Avgjorde första JVM-finalen för Sverige: ”Blåste och snöade”

Innan 2012 hade Sverige endast vunnit JVM en enda gång.
För hockeysverige.se berättar nu vår första guldhjälte om sitt avgörande 1981 – i arenan med öppna kortsidor.
– Jag brukar säga att det bara är jag och Zibanejad som avgjort en JVM-final, säger Peter Sundström.

MALMÖ (HOCKEYSVERIGE.SE)

Den 2:a januari 1981 vann Sverige sitt första Junior-VM guld. Det efter att besegrat Sovjet med 3-2 i västtyska Augsburg. Första officiella Junior-VM spelades så sent som 1977 och samtliga turneringar innan hade vunnits av Sovjet. Även de tre inofficiella turneringarna mellan 1974 och 1976 hade vunnits av den så kallade ryska björnen.

I gruppspelet vann Sverige över Västtyskland med 7-3, USA 10-2 och Finland 2-1. Sverige inledde sedan med 3-3 mot Tjeckoslovakien. Ett poäng mot Sovjet i sista slutspelsmatchen skulle räcka till ett sensationellt guld. Sverige vann avgörandet i ett blåsigt Augsburg med 3-2.

Blåsigt? Jo, fråga Anders ”Acke” Johnson.

– Jag spelade varannan match. Det var jag och Micke Granstedt som delade på det. Micke spelade finalen medan jag satt på bänken i pälsmössa eftersom hallen var öppen på kortsidorna. Det var riktigt kallt, berättar ”Acke” Johnson för hockeysverige.se.

Håkan Nordin och Roger Hägglund inledde målskyttet för Sverige, men avgörande 3-2-pucken satte Peter Sundström.

Hockeysverige.se reste hem till Peter Sundström för att lyssna till hur han minns tillbaka på turneringen.
– Jag kom med i juniorlandslaget någon turnering (Kupio, Finland) innan och då blev jag glad. Att få vara med där var stort. Vår kedja med Patrik (Sundström), jag och Jens Öhling gick bra i den turneringen. Vi gjorde bland annat sex mål när vi slog ryssarna med 7-4.

Hur var intresset för det här laget inför Junior-VM?
– Det var ingenting vid den här tiden. Efter att vi vunnit turneringen var det i alla fall några rubriker att vi hade vunnit JVM-guld. Det skrevs väl lite i VK (Västerbotten-kuriren) och kanske något litet i Expressen och Aftonbladet, men inget mer än så.
– Sista matchen mot ryssarna kommer jag såklart ihåg. Det var avgörande och på en arena med bara tak samtidigt som det var dåligt väder. Det både blåste och snöade. Vi vann och jag fick göra det avgörande målet.

Hur var den känslan?
– Det var jättekul (skratt). Målet och att vi vann har blivit ganska unikt och kul för framför allt oss som var med. 
– Jag vill såklart att Sverige ska vinna fler JVM-guld, men jag brukar säga att det bara är jag och (Mika) Zibanejad som avgjort en JVM-final. Det kanske märktes mer när han gjorde sitt mål än jag mitt, skrattar Peter Sundström.

Så säkrade man guld: ”Ett väldigt bra lag”

Som kedjekompis till bröderna Sundström hade Förbundskaptenen, Kjell Damberg, satt in Jens Öhling på ena kanten.
– Antagligen spelade jag och Patrik mest till varandra (skratt), men han gjorde ett bra jobb på vänsterkanten.
– Han var en bra hockeyspelare, bra på ”rören” och kunde spela i ett högt tempo. Nu känner jag inte honom så väl eftersom vi inte spelat så mycket tillsammans. När jag spelade i landslaget var han inte med. Då han kom med var jag proffs. 

Roger ”Bullen” Hägglund var en av spelarna i truppen och dessutom en god vän till Peter Sundström. Under sommaren 1992 kom beskedet att han omkommit i en trafikolycka.
– Vi spelade tillsammans genom junior och A-lag, så klart att vi var goda vänner. När beskedet kom om olyckan var jag i Nordamerika. Jag fick en chock när jag fick höra om det. Jag trodde inte det var sant.

Vad var styrkan i gruppen ni hade under Junior-VM?
– Ett ganska komplett lag. Det var Lasse (Eriksson) som stod i finalen. Sedan körde vi på tre femmor. Två ganska producerande och en mer defensiv vill jag minnas.
– Jag, Patrik och ”Jensa”. Sedan var det Skelleftegänget med ”X-et” (Jan Erixon), Martin Petersson och (Jan) Ingman.
– Det var inte många av oss juniorer som spelade ordinarie i elitserien vid den här tiden. Sedan kan man se efteråt att det var väldigt många av oss som haft stor framgång, blivit landslagsspelare och proffs. Det var ett väldigt bra lag, avslutar Peter Sundström.

Tredjefemma i finalen var Peter Nilsson, Anders Björklund och Mikael Granstedt. 

Här är några tidigare röster från spelarna som var med och berättat för hockeysverige.se.

Anders ”Acke” Johnson.
– Otroligt vilket lag vi hade. Vi var dessutom väldigt många 62:or så jag blir nästan förbannad över att vi inte även vann året efter. Samtidigt tackade ”X-et” (Jan Erixon) nej 1982 och vi hade lite otur med skador.
– Vid JVM 1981 var Kjelle Damberg tränare. Jag spelade varannan match. Det var jag och Micke Granstedt som delade på det. Micke spelade finalen medan jag satt på bänken i pälsmössa eftersom hallen var öppen på kortsidorna. Det var riktigt kallt.
– Det var ett fantastiskt gäng med ”Bullen” (Roger Hägglund), Patrik Sundström… Patrik var otroligt bra i den här turneringen kom direkt efter med i A-landslaget.
– När vi pratar om ”Foppa” (Peter Forsberg), ”Sudden” (Mats Sundin), ”Looben” (Håkan Loob), Mats Näslund… Ingen av dom här stora har vunnit Junior-VM, men vi hade ett tajt gäng med några som var grymt bra och fick sina genombrott. Väldigt mogna för att vara så unga.

Uppmärksammades guldet något då ni kom hem till Sverige?
– Inte mycket. Det har blivit större och större ju mer TV-media växt och det finns många fler kanaler.
– Jag blir påmind om den här turneringen varje jul. Jag jobbar på Aftonbladet så där har det också varit mycket snack med journalister. Det gjordes också ofta reportage innan framför allt andra guldet. Reportage om vad vi spelare som var med gör idag. Peter Madach bor i Norge och så vidare. Ett fantastiskt minne och vi bodde kungligt i Füssen.

Sveriges guldstjärna: ”Han var helt enkelt fantastisk”

Turneringens stora svenska spelare var annars Patrik Sundström.
– Han var helt enkelt fantastisk i turneringen, sa Kjell Damberg efter hemkomsten och fortsatte att ösa beröm av den blivande NHL-stjärnan:
– Han har enorma kvalitéer och var helt enkel suverän. Han har allting, åker bra, är stark, samtidigt mycket teknisk och har dessutom arbets- och offervilja. Lägg därtill att han är en pålitlig målskytt och matchvinnare.
– Patrik kan bli hur bra som helst faktiskt. Han är ett superlöfte i klass med Anders Hedberg och Thomas Gradin.

I serien OLD SCHOOL HOCKEY på hockeysverige.se har Patrik Sundström tidigare berättat om guldresan 1981, men redan två år tidigare, 1980, spelade Patrik Sundström sitt första Junior-VM. När man ser den svenska laguppställningen förundras man över att det inte blev guld redan då. Tomas Jonsson, Håkan Loob, Thomas Rundqvist, Thomas Steen, Tommy Samuelsson, Ove Olsson, Lars Karlsson, Lars-Gunnar Pettersson och Matti Pauna för att bara nämna några. 
– Vi hade ett lag som redan då hade kunnat vinna guld, men i en så kort turnering som ett JVM gäller det att ha lite tur och marginalerna på sin sida.
– Flera av spelarna hade fått göra A-landslagsdebut tidigare på säsongen, så kvalité i laget fanns det nog. Nu vann Sovjet och vi kom trea. Vi fick vänta till året efter på att vinna vårt första guld.

Du har säkert fått frågan tidigare, men vad gjorde laget 1981 så unika att ni gick hela vägen? 
– Den här frågan får jag varje år strax före jul och jag har faktiskt inget riktigt bra svar, skrattade Sundström och fortsatte:
– Vi hade väl en bra blandning av spelare där vi alla lyckades pricka formtoppen samtidigt. Sedan återkommer jag till det jag sa tidigare, det handlar om väldigt små marginaler. Den otur som vi hade i Finland året innan fick vi med oss som tur nere i Västtyskland. 
– Det var faktiskt brorsan (Peter Sundström) som gjorde tredje målet mot Sovjet i den avgörande matchen. Jag blev antecknad för målet, men det var han som gjorde det. Det var inte så noga med statistiken på den tiden.

Jag tror att det var Anders “Acke” Johnson som sa i en tidigare intervju att han fick sitta med mössa och halsduk på sig då han var artonde man i en match eftersom det snöade in? 
– (Skratt). Ja, jag har sett någon bild där han är inne på isen och firar med någon sorts flygarmössa på huvudet. Minns jag inte fel så var det i den sista matchen, mot Sovjet, som vi spelade i en hall utan väggar. Det här var ju faktiskt inte alldeles ovanligt vid den här tiden då man spelade nere i Europa.

Var det stort i media när ni vann guldet? 
– Nej, det var inte alls lika stort som ett JVM guld är i dag. Det fanns inte samma bevakning från media då som det gör idag.

Superkedjan: ”Vi hade alla ingredienser”

Michael Thelvén, som Förbundskaptenen Damberg ansåg vara lagets stora pådrivare, har berättat i OLD SCHOOL HOCKEY.
– Vi hade egentligen inget stjärnlag det året. Peter och Patrik Sundström var väl kanske redan då på väg att bli etablerade i elitserien. Annars var vi mest ett gäng som hade jäkligt kul tillsammans och som lärt känna varandra väldigt bra efter alla år i juniorlandslaget.
– Vi saknade superstjärnor som Håkan Loob, Bengt-Åke Gustavsson, Tomas Jonsson eller Mats Näslund vilket gjorde att vi inte hade någon enormt stor press på oss.

Din femma med Peter Andersson på den andra backplatsen och en kedja med Martin Pettersson, Jan Ingman och Jan ”X-et” Erixon spelade 6-0 under turneringen, vad var er enhets styrka?
– Vi hade alla ingredienser som krävdes i en femma för att vara bra både defensivt och offensivt. Martin Pettersson var en grymt bra offensiv spelare och tekare, ”X-et” var helt fantastisk i defensiven och sedan hade vi Ingman som efter turneringen gick som Montréal Canadiens förstaval i draften.
– Dessutom fungerade Peter och jag jäkligt bra tillsammans. Hade vi plus sex i JVM? I Canada Cup då vi spelade tillsammans tror jag till och med att vi hade plus tio.
– Hela turneringen är i alla fall ett fantastiskt kul minne för mig och jag minns hela turneringen som något jäkligt roligt.

Peter Åslin gick bort 2012, men har tidigare berättat för hockeysverige.se om hur han minns guldresan 1981.
– Vi spelade i tyska Füssen och bodde på ett fantastiskt fint hotell. Sovjet, som vi mötte i finalen, var storfavoriter till att vinna hela turneringen, men vi vann finalen med 3-2 efter att Håkan Nordin, Peter Sundström och (Roger) ”Bullen” Hägglund gjort våra mål.
– Intresset för JVM var ändå ganska bra redan då och det var bra med folk på läktarna. I ena hallen som vi spelade i fanns det ingen vägg på ena sidan. Det var sexton minus ute så vi frös ganska bra där ute på isen, för att inte tala om vad killarna som satt på bänken gjorde.
– Det fungerade ändå bra och våra killar var vana hemifrån att spela på uterink eftersom dom flesta killarna växt upp med just uterinkar.

Du delade målvaktsjobbet i JVM med ”Lasse” Eriksson från Brynäs. Hur fungerade det?
– Det fungerade jättebra. Jag spelade tre av matcherna och ”Lasse” fyra. Inför finalen mot Sovjet lottade vi faktiskt om vem som skulle spela och det blev ”Lasse”.

Jens Öhling:
– Nu är det så länge sedan, men just när vi på slutet mot Sovjet lyckades vinna var känslan fantastisk. Då förstod man inte hur stort det egentligen var och att det skulle ta trettio år till innan man lyckas vinna nästa guld.
– Vi var inte på något sätt favorittippade så vi var lite underdog vilket gjorde prestationen väldigt speciell.

Guldlaget 1981

Målvakter: Lars Eriksson, Peter Åslin
Backar: Peter Andersson, Roger Hägglund, Dan Niklasson, Håkan Nordin, Robert Nordmark, Ove Pettersson, Michael Thelvén
Forwards: Anders Björklund, Jan Erixon, Michael Granstedt, Jan Ingman, Anders Johnson, Peter Madach, Peter Nilsson, Martin Pettersson, Patrik Sundström, Peter Sundström, Jens Öhling.
Ledare: Kjell Damberg (Förbundskapten), Bo Tovland (Manager) Sam Nordström (Läkare), Bo Larsson (Ledare), Ulf Ericson (Material).

OLD SCHOOL HOCKEY med Peter Sundström kommer på hockeysverige.se efter nyårshelgen.