Stanley Cup-hjälte och Gretzkys radarpartner – Old School Hockey Jari Kurri

Han har vunnit fem Stanley Cup-titlar, och är en av Finlands största idrottsmän genom alla tider. Mest känd är han kanske för sin fantastiska kemi med Wayne Gretzky. I veckans Old School Hockey möter vi legendaren Jari Kurri, som berättar om sin makalösa karriär.

Vem som är den största genom alla tider i finsk hockey är nästan lika svårt att utse som motsvarigheten inom svensk hockey. Lasse Oksanen var en fantastisk spelare liksom Heikki Riihiranta, Veli-Pekka Ketola, Teemu Selänne, Miika Kiprusoff och Saku Koivu. Listan kan göras väldigt lång. Jag undrar om ändå inte dagens gäst i Old School Hockey är den som betytt mest för finsk hockey internationellt sett? Kanske är det så, i alla fall ska ni idag få ta del av delar från Jari Kurris hockeyhistoria berättad av honom själv.

Jari Kurri har sina rötter i den finska huvudstaden Helsingfors. Första klubb blev Jokerit dit pappa Ville oftast skjutsade honom när det var träning eller match.
– Hockey har alltid varit en stor sport här i Helsingfors. Det har alltid varit en stor rivalitet mellan IFK Helsingfors och Jokerit och just den här rivaliteten är något som är stark bland folket här. Det finns en stor grupp av Jokerit-fans, men även en stor grupp av IFK-fans som gör att intresset håller i sig.

Var det lika stor rivalitet mellan klubbarna när du spelade i Jokerit på 70- och 80-talet?
– Ja, absolut. Visst var det så. Jag växte upp som en Jokerit-kille och började även spela där när jag var barn.
– Jag tror att jag själv var runt nio år när jag började spela med Jokerit. Det var en ganska mild vinter så man hade bara tillgång till en rink vilket gjorde att Jokerit hade en tryout för oss barn. På den vägen kom jag med i Jokerit.

En av dom stora händelserna inom finsk hockey på 1970-talet var då VM arrangerades på hemmaplan i Helsingfors. Efter en turbulent turnering slutade tillslut Finland på en fjärdeplats. På läktaren fanns en 14-årig pojke vid namn Jari Kurri och som följde turneringen på nära håll.
– Ja, jag var där. En del av turneringen kommer jag fortfarande ihåg. Finland var väldigt nära att vinna silver i den turneringen, men hela den här dopinghistorien med först Sveriges Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson och sedan Finlands Stig Wetzell gjorde att allt vändes upp och ner.
– Det var en tråkig del av turneringen, men Finland hade ett väldigt bra lag i VM det året. Bland annat så var Heikki Riihiranta och Veli-Pekka Ketola med och det var två spelare som jag hade som idoler när jag var barn.

Från samma generation spelare som kom fram ungefär samtidigt i Jokerit hittar vi bland andra Timo Blomqvist, Anssi Melametsä och Jussi Lepistö.
– Jag och Jussi Lepistö växte upp tillsammans i Helsingfors. Vi friidrottande och spelade fotboll ihop förutom att vi spelade hockey, så vi kände varandra mycket väl.
– Timo kom senare till oss i Jokerit från Espo så han lärde jag känna lite senare och Anssi var även han med i vårt lag precis som du säger och vi hade ett väldigt bra juniorlag i Jokerit vid den här tiden. Vi vann juniormästerskapet två gånger i Finland med det här laget och det var verkligen en bra grupp spelare.

Hur minns du debuten i SM-liigan 1977/78?
– Jag tränade med A-laget den sommaren, men jag var bara 17 år då så jag ingick inte i laget. Boris Majorov, den berömda ryska killen, var coach. Självklart var det väldigt roligt att få träna under honom. Speciellt för mig som fortfarande var ung. Det här var givetvis ett stort steg i min hockeykarriär.
– Jag spelade första säsongen med Henry Leppä, som då var en finsk storspelare, och sedan hade vi med oss en kille som heter Matti Heikkilä. Det var en bra kedja att börja spela med.

Efter att Jari Kurri gjort en mycket fin JVM-turnering hemma i Helsingfors där Finland slutar tvåa efter Sovjet får han en mycket överraskande present av det finska ishockeyförbundet. Kalevi Numminen, Finlands förbundskapten, tog med Kurri i OS-truppen till Lake Placid.
– Ja, lite överraskad blev jag och jag tyckte att det var en ganska stor sak att få vara med i den truppen. Vi hade flera unga spelare, bland annat Jarmo Mäkitalo, som ni också säkert känner igen från Leksand där han spelade i många år. Även Timo Susi från Tappara var med. Men vi var, som sagt var unga, så man tänkte inte så mycket på hur stort det här med OS var utan man körde mest på.

Finland gör en mycket fin OS-turnering och tar sig till slutspel tillsammans med Sovjet, Sverige och USA. Inför den avslutande matchen mot USA har Finland fortfarande medaljchans. Ett USA som dagarna innan hade slagit Sovjet i den så kallade ”The miracle on Ice” med 4-3.
– Det var verkligen nära och det var en jämn match. Vi förlorade tillslut med 4-2, men vi ledde matchen länge och vi var verkligen nära att vinna. USA hade ett bra lag och det var, precis som du säger, då som dom spelade matchen som blev ”The miracle on Ice”.

Redan säsongen efter framgångarna i OS flyttade Jari Kurri över till Kanada och Edmonton Oilers.
– Första dagen hämtade en av höjdarna i Edmonton, Bob Freeman och Risto Siltanen upp mig på flygplatsen med en lyxig bil och jag vet faktiskt inte vad jag förväntade mig efter det, skrattar Kurri.
– Det där släppte man snabbt och sedan kom man till en camp med sjuttio ytterligare killar som heller inte visste vad dom hade att förvänta sig. Man tänker inte så mycket på vad som händer utan man gör allt för att ta en plats i laget och bevisa att man är en bra spelare. Jag hade fördelen av att Risto Siltanen berättade för mig vad jag skulle få gå igenom.
– När du sedan kom med i laget och träffar dina nya lagkamrater så glömmer man bort dom där sakerna. Men det var inte lätt utan du var tvungen att verkligen slåss för att bevisa att du skulle ha en plats i laget. Ni vet när man är 70 spelare där bara 25 får plats i rostern så blir det mycket som händer. Speciellt när du dessutom var från Europa testas du lite extra så behövde du visa lite mer så första tiden där borta var inte enkel.

Var det skönt att ha Risto Siltanen och Matti Hagman på plats i Edmonton när du kom dit?
– Ja, verkligen. Jag hade inte kommit in i ligan så bra som jag gjorde ifall inte dom hade varit där. Båda två hjälpte mig mycket och det var skönt att ha två finska spelare i laget.
– Den enda erfarenhet jag hade var från spel i finska ligan och i landslaget så då var det skönt, men jag valde att åka över till NHL för att chansen att spela med bra spelare och bra lag.

Den ostoppbara duon.

Jari Kurri blev under många år Wayne Gretzkys givne kedjekamrat i både Edmonton och senare även i Los Angeles. Men Kurri och Gretzky spelade inte tillsammans från början.
– Nej, jag tror att vi började spela tillsammans någon gång i november första säsongen jag var där. Jag tror att vi hade förlorat nio matcher i rad så då ändrade Glen Sather i kedjorna. Jag fick chansen att spela med ”Gretz” och jag tror att vi gjorde tre mål i den matchen och efter det blev det självklart att vi skulle spela tillsammans.

Vem eller vilka var naturliga ledare i omklädningsrummet under hela Edmontons storhetstid?
– Mark Messier var en som hördes, Wayne Gretzky givetvis. Men vi var ett väldigt ungt lag där alla hjälptes åt och jag var bara 20 år. Man lyssnade på killar som Messier, Kevin Lowe, Paul Coffey och några ytterligare killar som hördes mest och som man lyssnade på.

Var det mest talang i det här laget eller var det även ett hårt jobbande lag?
– Ja, visst var det ett hårt jobbande lag. Men när du har ett lag med så mycket talang så vet du att träningarna också kommer att bli bra. Glen Sather och teamet kring laget såg till att vi hade bra nivå på träningarna. Vi var ett väldigt skridskoskickligt lag vilket gjorde att vi var ett annorlunda NHL-lag jämfört med dom andra lagen i ligan.
– Det här gjorde att lagen hade svårt att spela mot oss och det betydde också att vi hela tiden behövde utveckla oss för att bli ännu bättre. Det spelades en enklare hockey och vi spelade med snabba spelvändningar där vi kunde utnyttja att vi var just ett skridskoskickligt lag. Idag är det vanligare, men då var det en annan hockey som spelades. Det fanns så mycket erfarenhet i dom andra lagen och skickliga spelare så du behövde verkligen vara noga med att inte göra några misstag för då blev det mål bakåt.

Vilka legendarer! Mark Messier, Wayne Gretzky och Jari Kurri.

Jari Kurri vann inte mindre än fem Stanley Cup-titlar med Edmonton Oilers mellan åren 1984 och 1990. Säsongen 1984/85 utsågs han dessutom till hela NHL:s meste gentleman och fick då Lady Byng Trophy. Kurri var även den första finske spelare som gjorde över 100 poäng och 50 mål på en säsong.

Finalserien 1987 mot Philadelphia är mycket speciell för Kurri. Det står 3-3 i matcher. Tidigt i den sjunde finalen ger Murray Craven Philadelphia ledningen med 1-0 efter ett pass av Per-Erik Eklund. Bara minuterna senare spelar Glenn Anderson fram Kenta Nilsson som i sin tur passa fram till Mark Messier, 1-1. I mitten av andra perioden passar Wayne Gretzky fram till Jari Kurri som gör 2-1, ett mål som kom att avgöra hela matchserien även om Glenn Anderson gjorde 3-1 när två minuter återstod av finalen.
– Man kan väl kalla det för ett av mina viktigaste mål i min karriär, skrattar Kurri.
– Det var sjunde finalen och jag gjorde det matchavgörande målet. Självklart kommer jag alltid att minnas det.

Var det ditt största ögonblick i en Stanley Cup-final?
– Ja, antagligen. Du får inte speciellt många chanser att gå hela vägen till en sjunde final i Stanley Cup. Nu vann vi med 3-1 och just mitt mål var ju dessutom avgörande.

Jari Kurri i Los Angeles mundering.

Hur blev det aktuellt med spel i Los Angeles Kings inför säsongen 1991/92?
– Efter säsongen 1989/90 hade vi en del diskussioner med min agent om mitt kontrakt. Det hände en hel del med laget. Wayne var borta och även Paul Coffey hade flyttat. Situationen var så att flera spelare flyttade och flera var på väg bort. Redan då försökte vi få till en trejd till Los Angeles men det gick inte.
– I stället flyttade jag till Milano och spelade under en säsong. Det här var 1990/91. Edmonton hade rättigheterna för mig, men efter att jag hade spelat ett år nere i Milan kunde jag gå till Philadelphia som free agent och sedan trejdades jag vidare till Los Angeles mot Steve Duchesne, Steve Kasper och Aris Brimanis, en så kallad ”three way trade”. Anledningen till att jag ville till Los Angeles var givetvis att Wayne Gretzky spelade där. Det är ju ingen hemlighet och tillsammans och vi båda hade ju en historia tillsammans.

Vad var så speciellt i kemin mellan dig och Wayne Gretzky?
– Det är svårt att svara på, men vi fungerade bra ihop från början och det är väldigt enkelt att spela  med en kille som han. Gretzky som går in i matcherna och alltid ger 110 procent.
– Det klickade mellan oss direkt och vi läste varandra bra och hittade man en yta så visste man att pucken kom dit förr eller senare.

Umgicks ni båda mycket vid sidan av isen också?
– Nej, nej nej, ha ha…
– Vi umgicks mest då vi satt ner med coachen och pratade om hur vi skulle spela i powerplay och så vidare. Självklart känner vi varandra bra, men det var i första hand på träningarna som vi sågs. Det var främst som spelare vi kände varandra riktigt bra.

Jari Kurri kom att spela för Los Angeles mellan 1991 och 1996.
– Starkaste minnet från åren i Los Angeles är när vi gick till Stanley Cup-final mot Montreal 1993. Jag kan ännu inte förstå hur vi kunde missa att vinna Stanley Cup och vad som hände med oss i finalen. Det gör fortfarande ont att vi förlorade den finalserien.
– Hockeyn var inte så stor i Kalifornien vid den här tiden, men jag tror att den här finalserien fick mycket att vända. Los Angeles var ett bra ställe att spela på under dom här åren eftersom klubben utvecklades och vi hela tiden spelade för att vinna Stanley Cup och när vi var i final mot Montreal var vi nära att lyckas.

Efter tiden i Los Angeles spelade Kurri först i New York Rangers och sedan Anaheim för att avsluta NHL-karriären med spel med bland andra Peter Forsberg i Colorado.
– Det var kul att spela med Peter. Jag hade turen att avsluta karriären med att spela med stora spelare som Teemu Selänne, Paul Kariya i Anaheim och Peter Forsberg, Valeri Kamensky, Patrick Roy och Joe Sakic i Colorado.
– Dom pushade mig framåt hela tiden och att spela med alla dom här stora stjärnorna var inspirerade mig. Ni vet min karriär var på väg nedåt vid den här tiden och då var det skönt att dom här killarna fanns där och pushade mig.

Jari hade en stor landslagskarriär.

Jari, du har spelat tre Canada Cup, ett World Cup, två OS och fyra VM-turneringar, men vilket är ditt bästa minne från spel med finska landslaget?
– Det är nog 1998 i Nagano, OS. Det var sista gången jag spelade med det finska landslaget. Vi vann bronsmedaljen i den turneringen. Alla dom bästa spelarna var med från alla länder och jag och hela vårt lag var i en väldigt bra form. Just matchen om bronset mot Kanada genomförde vi riktigt bra.
– Att avsluta min karriär i landslaget på det här sättet kunde inte bli bättre. Visst, hade vi vunnit guld hade det givetvis varit ännu bättre, men för finsk hockey var det här ett stort ögonblick.

Kurri svarade för 1-0 målet bakom Patrick Roy och matchen slutade med finsk seger, 3-2.
Vid VM 1994 var det nära att Curre Lindström lotsade finska landslaget till guld. Men i den avgörande straffläggningen vann Kanada efter att Luc Robitaille blivit stor straffhjälte. Jari Kurri slog också en straff vilken satt säkert bakom Bill Ranford i Kanadas mål.
– Det var en otrolig framgång för oss. Jag tror inte att vi förlorade en period i den turneringen, i alla fall förlorade vi inte någon match innan finalen som vi förlorade efter straffar. Vi spelade så otroligt bra och var fokuserade och vi var så nära att vinna Finlands första VM-guld.
– Det är synd att en sådan viktig match ska behöva avgöras efter straffar, jag tycker att man ska få spela om det. Att förlora på straffar är ett ganska tufft sätt att förlora på.

Hur var Curt Lindström som coach?
– Curre var bra. Han införde något nytt i finsk hockey. Jag skulle inte kalla det för avslappnat, men ett annorlunda sätt att se på hockeyn. Finsk hockey var på rätt väg redan innan Curre blev förbundskapten, men han gjorde mycket bra för finsk hockey. Samtidigt var det en bra tid för finsk hockey eftersom det kom fram väldigt många bra spelare i Finland vid en här tiden.

Jari jublar efter VM-guldet 2011.

Idag är Jari Kurri General Manager för det finska landslaget och just landslagshockeyn har alltid betytt extra mycket för honom.
– Det har alltid varit viktigt för mig med landslaget. Jag har jobbat med vårt landslag sedan 2002, vilket är en lång tid.
– Det är många av våra spelare som går via landslaget till NHL och det är riktigt roligt att vara med och ta del av det.

Kan du se dig själv som NHL-coach i framtiden?
– Jag vet inte, men vem vet vad som händer inom hockey närmaste fem åren? Men idag lägger jag allt mitt jobb och energi på finska landslaget.

Vi avslutar med några ord om Jari Kurri från Edmontons dåvarande chefs scout, Barry Fraser:
– Vi har många bra spelare i Edmonton, men Jari Kurri är vår mest kompletta.