Från Vapenvallens is i Huskvarna till att bli hyllad i Florida.
Nu är Olof Glifford den målvakt som står näst på tur i HV71:s egna led.
– Förhoppningsvis får jag testa på att spela med stora grabbarna, säger 19-åringen.
JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Florida Panthers Stanley Cup-mästare 2024. En av alla som mådde lite extra gott var en 19-årig målvakt från Huskvarna, Olof Glifford. Han draftades av just Florida 2023 och fick beröm av självaste Roberto Luongo efter att ha varit på organisationens camp förra sommaren. Luongo som för övrigt är målvaktsansvarig i Florida i dag.
”Han är tidigt i karriären, men det finns mycket outnyttjad potential där. Det är en kille vi är exalterade över, som vi kan jobba med under närmaste åren och förhoppningsvis se i NHL”, sa målvaktslegendaren Roberto Luongo om Olof Glifford till sajten The Hockey News.
– Jag hade pratat med en del klubbar innan draften, men du är aldrig riktigt säker om man ska bli draftat eller inte då man är kvar i Sverige. Killarna som åker över vet oftast att dom ska bli draftade, säger Olof Glifford när hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Huskvarna Garden dagen innan han ska åka över till Floridas camp.
– Några signaler hade jag fått och även pratat med Florida två veckor innan. Det var inte att jag pratade jättemycket med just Florida jämfört med många andra.
Hur var känslan då det kom upp att Florida ville ha dig?
– Det var sjukt, rysningar och extremt häftigt. Jag blev såklart riktigt glad. Strax efter ringde Jürgen Penker från Florida och i samtalet kom även Roberto Luongo in och önskade mig välkommen.
Olof Glifford följde finalspelet mellan Florida och Edmonton så gott han kunde med tanke på tidsskillnaden.
– Sista matchen såg jag inte. Jag orkade helt enkelt inte vara vaken, säger Florida-draftade målvakten med ett lätt skratt.
– När Edmonton gick upp till 3-3 i matcher var jag nog lika nervös som spelarna där borta. Det var skönt att Florida knep det i slutet. Det kunde inte vara roligt att torska tre matcher i rad. Då trodde jag faktiskt att det kunde gå lite så där.
Var det skönt att vakna den morgonen och få höra att Florida var Stanley Cup-mästare?
– Ja, det var riktigt roligt.
Den stora idolen: Stefan Liv
Olof Glifford kommer från Huskvarna, men klev redan som ung kille in till det som då hette Kinnarps Arena för hockeyskola.
– Första gångerna jag var här var på hockeyskolan. Då kan jag varit fem, sex år. Jag testade väldigt många olika sporter och tyckte att hockey var riktigt roligt.
– Jag ska vara ärlig och säga att jag inte var superduktig på att åka skridskor. Målvaktsspelet tyckte jag däremot var riktigt roligt redan på hockeyskolan. Att alltid få åka och lägga mig i målet, skrattar Glifford och fortsätter:
– Det var vad som mest lockade med hockeyn och att det är en stor grej i Jönköping. Dessutom gillade pappa HV71 så det blev ganska naturligt att jag ville testa på hur det var med hockey och jag fastnade för det.
Det var inte bara i Kinnarps Arena, idag Huskvarna Garden, som han tränade och spelade under sin uppväxt.
– Vapenvallen i Huskvarna. Så fort det är is på Vapenvallen är jag där och kör. Det är alltid kul att köra med mina syskon och polare. Vi drar ofta ihop ett gäng på vintern och kör tillsammans, vilket är riktigt roligt.
– Vi tränade även där då vi var små. Först var det hockeyskolan i Kinnarp och sedan körde vi några år ute på Vapenvallen.
– Förra året körde vi dessutom ”Winter classic” med juniorerna. J18 mot J20, vilket var kul.
En av förebilderna Olof Glifford hade under sin uppväxt var såklart Stefan Liv.
– Det speciella som jag tyckte med Stefan var alla kullerbyttor och allt det där, vilket var väldigt kul att kolla på. Sedan var det allt med skydden, att dom var coola. Speciellt då jag var liten ”Åh, dom här skydden hade jag velat ha”.
– Även om jag var liten och inte förstod så mycket var det häftigt att kolla på honom. Han blev automatiskt ändå en stor förebild i och med att hela staden älskade Stefan.
Du var sex år när Stefan Liv omkom i flygolyckan, hur minns du när det hände?
– Jag minns bara lite av det där. Det var nog mest svårt att förstå vad som hade hänt eftersom jag då bara var sex år. Det är först när jag blev lite äldre som jag förstod. Givetvis var det riktigt tragiskt.
“Fortfarande HV71 som är närmast mitt hjärta”
Redan tidigt lärde Olof Glifford känna U18-VM-målvakten, Noah Erliden.
– Vi lärde känna varandra på hockeyskolan och har kört med varandra sedan vi var små.
– Vi har tävlat mycket mot varandra, men vi har alltid varit kompisar både på och utanför isen. Stöttat varandra när vi haft matcher. Det har varit bra hela tiden.
Erliden fick mer speltid än du under en tid, men har det funnits någon uttalad etta av er?
– Nej, men när vi var lite yngre hade han kommit lite längre än jag. Annars har vi varit ganska jämna hela vägen och mycket tävling mellan oss. Det har varit riktigt kul och gett mig väldigt mycket.
Han åker över till Kanada för spel i Erie, har du själv lockats av att åka över och spela juniorhockey i USA eller Kanada?
– Ja, det har jag. Jag har diskuterat med agenten vad som skulle fungera bäst för mig. Klart att det hade varit kul och är något jag vill göra senare. Åka över dit, ta en plats i en av toppklubbarna och helst då i Florida. För mig är det ändå fortfarande HV71 som är närmast mitt hjärta.
Du var över till Floridas camp redan förra säsongen, hur upplevde du den?
– Det var mycket som hände och jag var rätt nyfiken. Givetvis var det extremt roligt. Jag var rätt nervös när det var så många nya ansikten och en del intervjuer. Det blev lite krångligt med engelskan också, men det var väldigt roligt och jag är riktigt taggad på att åka dit igen.
– Jag skötte det ändå bra och på isen var det riktigt roligt att få testa på deras tempo. Alla utespelare där var riktigt kvicka.
– Det var såklart även extra roligt att träffa Roberto Luongo. Det måste jag säga var en av höjdpunkterna och riktigt mäktigt.
Hur var känslan då du fick läsa det Roberto Luongo sagt om dig till The Hockey News?
– Det var väldigt roligt. Att han var nöjd var extremt kul. Han sa också att jag hade mycket potential och mycket att jobba med. Det kändes väldigt bra då han sa det.
– Som person är han väldigt seriös, men kan också skämta vid sidan av. Väldigt lätt att prata med. Jag tycker hela målvaktsteamet har en väldigt bra kommunikation och man har en bra kontakt med teamet under hela säsongen.
– Roberto är en stor förebild, vilket han också beter sig som. Han är cool och ska vara med nu också på campen precis som hela teamet.
Olof Gillford upplever också att Florida har haft en bra dialog med honom under hela säsongen.
– Jag tycker dialogen har varit jättebra. Jag har en målvaktstränare från Florida som jag jobbar mycket med, Jürgen Penker. Han har faktiskt spelat i Rögle en säsong. Det är också honom jag pratar mest med.
– Sedan pratar jag lite med Patric Hörnqvist. Han är lite av mentorn för oss svenska spelare.
Kämpat sig tillbaka efter operationen: “Gjorde alldeles för ont”
Resan fram till draft och där han är idag som målvakt har inte varit spikrak utan en operation höll honom borta från hockeyn under en längre tid.
– Båda mina höfter hade mycket pålagringar. Det hade byggts på sedan jag var yngre, vilket gjorde att jag hade en försämrad rörlighet, men det var inget specifikt som hände under en kort period.
– Det var tufft…
Var du på väg att lägga av till och med?
– Vi gjorde röntgen och allt det där eftersom jag känt under försäsongen 2020/21 att det inte fungerade. Det gjorde alldeles för ont. Vi visste inte vad det var utan trodde att det var en vanlig överansträngning.
– Efter röntgen fick vi ett samtal hem att det inte skulle bli någon hockey på ett bra tag. Läkarna visste inte heller om jag skulle kunna lira längre fram eller hur det skulle bli. Dom konstaterade att jag behövde göra operationer på båda höfterna för att få allt att funka och det skulle bli rätt mycket rehab efter.
– Det var såklart väldigt tungt att höra det, men jag fick aldrig några tankar på att lägga av. I stället fick jag bara en riktigt sådan här känsla – att jag skulle tillbaka.
– Lite ledsen första dagarna. Sedan var det bara att vända det till något positiv och tänka på vad jag skulle göra för att komma tillbaka.
Och du kom tillbaka som en ännu bättre målvakt.
– Ja, exakt. Jag skulle nog säga att jag byggde på mig en rätt stark mentalitet. Det är coolt att ha övervunnit en sådan grej.
Känner du idag av höftproblemen?
– Nej, det gör jag inte. Inget som har med själva höftkulan att göra, vilket känns väldigt bra.
Vilka förväntningar har du på kommande säsongen?
– Förväntningarna är att jag vill göra så bra som möjligt ifrån mig. Framför allt spela så många matcher som möjligt. Förhoppningsvis får jag testa på att spela med stora grabbarna i HV71. Det hade varit riktigt coolt, att få testa på allvar.
– Jag vill framför få matcherfarenheten och en jättebra utveckling så jag känner mig redo för kommande två, tre åren. Sedan får vi se vart det tar mig någonstans, avslutar HV71-målvakten.
TV: Gabriel Eliasson draftad av Ottawa
