Den ryske härföraren – Old School Hockey Slava Fetisov

I likhet med Kung Midas förvandlades allt som Vjatjeslav Fetisov vidrörde till guld. Under sin sagolika karriär vann den ryska backen enligt egen utsago runt 70 titlar. För hockeysverige.se berättar han om tiden i den legendariska KLM-femman, livet som hockeyspelare i kommunismens Sovjet och hur relationen till backpartnern Aleksej Kasatonov blev så iskall.

I dag bjuder vi er på en klassisk Old School hockey från 2011 med pratstund med världens kanske bästa back genom alla tider, Vyacheslav Fetisov. ”Slava”, som Fetisov kallas, är i dag 60 år och har efter karriären som spelare och coach haft allehanda uppdrag hemma i Ryssland. Bland annat som idrottsminister i Vladimir Putins regering.

Men det är givetvis på isen Fetisov är mest känd för sina fantastiska framgångar som hockeyspelare. Meritlistan är för lång för att presentera i sin helhet här. Men för att plocka några guldkorn ur listan är det värt att nämna att han har blivit Stanley Cup-mästare två gånger, vunnit Canada Cup en gång, är dubbel olympisk guldmedaljör, har utsetts till årets ryska spelare två gånger, blivit uttagen i Rysslands/Sovjets All-Star Team nio gånger, blivit VM:s bästa back sex gånger och uttagen i VM:s All-Star Team nio gånger.

När hockeysverige.se kommer i kontakt med Fetisov är det en mycket upptagen man vi träffar på.
– Jag har väldigt mycket att göra just nu och är ganska upptagen, det är därför som jag har varit svår att nå. Mina jobb som ordförande för styrelsen i KHL och vd för CSKA Hockey Club här i Moskva tar mycket tid. Men det är jobb som jag gillar och jag har turen att få jobba vidare med hockey, en sport som jag älskar.

Du som jobbat i både NHL och KHL hur ser du på organisationernas samarbete?
– Hockey är ju en stor sport, i mina ögon den största och finaste sporten. Om vi ska fortsätta utveckla den måste vi jobba närmare varandra.

Foto: Arkiv

Slava Fetisov föddes i Moskva på våren 1958.
– Jag började med hockey redan då jag var sex år. Den första turneringen som jag var med i spelades samma år. Det var en kvartersturnering som kallades för Golden Puck.
– I CSKA:s hockeyskola började jag först då jag var nio år. Min första idol då var den fantastiskt duktiga och stora backen Aleksandr Ragulin. Han var en av landslagets och CSKA:s stora stjärnor vid den här tiden. Tyvärr avled Ragulin 2004, mycket tråkigt. Som sagt var, han var en förebild för mig då jag kom in på skolan i CSKA men även innan dess.

I CSKA Moskvas organisation under Fetisovs första tid fanns den legendariske tränaren Anatolij Tarasov. Han kom bland annat att bli den första europeiske tränare att bli invald i NHL:s Hall of fame 1974, något som för övrigt även Fetisov blev 2001.

Anatolij Tarasov.

Tarasov var även känd som en ledare som gillade svensk hockey och hade ett nära utbyte med den tidigare svenske förbundskaptenen Arne Strömberg. Som ett experiment bjöd han dessutom över den svenska backen Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg tillsammans med Arne Strömberg 1967 för att bo och leva med CSKA Moskva. En helt unik händelse i hockeyns historia vid den här tiden. Man ska då inte glömma bort att Sovjetunionen bara hade deltagit i hockey-VM och OS sedan 1954 då Sologubov, Bobrov och de här killarna mycket överraskande blev världsmästare i turneringen som spelades i Stockholm.
Tarasov, som ledde Sovjets landslag till tolv stora titlar mellan åren 1958 och 1972, avled 1995.
– Tarasov var ju en väldigt skicklig tränare som betytt mycket för hockeyns utveckling i Ryssland. Han var stor som coach men även som pedagog och filosof och framför allt hade Tarasov ett väldigt stort och varmt hjärta. Varje råd eller erfarenhet som han delade med sig av var extremt nyttig att ta till sig. Det var en man som vi alla lyssnade på med stor respekt.

Hur minns du tillbaka på din första match i den sovjetiska ligan?
– Ja du, hur minns jag den? Då var jag bara 18 år, det var alltså trettiosex år sedan, skrattar Fetisov.
– Uppriktigt sagt minns jag faktiskt inte vilka vi spelade mot. Men det jag vet var att jag då kände mig förberedd och redo för att ta det här stora och viktiga steget.

VANN 13 SOVJETISKA MÄSTERSKAP – I RAD

Foto: Arkiv

CSKA Moskva hade ett helt fantastiskt stjärnlag vid den här tiden med bland andra Vladimir Petrov, Valerij Charlamov, Boris Michajlov, Alexander Gusev, Viktor Zjlutkov, Vladimir Vikulov, Vladislav Tretiak med flera.

Hur togs du emot av alla de här stjärnorna?
– Med ömsesidig respekt. Det gällde att jobba hårt på varje träning och match och visa respekt mot mina medspelare. Samtidigt skapade min närvaro en ännu tuffare konkurrens mellan oss spelare i laget som var bra för alla.
– Jag spelade i CSKA från 1975 fram till 1989 och vi hade hela tiden ett fantastiskt bra lag där alla verkligen jobbade för varandra och för CSKA. Dessutom hade vi väldigt bra tränare och ledare under mina år i klubben, Viktor Tichonov, Boris Michajlov, Viktor Kuzkin med flera, som gjorde ett väldigt bra och noggrant jobb med laget. Vi tränade nästan jämt och antagligen hårdast av alla spelare och lag i Sovjet och övriga delar av världen.

Kan du peka på vilket av dina mästerskapstitlar hemma i Sovjet som du värdesätter högst?
– Jag vann med CSKA tretton år i rad vilket är helt fantastiskt. Det går inte att säga att det ena mästerskapet var roligare än något annat. Alla tretton titlarna är lika stora minnen för mig.

Om du tittar på alla dina titlar genom åren med VM-guld, OS-guld, Stanley Cup, ryska mästerskap och alla personliga utmärkelser kan du då klassa vilket som är det största?
– (Skratt) Tillsammans med mina vänner i olika lag i Ryssland, USA och Kanada vann jag mer än sjuttio titlar. Det går uppriktigt sagt inte att lägga in titlarna i någon rangordning utan varje titel har sin egen historia och samma värde för mig.

Slava Fetisov kom under många säsonger i CSKA Moskva och det sovjetiska landslaget tillhöra en klassisk kedja med Aleksej Kasatonov, Igor Larionov, Sergej Makarov och Vladimir Krutov.
– Det var Viktor Tichonov som satte samman oss inför VM i Sverige 1981. Tanken var att vi skulle ersätta kedjan med Charlamov, Petrov och Michajlov. Vår sista turnering gjorde vi faktiskt också i Sverige då vi vann VM-guld i Stockholm 1989.
– Kasatonov och jag hade spelat mycket tillsammans redan tidigare. Han och jag var som bröder och tävlade i allt som vi gjorde. Både Aleksej och jag försökte hela tiden var med och leda laget framåt.

Kasatonov.

Vad hände i relationen mellan dig och Aleksej när Igor Larionov och du ville bryta er ur CSKA Moskva och få chansen att flytta utomlands?
– Det var ju första gången som några idrottsmän vågade stå upp mot regimen i Sovjetunionen och att det inte skett tidigare är bara skrämmande.
– Varför Aleksej tog parti mot oss och för Viktor Tichonov måste du fråga honom om givetvis. Självklart hade jag hoppats på hans stöd eller att han åtminstone kunde vara tyst utåt om vad han tyckte om att vi ville spela utomlands. Nu tog Aleksej öppet parti mot mig. Mycket kan man glömma och lägga bakom sig. Men när en så nära vän vänder än ryggen när du har det så pass jobbigt som vi hade, då är det svårt att bara gå vidare.
– Efter detta spelade vi tillsammans under VM 1989 och även i New Jersey Devils i början av våra NHL-karriärer. Jag såg mig själv som en professionell hockeyspelare och spelade med de spelare som vår tränare ville att jag skulle spela med även om relationen mellan oss utanför isen inte var bra. Men nu har vi en bra relation och har också jobbat tillsammans här hemma i Ryssland.

Foto: Bildbyrån

FRYSTES UT I SOVJET

Fetisov och Larionov blev utfrysta hemma i Sovjet då de båda gick ut offentligt med sin kritik mot Viktor Tichonov och det övriga styret inom den inhemska hockeyn. Det gick så långt att Fetisov och Larionov inte ens fick vara med och träna med CSKA ute på deras anläggning Archangelskoje utan fick i stället träna på egen hand.

Till VM 1989 i Globen togs både Fetisov och Larionov till nåder samtidigt som de fick löfte om att lämna Sovjet efter VM för spel i NHL. Totalt vann Fetisov sju VM-guld, två OS-guld och ett Canada Cup-mästerskap.

Anläggningen i Archangelskoje, som Sergej Makarov kallat för ”fängelse”, kom att bli superfemmans hem under många år. Varje dag var lik den andra, vittnar Igor Larionov om. Frukost, träning, dusch, mat, träning, dusch, mat, sova och så lång väntan i telefonkön till förläggningens enda telefon som var den enda kontakten för spelarna med familjen.
– Visst var det stor skillnad att komma till New Jersey, berättar Fetisov.
– I Sovjetunionen levde jag och bodde med övriga laget elva månader om året. Under sommarmånaderna kunde vi träna upp till fyra pass om dagen.
– I USA tränade vi bara tillsammans under säsongen och varje dag kunde vi spelare åka hem till familjen efter träningar och matcher.

Ni var alla anställda av den ryska armen, innebar det att ni även fick en militär utbildning?
– Nej, det fick vi inte utan vi tränade bara ishockey.

The Miracle on ice 1980 känner de flesta hockeyälskare till vid det här laget. Semifinalen i OS som spelades i Lake Placid mellan storfavoriterna Sovjet och collegepojkarna från USA. Överraskande vann amerikanerna matchen efter en smått heroisk insats med 4-3. USA vann även den sista matchen mot Finland och blev olympiska mästare.
– Vi ledde med 3-2 men USA vände och vann med 4-3. Man får aldrig underskatta sina motståndare, en viktig lärdom som jag har tagit med mig från den turneringen. Sedan ska vi heller inte glömma bort att USA hade ett väldigt bra lag i den turneringen även om flera av spelarna var relativt okända innan.

Mark Johnson var med i det vinnande USA-laget 1980, pratade ni båda om den här matchen när ni spelade tillsammans i New Jersey Devils?
– Ja, det gjorde vi. Mark gjorde en väldigt bra turnering i Lake Placid och hans insats gjorde honom mycket berömd i hela USA och NHL.

Du spelade även tillsammans med två tvillingbröder från Umeå, Patrik och Peter Sundström.
– Det stämmer bra. Jag har bara bra minnen av Patrik och Peter. Båda var väldigt bra killar vid sidan av isen men även väldigt duktiga spelare. Vi hade spelat mot varandra tidigare då jag representerade Sovjet och de båda Sverige.

Hur var omställningen från spel i CSKA Moskva till spel i New Jersey Devils?
– Jag kom från världens bästa lag och kom nu till ett av NHL:s sämsta lag, det var ju ingen lätt omställning i början. Jag och Alexei spelade, som sagt var, tillsammans en del den första säsongen och det krävdes väldigt mycket träning för att vi skulle komma in i spelet. Det var en helt annan nivå på spelarna i NHL och det är skillnad på spelet. Jag blev tvungen att spela mer defensivt och gjorde inte lika mycket mål längre. Men allt eftersom tycker jag att det fungerade bättre och bättre och det är heller inte så viktigt vem som gör poängen bara vi vinner matcherna.

NHL-debuten?
– Vi spelade mot Philadelphia Flyers och jag gjorde en ganska bra match men inga poäng.

Foto: Bildbyrån

Säsongen 1993/94 kom att bli mycket framgångsrik för Slava Fetisov och New Jersey Devils. Laget tar sig hela vägen fram till semifinal där blivande Stanley Cup-mästarna New York Rangers blir för svåra och vinner med 4-3 i matcher.
– Det var en bra säsong för mig och Devils. Vi hade över huvud taget ett väldigt bra lag det året med Scott Stevens och Valerij Zelepukin med flera. Jag själv spelade tillsammans med Bruce Driver den säsongen och vi båda fungerade bra tillsammans.

Hur var dina känslor då du såldes från New Jersey Devils till Detroit Red Wings under säsongen 1994/95?
– Jag såg det bara som en ny stor utmaning. Både New Jersey Devils och Detroit Red Wings tillhör de bästa organisationerna i ligan och jag trivdes väldigt bra på båda ställena. Men de fans som vi hade i Detroit var väldigt speciella och gav oss ett helt fantastiskt stöd. Under min tid i Detroit fick jag ju även vara med och vinna Stanley Cup två gånger.

Fetisov vann Stanley Cup med Detroit Red Wings säsongerna 1996/97 och 1997/98. I mästarlaget 1997 fanns Fetisovs landsmän Igor Larionov, Sergei Fedorov, Vjatjeslav Kozlov och Vladimir Konstantinov liksom svenskarna Nicklas Lidström och Tomas Holmström. 1998 fanns även Anders Eriksson i laget.
– Vi var många ryska spelare i Detroit helt klart. Men det var nog större då jag, Igor, Vladimir, Sergei och Alexei kom över till NHL samtidigt 1989. ”Russian miracle on ice for NHL”. Men du tänker inte speciellt mycket på att vissa spelare är från Ryssland eller Sverige. När jag ser tillbaka på säsongerna i Detroit tänker jag mera på alla fina minnen och framgångar som jag hade under mina fyra säsonger i klubben.
– Jag vann som sagt var Stanley Cup två gånger med Detroit och jag tror nog att jag var den lyckligaste mannen på den här planeten båda gångerna (skratt).

Var det en liknande känsla då du vann som assisterande coach i New Jersey Devils år 2000?
– Nej, faktiskt inte. Då kände jag mer lycka för varje kille i laget som fick äran att vinna Stanley Cup.

Foto: All Over Press

BLEV SNUVADE PÅ POKALEN 1981

Vid Canada Cup 1981 var Kanada storfavoriter och den som alltid kontroversiella Canada Cup-organisatören och advokaten Alan Eagleson gjorde klart redan innan turneringen hur kanadensarna skulle firas efter att man vunnit den avgörande finalen. Nu blev det med sorg i hjärtat som Eagleson den 13 september 1981 fick överlämna Canada Cup-trofén till Sovjets lagkapten Valerij Vasiljev efter att Kanada förlorat finalen till Fetisov och hans lagkamrater med hela 8-1.
– Det var ju andra gången som alla de bästa spelarna i världen samlades för att tävla om vilket land som är det bästa världen. Vi vann finalen och hela turneringen är ett stort och fint minne för mig.
– Vid turneringen 1987 kom vi tvåa efter att ha förlorat mot Kanada med 6-5. Det turneringen kom jag med i All Star team vilket kändes bra med tanke på alla bra spelare som fanns med, säger Slava Fetisov.

Det är väl på sin plats att nämna att advokat Eagleson inte nöjde sig med att Sovjet vann och med det skulle flyga hem med deras välförtjänt vunna trofé. Nej, den såg Eagleson till att hämta tillbaka då det sovjetiska laget var på väg ut till flygplatsen för hemresa till Moskva.

Slava Fetisov var efter sina år som spelare assisterande coach för New Jersey Devils under fyra säsonger. Vid OS 2002 var han assisterande coach i det ryska landslaget och säsongen 2009/10 hoppade han in och spelade en match i KHL för CSKA Moskva då laget hade en diger skadelista.

I mitten av 1980-talet var Vyacheslav Fetisov inblandad i en trafikolycka där hans bror Anatolij omkom, blott 18 år gammal. Det här är ett ögonblick som präglat och tyngt Fetisov mycket genom åren.
Att han är en av de största backarna genom alla tider råder det nog inga tvivel om. Det är något som självaste Wayne Gretzky har framhållit vid flera tillfällen.