Han är JVM-lagets spelevink: ”Jag är lite av en teatergubbe”

Det har varit en knepig höst för Anton Karlsson. Sejouren i Skellefteå blev kortvarig och nu är forwarden tillbaka i Göteborg. Trots det var han given i Rikard Grönborgs JVM-trupp, där han ska fylla rollen som energispridare.
– Jag är en sådan som gillar att prata, lite av en teatergubbe, säger Karlsson till hockeysverige.se inför nattens första träningsmatch mot Kanada.

ARLANDA (HOCKEYSVERIGE.SE)
JVM-spelaren Anton Karlsson har haft en lite brokig säsong. Han valde i våras att lämna Frölunda för spel hos svenska mästarna Skellefteå. Där blev det mest spel i klubbens J20-lag, men även sex matcher i SHL. Den 24 november meddelade Skellefteå att Karlsson lämnar klubben och bara några dagar senare bekräftades det att han återvänt hem till Frölunda.
– Det var av personliga skäl som jag åkte hem till Frölunda och det är samma svar som jag gett till alla andra som har ställt samma fråga och jag vill inte heller svara mer än så, säger Anton Karlsson när hockeysverige.se träffar honom på ett hotell invid Arlanda flygplats inför avresan till Toronto och Junior-VM.

Foto: Bildbyrån/Peter Skaugvold

Att det var en stor skillnad socialt för Anton Karlsson att flytta från Göteborg eller Lerum om man så vill till Skellefteå råder inget tvivel om.
– Självklart är det ett större och ett mindre ställe, så är det ju. Jag trivdes hur bra som helst i klubben och med lagkamrater och allting annat.
– Jag trycker ändå att tiden i Skellefteå var grym. Jag lärde mig mycket och fick också många nya erfarenheter. Det var en grym ledarstab och bra lagkamrater. Jag trivdes verkligen med laget vilket gjorde att jag kunde komma dit och prestera så pass bra varje dag.
– Jag utvecklades både fysiskt och spelmässigt eftersom jag fick spela hur mycket som helst i Skellefteås J20, men jag fick även prova på SHL-spel. Självklart är dom här sex matcherna jag fick i SHL något som man bär med sig i bagaget för att sedan fortsätta utvecklas utefter det spåret.

Hur skulle du beskriva känslan att komma tillbaks till Göteborg och Frölunda?
– Det känns bra och framför allt kändes skönt att landa och komma in i allt igen. Det har gått bra i början i alla fall.

”SOM ETT LITET BARN PÅ JULAFTON”

Anton Karlsson gör nu sitt andra Junior-VM. I turneringen senast, som spelades i Sverige, tog sig Juniorkronorna till final. Där förlorade man mot Finland efter förlängning.
– Självklart var det en trist händelse att förlora en JVM-final. Speciellt eftersom man kände att vi hade finalen i våra egna händer.
– Man var nervös inför finalen, som ett litet barn på julafton. Men nu har revanschsuget kommit tillbaka och man vill verkligen visa att Sverige ligger på toppen.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Kan du klä ord på själva känslan när Finland sätter den avgörande pucken i förlängningen?
– Det vart jäkligt tomt. Det var inte så mycket som var bra i just den stunden, säger Anton Karlsson med ett snett leende och fortsätter:
– Man var väldigt nere samtidigt som vi hade gjort en väldigt bra genomförd turnering.

Vad är annars ditt starkaste minne du tar med dig från den turneringen?
– Det är väl speciellt gänget, att vi hade det så jäkla roligt under hela turneringen. Det var en riktigt bra sammanhållning och på isen likväl som vid sidan av så hade vi alltid lika kul.
– Självklart var dom här viktiga matcherna det allra roligaste. Även om jag inte kunde vara med, efter att jag fått en skada, att ändå få sitta där och kolla när vi vinner semifinalen var en speciell känsla eftersom jag trots skadan var en i laget.

Hur var känslan att glida in på isen på hemmaplan med tanke på att det antagligen kommer att bli en ännu högre stämning borta i Toronto?
– Det darrade i kroppen när man skulle åka in där och man hörde allt skrik. Man kände nästan när man skulle gå ut att det dunkade lite i golvet i omklädningsrummet. Det var riktigt häftigt och speciellt att spela inför hemmafansen, men det ska det ska bli coolt att spela där borta också.

”DE LA ROSE AVGÖR FINALEN”

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Anton Karlsson är draftad av Arizona och är också fullt medveten om att klubbens representanter kommer syna honom lite extra under JVM.
– Självklart är det många som kommer att vara där och kolla, men jag kan inte göra mer än mitt bästa och verkligen visa upp mig på det jag är bra på och få deras ögon att öppnas lite extra för just mig.
– Det jag kan göra är att gå ut och göra en så bra turnering som möjligt och hjälpa laget så bra jag kan.

Har du haft någon dialog med Arizonas representanter inför turneringen?
– Nej, faktiskt inte. Jag har haft lite kommunikation med en scout (Thomas Carlsson) för Arizona, men det har inte varit så mycket mer än så.

Anton Karlsson spelade fem matcher i förra årets JVM och har med det en hel del mästerskapsrutin att dela med sig av till dom nya spelarna i laget.
– Just nu är det viktigaste att vi verkligen får ihop laget och att alla vågar ta för sig och visa att vi är ett lag och att alla är här för att göra det absolut bästa man kan. Vi får inte visa någon nervositet eller åka runt och fundera där ute. Det handlar om att ha så roligt man kan och inte bara för sig själv.

Hur förmedlar man det till kompisarna i truppen?
– Jag är en sådan som gillar att prata, säger Anton Karlsson med ett leende och fortsätter:
– Jag kan vara lite av en teatergubbe ibland och det viktigaste är att om man ser att någon är spänd att då få honom att bli avslappnad och berätta för honom att du kan bara göra ditt bästa, gå ut och ha kul nu.
– Det var lite så jag kände inför förra året, att jag hade ingenting att förlora. Det var bara att gå in och köra och visa upp sig.

Är det just den känslan du känner något du kan förmedla ut till övriga spelarna?
– Jo, men så är det ju. Jag älskar att jobba hårt och jag vill verkligen lagets bästa. Jag kom in ganska sent i en turnering innan JVM då och gjorde jobbet, vilket gav resultat i slutändan. Även om du är två år yngre så är det bara att gå in och köra. Skit samma vilket lag du möter.

Anton, låt oss säga att Sverige och Finland möts ånyo i final, vem avgör matchen?
– Jag skulle kanske lägga ett tips på mig själv, men jag tror faktiskt att ”Della” (Jacob de la Rose) kan vara den som avgör.