Linus blottade sin själ – för att hjälpa andra: ”Man ska inte vara rädd för den man är”

Han klev ut i rampljuset och blottade sin själ. Dagen efter att Linus Söderström gått ut och pratat om sin kamp mot Aspergers syndrom förklarar JVM-målvakten varför han valde att berätta sin historia.
– Budskapet jag vill skicka till andra som har det tufft i dag är att man inte ska vara rädd för den man är, säger Söderström till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
– Jag var jättenervös, helt ärligt jättenervös.
Linus Söderström vrider på sig i stolen och stirrar rakt fram med fokuserad blick. Det har varit en synnerligen händelserik dag i den 19-årige målvaktens liv. Inte nog med att det är första dagen som Juniorkronorna har samlats inför den stundande JVM-turneringen i Helsingfors, i en intervju med TV4 har han öppnat upp sig och berättat om att han sedan sju års ålder har haft diagnosen Aspergers syndrom, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som bland annat påverkar koncentrationsförmågan, förmågan att hantera stress och sättet man kommunicerar med sin omgivning.

Det är svårt att föreställa sig hur tufft det måste vara att som en så pass ung människa kliva ut i offentligheten att blotta sin själ. Därav nervositeten. Men för Linus Söderström fanns det inget att tveka på när han väl fick en förfrågan från TV4 att berätta om hur diagnosen har påverkat hans liv.
– Jag har aldrig dolt den jag är eller vad jag kommer ifrån, det är bara att jag inte har berättat om det inför media tidigare. Det här var första gången och det var därför det blev nervöst. Man vet aldrig hur sådana här grejer kommer att speglas inför allmänheten, hur folk kommer att tolka det, säger Linus.

Han säger att han tycker att TV4:s reportage var ”okej”, men inser att tv som medium har vissa begränsningar. En 40 minuter lång intervju kokas ned till ett inslag på tre eller fyra minuter. För Linus Söderström var det extra viktigt att understryka vilken enormt stor roll den Asperger-skola han har gått i har haft för hans utveckling.
– Jag hade aldrig varit där jag är i dag utan den skolan, den supporten jag fick där och framför allt lärarna som hjälpte mig. De har verkligen transformerat mig till en helt ny människa, en helt ny person. Jag kan nästan säga att jag har dem livet att tacka för. Det är så mycket de har hjälpt mig, säger Linus Söderström.
– Själva resan har varit lång. Det har varit många tuffa dagar i mina tonår och mina juniorår i Djurgården. Det har varit väldigt mörkt, men på något vis har jag lyckats ta mig förbi det och nu är jag här, så på något sätt har det stärkt mig och nu känns det jättebra.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

”VI HAR DEN TAJTASTE GRUPPEN I JVM”

Att han valde att tacka ja till att berätta om sin diagnos har mycket att göra med att Linus Söderström vill visa andra i samma situation att det finns hopp. Med rätt vägledning och stöd kan funktionsnedsättningen omvändas till något positivt och bli en gåva i stället för ett hinder.
– Med tanke på hur samhället kan funka nu för tiden kan det finnas många som är rädda för att säga vem de är. Jag fick diagnosen när jag var sju år och i tonåren när det är komplicerat kanske man funderar på vad som är meningen med livet, men för mig var det snarare att jag försökte hitta meningen med vem jag var som person och det var det som vilseledde mig väldigt mycket, säger Linus Söderström.
– Budskapet jag vill skicka till de som har det tufft i dag är att man inte ska vara rädd för den man är, utan det går att göra det här till något väldigt positivt. Jag hade inte suttit här i dag och fått representera Juniorkronorna för andra gången om det inte vore för det.

Linus Söderström skrattar till, som om han plötsligt kommit till insikt över vilken jädra resa han har gjort, innan han plockar upp tråden igen.
– Man ska vara tacksam för de nära och kära man har. För mina föräldrar och mina lärare är de som släpade mig igenom mina mörkaste tider och fick ut mig. Utan dem vet jag inte vad jag hade varit i dag. Jag är otroligt tacksam.

Att han kunnat prestera så bra på isen under exempelvis junior-VM i Toronto i fjol, där han som målvakt befann sig under ofantlig press, tackar han även sina lagkamrater för. Under hela sin tid i juniorlandslagen har han varit omgiven av välbekanta ansikten. Spelare som Dmytro Timashov, Adrian Kempe, Adam Ollas Mattsson och Andreas Englund spelade han med redan i Djurgårdens U16-lag medan han kamperade ihop med bland andra Lukas Vejdemo och William Nylander i TV-pucken.
– Framför allt känner jag att jag har bra support här. Jag har väldigt många nära vänner här i laget som har vetat jättelänge vem jag är och hur jag är, och de ger mig support. På det sättet känns det bra att veta att man är omringad av väldigt bra och ödmjuka personer som man alltid kan prata med, konstaterar han.
– Vi är tajta som grupp, extremt tajta. Jag har inga problem att säga att vi utan tvekan är den tajtaste gruppen på hela JVM. Så mycket har vi gått igenom tillsammans och så mycket gillar vi att vara med varandra. Det kommer bara att handla om att få ihop det här och på något sätt vara bäst när det gäller.

Innan vi avslutar intervjun frågar jag hur hockeyn har hjälpt Linus Söderström genom de tuffa tiderna. Han tystnar för en stund innan en kärleksförklaring till sporten kommer bubblande ur bröstet på honom.
– Det har varit en väldigt bra men framför allt viktig avlastning i livet. Det har varit något att luta sig emot när det varit som tuffast, när man inte känt någon lust till något över huvud taget, då kliver man bara ut på isen och känner att nu är det hockey som gäller. När det kommer en spelare som skjuter ett skott är det bara det man tänker på – och det är en känsla jag älskar.