NHL-debuterade – efter broderns död: ”Han var mitt största fan”

Ett gudabenådat spelgeni, men också en kritiserad playboy.
Pierre Larouche var en stor NHL-stjärna på 1970-talet som bland annat vann två Stanley Cup med Montréal Canadiens.
För Old School Hockey berättar han om sin framgångsrika karriär och broderns tragiska död.

Att svara för 822 poäng på 812 NHL-matcher är mycket imponerande. Mellan åren 1974 och 1988 lyckades ‘Lucky Pierre’ Larouche med denna fantastiska bedrift. Hans förmåga att från bakom målet hitta in med passningar framför mål stressade många backar i världens bästa liga.

NHL-karriären inledde Larouche i Pittsburgh Penguins. Efter det kom han att spela för Montréal Canadiens, där han för övrigt vann Stanley Cup vid två tillfällen, Hartford Whalers och New York Rangers.

– Jag är född i Taschereau som ligger i Québec, Kanada. Här var det som i alla kanadensiska städer att alla killar, men även tjejer, ville spela hockey. Mina systrar spelade faktiskt också, skrattar Larouche.
– Första gången jag åkte skridskor var jag bara tre år gammal. Då hade jag precis fått mina första skridskor och efter det var det väldigt mycket ishockey i mitt liv.
– Vi spelade på små sjöar eller ute på gatan där vi bodde. Det var en väldigt bra tid och, som sagt var, hockeyn var oerhörd stor i Kanada och alla ville komma till NHL. När jag väl fick debutera 1974 så var det en otroligt stor händelse i mitt liv.

Idoler?
– Ja, självklart. Jag samlade på hockeykort som alla andra ungar och min stora idol var Stan Mikita som spelade i Chicago Blackhawks.

Store NHL-legendaren Stan Mikita.Foto: Arkiv

SLOG NYTT POÄNGREKORD I QMJHL

Som 16-åring fick Larouche chansen att spela i QMJHL för Québec Remparts. I laget fanns blivande storspelare i NHL som exempelvis André Savard, Réal Cloutier och Rick Bowness. Det blev bara 20 matcher och 13 poäng för Remparts säsongen 1972/73 innan han såldes vidare till Sorel Blackhawks i samma liga.

– André Savard kände jag sedan tidigare men över huvud taget hade jag en väldigt bra tid i Québec. Däremot kom det som en chock när jag trejdades till Sorel. Jag var bara 17 år och trivdes riktigt bra i Québec. Jag ville inte byta till Sorel eller någon annan klubb.
– Efteråt har jag fått veta att anledningen till att Québec bytte bort mig var för att min rumskamrat tjallat på mig när jag hade rökt cigaretter.

Det var bara för Larouche att packa sin väska och resa söderut från Québec mot Montréal. Även om han var besviken just vid själva trejden så kom det här att bli hans stora genombrott. Andra säsongen i klubben svarade han för 251 poäng, fördelat på 97 mål och 157 assists, vilket än i dag är en av de mest imponerande insatser en juniorspelare gjort i Kanada. Givetvis var det här rekord och det höll i sig fram till 1984 då en viss Mario Lemieux svarade för fantastiska 282 poäng för Laval Voisins.

– En stor anledning till mina framgångar då var att jag hade fantastiskt bra lagkamrater i Sorel.
– Jag hade turen också att spela i en perfekt komponerad kedja. Jacques Cossette spelade på min högra sida. Han var tuff i sin spelstil och gjorde mycket poäng (214). Cossette spelade senare några säsonger med Pittsburgh Penguins i NHL.
– På vänstra kanten spelade Michel Déziel. Han var en väldigt snabb spelare med ett bra skott. Han var precis som Cossette och jag väldigt skickliga på att göra poäng (227). Jag tror att det var han som kom tvåa i vår poängliga den säsongen.

BRODEN DOG I EN BILOLYCKA

Pittsburgh Penguins i NHL och Houston Aeros i WHA var snabba med att drafta den då 19-åriga Pierre Larouche och redan första säsongen i den nya organisationen och direkt från juniorligan tog han en ordinarie plats i NHL.

– Vi spelade mot Minnesota North Stars i min debut. Första matchen var så otroligt overklig att få vara med om. Det här var ju min dröm när jag var barn och nu stod jag där med Pittsburghs märke på bröstet och skulle spela i NHL. Otroligt stort.
– Jag kände mig redo för att debutera i NHL. Jag hade ett bra självförtroende och trodde på mig själv, men det faktum att min bror, Jean-Maurice, hade dödats i en bilolycka 1968 gjorde hela upplevelsen väldigt känslosam. Han hade följt mig under hela min karriär som pojk- och juniorspelare och var mitt största fan. Jag hade gärna velat att han fick se min debut i NHL.

Du hade Marc Boileau som coach din första tid i Pittsburgh Penguins, lät han dig spela samma offensiva spela som i Sorel?
– Ja, det tycker jag nog. Marc Boileau var riktigt bra. Jag gillade honom.
– Vi hade ett en bra mix i Pittsburgh av både unga och gamla spelare, men framför allt hade vi väldigt kul de här säsongerna. Första säsongen gjorde jag 31 mål. Det var nära att jag blev årets rookie i NHL det året, men jag kom tvåa efter Eric Vail. Det året gick vi till kvartsfinal, men där blev vi utslagna av New York Islanders.
– Andra säsongen var min bästa i Pittsburgh och då gjorde jag 111 poäng. Jag spelade center mellan Vic Hadfield och Rick Kehoe det året.

Pierre Larouche i Pittsburgh Penguins ljusblå tröja. Foto: Arkiv

SATTE NYTT NHL-REKORD

Det här året kom Pierre Larouche, som då var 19 år, att bli den yngsta genom alla tider att göra 50 mål under en och samma säsong. Ett rekord som kom att stå sig till 1980 då Wayne Gretzky tog över som den yngste.

Vilket är ditt bästa minne från åren i Pittsburgh?
– Jag har varit gift med min fru i 43 år så det måste vara mitt bästa minne därifrån, skrattar Larouche.

Efter den smått fantastiska säsongen i Pittsburgh var förväntningarna på Larouche enorma. Men han kunde inte riktigt leva upp till kraven som klubben och fansen hade på honom. Säsongen 1976/77 gör han 'bara' 63 poäng och säsongen därefter såldes han till Montréal Canadiens.

– Montréal var en väldigt krävande organisation. Det var bara att vinna Stanley Cup som räknades. Vi vann också Stanley Cup både 1978 och 1979.
– Jag minns vid ett tillfälle, vi hade vunnit nästa trettio matcher i rad då vi förlorade mot Rangers på hemmaplan. Efter matchen var Larry Robinson helt tokig över att vi förlorat. Det fanns inget utrymme för att slappna av några matcher. Det spelade ingen roll om vi vunnit eller förlorat.
– Första titeln vann vi på bortaplan i Boston. Jag var ny i laget då och jag minns mycket väl känslan när jag fick vara med om att vinna något så stort som Stanley Cup.

TONAR NER RYKTEN OM OSÄMJA

Den avgörande finalen vann Montreal med 4-1 efter mål av Mario Tremblay (2), Steve Shutt och Réjean Houle. Bostons mål gjordes av Brad Park.

Finalspelet 1979 kom att avgöras hemma i Montreal. För motståndet stod New York Rangers. Candadiens vann med 4-1. Målskyttar för Montreal var Jacques Lemaire (2), Rick Chartraw, Bob Gainey. Rangers mål gjordes Carlo Vadnais.

Det talades ofta om att Montreal Canadiens coach, legendaren Scotty Bowman, inte var speciellt förtjust i Pierre Larouche ovilja att jobba i defensiven. Men det tonar Larouche ner.

– Scotty Bowman var hård mot alla i laget och så även mot mig. Just därför är han en så stor tränare. Det finns inga dåliga tränare som tar ett lag som Montreal Canadiens till två Stanley Cup-titlar åren efter varandra.
– Det kom in en ny coach 1981/82 (Barry Beck) som föredrog en mer defensiv hockey. Jag fick inte så mycket istid mot slutet i Montreal och då var det bästa att jag sökte mig till en klubb där jag fick spela mer.

Pierre Larouche spelade i två klassiska föreningar, Montreal Canadiens och New York Rangers.Foto: Arkiv

Säsongen 1981/82 skickades Larouche till Hartford Whalers, men redan efter en och en halv säsong i klubben flyttade han vidare till New York Rangers som free agent.

– Helt klart det bästa som har hänt mig. Jag trivdes fantastiskt bra i klubben. Vilket lag vi hade med Mark Pavelich, Maloney- bröderna (Don och Dave), Anders Hedberg, Glen Hanlon, Mike Rogers, Tom Laidlaw, Barry Beck, Ron Greschner, Kelly Kisio, James Patrick.

Du hade även OS-guldcoachen från 1980, Herb Brooks, i Rangers.
– Det stämmer. Herb var hård men väldigt bra. En av de bästa coacher jag har haft.

Anders Hedberg, Kent-Erik Andersson, Jan Erixon, Tomas Sandström, Kjell Samuelsson, Peter Sundström med flera. Det var många svenska i New York Rangers under de här åren. Hur fungerade de killarna i laget?
– Bra, väldigt bra. Jag älskade verkligen mina svenska lagkamrater. Alla var bra skridskoåkare och hade bra händer. Jättebra killar som betydde mycket för oss under mina år i klubben. Tyvärr har jag inte kontakt med mina svenska vänner längre.

”LITE AV EN PLAYBOY”

Janne "X-et" Erixon var lagkamrat med Pierre Larouche i New York Rangers berättar för Old School Hockey:

– Pierre var en riktig sniper och målskytt. Ingen superkille på skridskorna eller speciellt storväxt kille, men en härlig tekniker. Han var inte direkt den som jobbade hem i alla lägen. Det jobbet fick jag göra åt honom istället. Jag antar att det var därför som man satte honom i samma kedja mig, haha.
– Lite av en playboy som dessutom körde omkring i en röd sportbil. Nu minns jag inte om det var en Ferrari eller Porsche, men det var i alla fall en riktigt häftig bil.
– Ett kul minne som jag kan berätta om är när vi stod och hängde och kände lite på våra klubbor innan en match. Jag frågade Pierre om han hade hittat den lättaste klubban precis som de allra flesta spelare letar efter. ”Nej, jag letar efter den tyngsta. Jag får ett bättre skott ju tyngre klubba jag har.” Det såg ganska kul ut när Pierre, som inte är speciellt stor, åkte ut med en rejäl stör i handen.
– En underbar kille som kunde köra lite breakdance i omklädningsrummet innan matcherna trots att det kunde gälla väldigt mycket.

Jan Erixon var lagkamrat med Pierre Larouche i Rangers.Foto: Arkiv

Säsongen 1985/86 hette New York Rangers coach Ted Sator. För oss svenskar är Sator mest känd som tränare för Rögle säsongen 1982/83. Efter diverse skador och dåligt spel väljer han att flytta ner Pierre Larouche till farmarlaget Hershey Bears.

– Jag tror det var nyttigt för mig att komma ner och spela med lite yngre spelare igen. Jag behövde det för att tycka hockey var rolig igen. Jag kom tillbaka till Rangers efter runt 30 matcher i AHL och den säsongen avslutade vi väldigt bra. Vi gick till konferensfinal mot min gamla klubb Montréal Canadiens men förlorade.

Pierre Larouche svarade för fina 17 poäng på 16 matcher i det Stanley Cup-slutspelet. Han spelade ytterligare två säsonger i NHL för Rangers innan han lade skridskorna på hyllan på grund av en ryggskada och för att istället satsa 100 procent på sin andra sport, golf.

SKANDALFYLLT VM 1977

VM i Wien 1977 var en sorglig historia i kanadensisk hockey. Kanada skulle återvända till VM efter att inte ställt upp i turneringen sedan 1969. Återkomsten blev en brutal historia där kanadensarna misshandlade ryska spelare både på och vid sidan av isen. Kent-Erik Andersson var nära att spräcka mjälten, Lars-Erik Ericsson (i dag Ridderström) fick en klubbspets i ögat, Phil Esposito försökte börja slåss med Stig Salming i hotellrestaurangen, laget uteblev från banketten och så vidare.

Turneringen kom även att bli Pierre Larouche första och enda internationella turnering. Han var lagets bästa spelare och på Kanadas tio matcher svarade han för 15 poäng. Tre av sina sju mål gjorde han på Tre Kronor (4-2 och 0-7).

– Det var en stor ära och väldigt kul att få representera Kanada i Wien. Det är alltid stort och väldigt hedersamt att spela med det kanadensiska märket på bröstet. Då vet du att du alltid måste göra ditt bästa för nationen du spelar för alla där hemma och inte bara för Pittsburgh, säger han om VM-minnet.
– Vi hade ett väldigt bra lag med bland andra Phil Esposito och Carlo Vadnais. Tyvärr blev det ingen medalj utan vi slutade på fjärde plats.

---

TV: Mattias Norström i Wikegård VS