erbjudande om att få kliva in i en AHL-klubb och sen jobba sig uppåt därifrån. Jag skulle till och med vilja påstå att han är i princip lika nära ett NHL-jobb som självaste Rikard Grönborg är.

För han har ju de rätta egenskaperna. Till att börja med har han rätt nationalitet på passet. Sen tror jag definitivt NHL-klubbarna är mer benägna att chansa med en tränare från svensk hockey, efter succén med Colliton. För är det något vi vet om NHL är det att det:

1) är en copycat-liga.

2) finns ett old school-tänk när det gäller tränarposten. Därför ligger en ettrig kanadensare med en hårdför ledarstil alltid bra till.

Frågan är om han får ta Chris med sig?

14 lag – 14 tankar

Brynäs – Krisläget är kvar – men faktum är att Brynäs rent spelmässigt hade en okej vecka. Det jag inte får grepp om är deras totalusla spel i special teams. För det var ju faktiskt en sak man fick ordning på när Magnus Sundquist tog över förra säsongen. Tommy Sjödin förlorade ju extremt mycket på att Brynäs var så dåliga i boxplay men det styrde Sundquist upp. Nu har BIF en BP-procent på 66,67 och en PP-procent på 8,57. Slår man ihop de båda siffrorna får Brynäs den sämsta special teams-procenten något lag haft de tio senaste åren, enligt twitterkonton SHL Stats. Mot Växjö släppte man in två mål på tre BP-spel.

Djurgården – I veckan kom beskedet att Tobias Björnfot skickas ned till AHL – och att han blir kvar där. Backlöftet väljer att inte komma hem till Sverige för att spela för Djurgården. Och ärligt talat är det nog bra för alla inblandade parter. Även om Tobias Björnfot är en kanonfin talang som gjort det otroligt bra i Nordamerika så hade han förmodligen fått en ganska liten roll i Djurgårdens breda backsida. Backsidan i Djurgården är redan satt, och Björnfots intåg hade snarare skapat en onödig distraktion i det här läget. Det är inte samma sak som med Emil Bemström  som ju vore en dunderförstärkning för stockholmslaget.

Frölunda – Rögle må leda serien, men det är inget snack om vilket som är Sveriges bästa lag just nu. Frölunda går på som en slåttermaskin och kör vinner allt som kommer i deras väg. Rhett Rakhshani  Joel Lundqvist och Max Friberg gör poäng i massor. I powerplay har de gjort fyra mål under veckan. Simon Hjalmarsson har, sent omsider, helt plötsligt blivit den där målskytten som Frölunda trodde de värvade för fyra år sedan. Frölunda håller guldklass redan nu.

Färjestad – Ville Leskinen var en av seriens tyngsta värvningar inför säsongen men i ett Färjestad som glänst offensivt har han fallit i skymundan. I förlusten mot Luleå under lördagen spelade han blott 11:20, vilket var hans minsta speltid sedan han kom till Färjestad. Samtidigt har Johan Ryno fått agera extraforward, från start, de senaste matcherna och i torsdags lirade han knappt fyra minuter. Det är alltid känsligt när stjärnor matchas sparsamt eller till och med petas, men i Rynos fall är det bara positivt. I fallet Ville Leskinen är jag desto mer osäker. Blir han kvar hela säsongen? Kommer han komma igång?

HV71 – SHL börjar se ut litegrann som fotbollsallsvenskan gjort under säsongen. Där blev det tidigt ett hopp mellan lag ett och sju och resten. I SHL är det åttondeplacerade HV71 som just nu lyckats lägga beslag på den sista biljetten på topptåget. De är sju poäng bakom serieledarna och har två poäng upp till en topp sex-plats – men bakom dem är det ett hopp på sex poäng till Oskarshamn. Men jag får verkligen inget grepp om HV. De tappade 3-1 till 3-4 mot Färjestad och 3-0 till 3-3 mot Malmö innan de vann efter straffar. Sen åker de till Örebro för spel mot ett formtoppat gäng och gör en kalasfin bortamatch. HV anno 2019/2020 har en bra högstanivå men är på tok för ojämna för att jag ska se dem som ett topplag.

IK Oskarshamn – Oskarshamn besegrade jumbon Linköping igår och visade att man i alla fall inte är en total slagpåse. Faktum är att de är på en finfin niondeplats, nästan en fjärdedel in på säsongen. Men när jag för första gången såg dem live i torsdag blev jag förskräckt! Jag törs lova att jag aldrig sett ett sämre lag i SHL, under de sex säsonger jag bevakat ligan på nära håll. Nu sa ju även tränaren Håkan Åhlund att det var den första matchen, vid sidan av 0-12 mot Färjestad, som de inte hade någon chans så det var väl ett bottennapp även för dem. Men sättet de agerade på mot Brynäs…det var inte SHL-klass. Backsidan, med skadan på Johan Alm, såg inte ut som mer än ett mittenlag i HockeyAllsvenskan. Det var nästan skämskudde.

Leksand – Hmm, jag blev lite fundersam när jag såg Leksands laguppställning mot Djurgården. När Spencer Abbott tog plats i laget petades nämligen Sebastian Wännström ned i hierarkin och fick spela med Martin Karlsson och Jon Knuts.  Inget ont om dem, men det vi har sett är ju att Sebastian Wännström är en klasspelare när han får spela med en bra omgivning, och…inte en klasspelare när han får spela i en mer begränsad roll. Nu gjorde Leksand en bra match mot Djurgården men jag undrar jag, om inte Roger Melin ska tänka om i formationsvalen.

Luleå – Nils Lundkvist, säger jag bara. Han sköt sitt andra mål och gjorde sin åttonde poäng för säsongen igår och det kan väl inte gå att peta honom från JVM-truppen med tanke på hur bra han spelat? Å andra sidan går det väl inte att peta Philip Broberg,  Victor Söderström, Adam Boqvist, Rasmus Sandin eller Tobias Björnfot heller. Och sen har ju Mattias Norlinder  gjort braksuccé i Modo. Och så finns ju Simon Lundmark  Och Adam Ginning. Och Axel Andersson.  Och så har ju Albert Johansson gjort det bra i Färjestad. Ja, ni fattar. Det är en gaalen konkurrens på backsidan i år. Och då kommer ändå inte Rasmus Dahlin vara med…

Nils Lundkvist har fått det där genombrottet vi trodde han skulle kunna få redan förra säsongen.

Linköping – En sponsor köpte upp en massa biljetter och delade ut gratis till mötet med Örebro, så det blev en fin publiksiffra på 7922. Mot ”plastlaget” från Närkeland som de själva skrev i ett meddelande. Jag vet inte jag, om man ska kalla sina motståndare för ett plastlag när man själva delar ut gratisbiljetter via en sponsor till matchen mot dem. I synnerhet inte när man sen dessutom förlorar matchen. Då får man räkna med att Örebro är snabba på pucken och tar chansen att håna LHC tillbaka…

”Plastlaget” Örebro lämnar Linköping med 3 sköna poäng!

Stort tack för stödet ikväll!❤️ pic.twitter.com/YraKyHOljo

— Örebro Hockey (@orebrohockey) October 17, 2019

Malmö – Är Peter Anderssons magi slut nu? I flera år i rad har han överpresterat med Malmö och vid ett par tillfällen har han gjort det med lag som mer eller mindre saknar stjärnor. Ett sådant lag har han även i år men nu kuggar det inte i alls. Mot Frölunda igår gjorde de en ganska bra match men det räckte inte ändå. Mot HV likaså – men de gav bort tre mål och även om de kom tillbaka till 3-3 blev det förlust. Det är som att det där sista lilla saknas just nu. Och att inte ens Peter Andersson får ut det längre.

Rögle – Jag är löjligt exalterad över att få se Rögle på plats på torsdag, när de möter Brynäs. Efter förlusten mot Färjestad körde de över Skellefteå med 3-0 igår. Och framför allt gjorde Nick Sörensen sitt första mål för säsongen. Kan Cam Abbott få igång även honom ser det ruskigt bra ut för Rögle. För där finns det sparkapital. Dessutom brukar han av någon anledning kunna vara ganska ”streaky”, så bli inte förvånade om målen forsätter ramla in de kommande veckorna.

Skellefteå – Lite i skymundan har Jonathan Pudas blivit en av seriens stora profiler. Det såg i alla fall inte jag komma när han var här i Gävle och spelade under några år. Inte nog med att han är en av seriens bästa backar, han har en skön personlighet också. Hans uttalande om Djurgården i Sportbladet i veckan fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

”Det här får man ju knappt prata om, men jag har svårt för Djurgården. När vi möter Djurgården möter vi inte bara Djurgården, utan hela hockey-Sverige känns det som. Och media som alltid skriker efter att få Djurgården till final. Det kan störa mig så in i helvete, så det gör ingenting om de får gå på semester tidigt, sa han”.

Sen klev han ut och gjorde mål mot Djurgården också.

Växjö – Ett annat uttalande under veckan var Daniel Rahimis efter hans omdiskuterade tackling på Samuel Fagemo. Rahimi åkte ut två minuter för charging men de flesta tycktes vara överens om att det var en bra tackling. Växjös backbjässe såg närmast förtvivlad ut när han fick prata om tacklingen i C More.

”Jag går in för att ta pucken och han skyddar sig dåligt. Det är för mig ett av de stora problemen i svensk hockey i dag”

”Vänder man ryggen till och är rädd att få en tackling ska man inte gå till pucken överhuvudtaget”, sade han och fick efter matchen medhåll även av Frölundatränaren (!) Roger Rönnberg. Tacklingar är ett element inom den här sporten, i synnerhet när spelaren i fråga är ute efter att ta pucken. Tar vi bort den delen av ishockey kan vi lika gärna lägga ned helt och hållet.

Daniel Rahimi är inte nöjd med sin utvisning efter denna tackling #Twittpuck #SHL pic.twitter.com/FV2f0SnRsd

— C More Sport (@cmoresport) October 17, 2019

Örebro  – Efter två säsonger i rad utan att göra ett enda mål har Rasmus Rissanen fått utdelning de senaste veckorna – två gånger om till och med! Bland annat i torsdagens seger mot Linköping. Lite i skymundan har han visat sig vara en bra SHL-spelare som är ruskigt nyttig för Örebro. Valet att förlänga hans kontrakt till 2022 ser just nu minst sagt lyckat ut!