Ett efternamn som förpliktigar: “Inte känt någon press”

Både pappa Ove och brorsan Emil har spelat i Brynäs a-lag och skördat framgångar i klubben.
Nu är nästa i raden från Molin-familjen på väg uppåt i Gävleklubben.
Men 15-årige Linus Molin känner ingen press på grund av sitt efternamn – ett namn som förpliktigar i Brynäs-kretsar.
– Nej, jag har inte känt någon press, eller litegrann kanske eftersom det står Molin. Mestadels är det lugnt, säger Molin till Hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

I dag har serien ”Talang 2020” dragit till Gävle. Närmare bestämt till det som idag går under namnet Monitor ERP Arena. Gamla gubbar som jag kallar dock fortfarande arenan för Gavlerinken som den hette då jag var där första gången under tidigt 1970-tal. Här ska vi få träffa en av Brynäs stora talanger, Linus Molin, med Strömsbro som moderklubb. Känns efternamnet igen? 

Visst, pappa är Ove Molin och brorsan heter Emil Molin.

– Jag bor i Strömsbro. Sedan är det så i Gävle att man spelar i den klubben där man bor samtidigt som vi har många klubbar här i Gävle, berättar 15-åringen när hockeysverige.se träffar honom några timmar innan han ska spela U18-match mot Timrå på hemma-is.
– Det var en jättekul tid, allt började där så jag har jättemånga roliga minnen från Strömsbro. Speciellt från början då vi hade en ute-rink i Strömsbro. Den tiden var roligast. Idag är det en innehall där och den är också bra, men ute rink är en annan känsla.

För Linus Molin var det nästintill en självklarhet att börja med hockey då han fostrats i hockeyfamiljen Molin.

– Att jag började var mycket tack vare brorsan och pappa. Sedan tyckte jag att det var kul och då fortsatte jag.

DRABBADES AV DIABETES: “IBLAND STRULAR DET”  

Redan under uppväxten i Strömsbro fick Brynäs-talangen vara med och spela heta derbyn runt om i Gävle-trakten.

– Så var det. Det var alltid matcherna mot Hille det var som värst. För oss i Strömsbro var det riktiga derbyt. Det kunde vara allt från hårt till bra spel. Ibland kunde det bli lite ”lalligt” också. Det hände att det lätt kunde bli så när man var liten. Sedan har jag också alltid gillat matcher där det är tufft, jämt och hårt.

Linus Molin drabbades för fyra år sedan av diabetes och har också en lite mätare på armen som mäter sockret i blodet.

– Det brukar gå bra då jag spelar, men ibland strular det. Då blir det inte alls bra. Jag har haft diabetes i fyra år nu och det blir lättare och lättare att hantera, men jag kommer ha kvar det resten av livet.

Linus bror Emil Molin har inte bara betytt mycket för honom som hockeyspelare utan även privat då även han har diabetes.

– Han har betytt mycket och varit en stor förebild för mig i hockeyn ända sedan jag var liten. Han har gett mig tips och trix för att jag alltid ska kunna bli bättre.
– Däremot har vi inte tränat så mycket tillsammans på somrarna. Vi har mest tränat med våra lag, men vi har också kört någon träning på baksidan hemma. Dessutom har även han diabetes och varit en bra förebild även där.

Emil Molin.Foto: Ronnie Rönnkvist

Har Emil varit ett bra bollplank då det handlade om din diabetes?
– Ja, det tycker jag. Speciellt i början då jag hade lite strul var brorsan där och hjälpte mig, vilket var skönt.

Vad tänker du om hans karriär?
– Jag tycker att det ser bra ut och det går bättre och bättre för honom. Förra säsongen tycker jag att han gjorde bra, men han hade även någon säsong i Nordamerika som han gjorde riktigt bra. Det är kul att vi nu får spela i samma förening.

SPELADE I KARLSKRONA  

När Ove Molin klev in som tränare i Karlskrona innebar det också att Linus flyttade ner dit och började spela för KHK.

– Jag flyttade direkt från Strömsbro till Karlskrona. Det var såklart att tråkigt att lämna kompisarna jag hade här, men samtidigt var det kul med ett nytt äventyr.
– Det var också lätt att komma in i allt där eftersom jag hade hockeyn att luta mig tillbaka emot. Det gick bra.

Och i skolan?
– Det gick också bra och jag kom in på ett bra sätt i klassen där. Jag var ändå hem hit till Gävle ganska ofta. Framförallt på somrarna, men också under några lov.

Det var mycket uppståndelse kring pappa i Karlskrona, mest positivt, men hur upplevde du det här?
– Mest var det kul, men det var mindre kul när Karlskrona åkte ur SHL. Jag fick inte höra så mycket, men någon kommentar om pappa var det väl ibland. Samtidigt är det något man får leva med. Jag är ganska van med det där. Ibland är det bra och ibland mindre bra.

Linus Molin.Foto: Ronnie Rönnkvist

Har du känt en extra press bara för att det står Molin på din tröja?
– Nej, jag har inte känt någon press, eller litegrann kanske eftersom det står Molin. Mestadels är det lugnt, säger Linus Molin som även testat på andra sporter.
– Ja, jag har spelat en hel del golf. Det gör hela familjen. Det är en kul sport när det går bra, men inte lika kul då det går mindre bra, säger Linus Molin med ett leende.

Hur ser en helgdag ut då du inte har hockeyträning?
– Upp och köra golf. Sedan kanske det ibland blir padel på eftermiddagen, men jag försöker ta det lite lugnt också. I alla fall blir mycket sport.

Är pappa också lika sportintresserad?
– Nästan värre, skrattar Linus Molin.

Pappa är från Trångsund i Stockholm, hur mycket kontakt har du med släkten där?
– Inte så mycket. Jag har min faster och deras familj i Stockholm, men farfar och farmor, som bodde i Trångsund, lever inte längre.

Ove Molin.Foto: Ronnie Rönnkvist

KLIVER IN I JUNIORHOCKEYN  

Senaste säsongen svarade Linus Molin för åtta mål och totalt 21 poäng på 17 matcher i U16 elit, men han spelade även tre matcher i U16-SM.

– Säsongen gick bättre och bättre. Den började lite sisådär med TV-puckskvalet och allt sådant. Efter TV-pucken växte jag som hockeyspelare.
– Jag tror att det handlade mycket om självförtroendet. Sedan tycker jag att vår Strömsbro-kedja (Linus Molin, Felix Jansson och Anton Ohlsson) lirade bra både i TV-puckslutspelet och här i Brynäs. Resten av säsongen kändes bra och vi hade ett bra självförtroende inför slutspelet. Sedan gick det väldigt bra där mot Färjestad, Frölunda och Linköping, så det var en kul upplevelse att spela slutspel.

Med tanke på den fina avslutningen av säsongen, vilken målbild har du för kommande säsong?
– Jag hoppas att det kommer gå bra och det känns som vi har två starka årskullar med 03 och 04:orna här i Brynäs.

Finns spel i Juniorlandslaget med i bakhuvudet?
– Nej, jag försöker tänka bort sådant. Jag tror det blir svårt att komma med där.