Old School Hockey Freddy Lindfors

Han är en ikon och framför allt för sitt jobb som tränare för Luleå där han förde upp klubben till Elitserien. 
I veckans Old School Hockey möter vi Freddy Lindfors som berättar om spelarkarriären som målvakt samt den framgångsrika tränarkarriären.
– Det är nog absolut roligaste jag varit med om inom ishockeyn, säger Lindfors om avancemanget med Luleå. 

1984 var året då Sveriges nordligaste län till sist fick representation i elitserien tack vare Luleå. En av nyckelfigurerna bakom avancemanget var tränaren Freddy Lindfors som också senare också förde Luleå till klubbens första semifinal nio år senare. Redan säsongen 1973/74 var Norrbotten representerade av Kiruna AIF i högsta serien, men då gick serien under namnet allsvenskan/Division 1. 

Hopslagningen av IFK Luleå och Luleå SK till Groko hockey för att sedermera bli dagens Luleå HF vann Norrbottens första SM-guld 1996. Vid rodret då stod Lars ”Osten” Bergström, SM-guldet kom att bli klubbens största framgång så här långt. 

Den viktigaste säsongen var nog ändå 1983/84 då Luleå avancerade upp till elitserien. En elitserie som laget aldrig lämnat efter avancemanget. Tränare då var alltså Kiruna-pojken Freddy Lindfors. 

Freddy Lindfors debuterade i gamla Division 2 som back-up åt Lennart ”Klimpen” Häggroth i Kiruna AIF. I laget spelade bland andra Tord Lundström. När han senare blev mer etablerad och förstamålvakt fanns även spelare som Stig Salming i laget.

Ofta talas det om rivaliteten mellan Kiruna-lagen IFK och AIF, men det fanns också en hel del känslor i matcherna mellan Kirunalagen och Luleå. 
– Ha ha… Ja du… Luleå var dom kaxiga som trodde att dom var våra storebröder, berättar Freddy Lindfors och fortsätter:
– På 1960 och 70-talet var det trots allt Kiruna som levererade mest storspelare. Från min generation kommer jag direkt att tänka på Stig och Börje Salming, ”Garvis” (Eilert), hans bröder (Sören, Börje, Östen), Tord Lundström och ”Klimpen”. Senare även Göte Wälitalo, Peter ”Pekka” Lindmark och så vidare.
– Man skulle kunna roa sig med att se hur många av våra världsmästare och landslagsspelare som kommer från Kiruna. 

Störst vid den här tiden var alltså Kiruna. 
– Så var det eftersom vi hade den bästa hockeykulturen. Idag är det Luleå som är den stad som producerar bästa spelarna.
– Det började på allvar när Lars-Gunnar Pettersson, Mats Blomqvist, Hasse Norberg, Jens Hellgren med flera kom upp i A-laget. Men självklart hade Luleå fått fram flera bra spelare även innan det. 

“Tyvärr fanns det inga pengar i klubben”

Freddy Lindfors spelade själv aldrig i Luleå utan debuterade i högsta serien 1967/68, men då för Umeå-laget Teg SK. 
– Det är riktigt. Jag flyttade till Umeå för att jag skulle gå på högskolan där. Jag skulle bli lärare.
– Det var nära att vi skulle ha gått upp till allsvenskan redan säsongen innan vi gick upp med Teg SK, men vi föll på målsnöret. Vi hade ett mycket bra lag då med bland andra landslagsbacken Kjell-Rune Milton. 

Vem slogs du om målvaktsspaden med då?
– Sten Andersson. Han var egentligen ordinarie under alla fyra säsongerna jag var i teg, men just året i allsvenskan delade vi på jobbet.

Teg vann Division 2 norra A. Varpå laget tillsammans med Strömsbro, Tingsryd och Färjestad tog steget upp i högsta serien. Tränare var Jerry Lundström som ursprungligen kom från Bjästa, men tidigare hade spelat i högsta serien för Rönnskärs IF. 

Teg slutade näst sist i Division 1 Norra och fick med det ta nya tag i Division 2. Freddy Lindfors spelade nio matcher och Sten Andersson 15. 

Inför säsongen 1969/70 var Freddy Lindfors tillbaka i Kiruna AIF och säsongen 1972/73 var han ånyo med om att kvala upp ett lag till allsvenskan/Division 1. Även denna gång blev det bara en ettårig sejour i högsta serien. 
– Jag var äldst i laget med mina 31 år. Tyvärr fanns det inga pengar i klubben så man kunde inte satsa riktigt. 
– Tränare var världsmästaren från 1987, Lasse Karlsson, pappa. Det fanns många problem i laget att brottas med så det blev inget bra av vår sejour där. Dessutom hade Svenåke Svensson lämnat oss för Djurgården direkt efter kvalet och han var en av våra bästa spelare. 

Freddy Lindfors spelade i Kiruna AIF fram till och med säsongen 1975/76. Därefter klev han in som assisterande tränare i klubben åt Alexander Kashayev för att sedan ta över som head coach. Inför säsongen 1982/83 tog han steget över till tidigare rivalklubben, Luleå där första tränaren efter hopslagningen hade varit tidigare Svenska Mästaren och VM-spelaren Lars-Åke Sivertsson. 
– Jag jobbade först som tränare i Kiruna AIF under fyra säsonger. Sedan tog jag ett sabbatsår från hockeyn för att satsa på mitt jobb som lärare i Kiruna. Till säsongen 1982/83 var det flera klubbar söder över som hörde av sig. Söderöver förresten, alltså från Kiruna sett. Det var Östersunds IK, Luleå HF och ytterligare någon klubb. 
– Vi hade häst på den tiden och för att våra flickor skulle flytta från Kiruna var det tvunget att vi skulle ha hästen med oss. Hästen stod på gården utanför Jukkasjärvi och det skulle inte gå att pendla från Luleå och dit upp. 

Så hamnade han i Luleå

Freddy Lindfors blev då kontaktad av Luleås Anders Sandström.
– Jag framförde kraven vi hade på boende. Efter det åkte jag och frugan ner till Luleå för att leta hus. Vi var ute med Sandström och letade hus överallt i Luleå, men även i Piteå-trakten utan framgång. Eftersom vi inte hittade något hus som passade oss fick jag helt enkelt tacka nej till tränarjobbet. Jag minns löpsedlarna ”Lindfors tackar nej, Luleå i kris.” 
– Jag tror Luleå även hade förhandlat med någon ytterligare som tackat nej. Minns jag inte helt fel lär det ha varit Christer Englund som senare kom att bli ordförande på Svenska Ishockeyförbundet. 
– När det var en vecka kvar till det att laget skulle gå på is satt jag i vår stuga utanför Jukkasjärvi och läste tidningen. Då hittade jag en annons om ett hus i Antnäs. Samtidigt kom grannen cyklande och sa att jag hade telefon hemma hos honom. Vi hade ingen i vår stuga. 
– Jag cyklade med grannen hem till honom. Det var Sandström som ringde. Han berättade att han ordnat ett hus åt oss. Det var såklart samma hus som vi sett i tidningen. Vi for ner till Antnäs och övertalade tanten som bodde där att sälja så vi kunde köpa det. Vi tog det direkt så jag flyttade ner samma onsdag och på lördagen började vi is-träningen.

Anders Sandström kom inte bara vara en viktig person för Freddy Lindfors tränarkarriär. 
– Han var en sorts kanslichef eller sportchef som fixade allt. I mina ögon den kanske viktigaste ledaren i klubben. 

“När det var klart kände jag först en fantastisk glädje”

Kjell Widmark var tränare i Luleå innan dig, vad betydde han för laget och klubben?
– Massor. Han införde hård träning, mycket skridskoåkning, tuffhet och framför allt det viktigaste för det är laget, disciplin. Vad jag förstått var det lite si och så med den innan. 
– Jag har för mig att Tomas Bäckström tog hand om sommarträningen och Kjell vinterträningen. Det kan inte ha varit lätt för Kjell att kliva direkt från vänsterforwardsplatsen i Luleå till tränarjobbet där han skulle få ordning på sina kompisar, men han gjorde det mycket bra. 

När du själv klev in i Luleå som tränare vad var det främst du tillförde?
– Det taktiska tror jag. Jag var redan som spelare ganska analytisk för att kunna utveckla mig själv som målvakt. På så vis tror jag att just det taktiska var det jag utvecklade mest.

Freddy Lindfors tog upp Luleå i elitserien säsongen 1983/84. Flera av kuggarna i laget kom från hans hemstad, Kiruna. Bland andra Erik Stålnacke, Roger Mikko…
– … Anders Björnström, Kjell-Åke Johansson, Janne Nilsson, skjuter Lindfors in blixtsnabbt och fortsätter:
– På den tiden var det tränaren som bestämde vilka spelare han ville ha, så nog var jag allt delaktig i att dom här killarna kom till Luleå. Just kedjan med Erik Stålnacke, Anders Björnström och Roger Mikko var vår kanske bästa kedja i sista kvalmatchen mot Hammarby. 
– Det var extra kul med Erik Stålnacke eftersom jag hade spelat med honom i Kiruna då vi var i allsvenskan säsongen 1973/74. Då var han bara en 16-årig talang, men blev senare en så bra hockeyspelare. 

Den 4:e mars 1984 är en dag Freddy Lindfors alltid kommer att minnas. Det var dagen då Luleå besegrade Hammarby med 7-4 och blev klara för spel i elitserien. 
– Det är nog absolut roligaste jag varit med om inom ishockeyn. Vi var nära redan året innan så vi hade lite extra press på oss. När det var klart kände jag först en fantastisk glädje och sedan bara lättnad. 
– Jag hade upplevt lite motsvarande tidigare när vi avancerade upp till allsvenskan med först Teg och sedan Kiruna, men ändå var det här avancemanget fantastiskt kul. 

“Dom få gånger vi förlorade hamnade man nästan i chock”

Johan Strömwall:
– Jag hade Freddy Lindfors i många år. Han var noggrann, pedagogisk och hade system i spelet. Han betydde mycket.

Han tog upp många unga spelare till A-laget.
– Ja, men vi hade inte så mycket val heller samtidigt som det fanns många bra hockeyspelare i Norrbotten. Vi var ett norrbottenslag med några från Kiruna, Piteå, Kalix också vidare. Då passade det också bra med en norrbottnings-tränare.
– Det var många starka viljor i det här laget och en stor offervilja. Det var inget lag med ballerinor direkt. Vi kom underifrån och ingen hade fått någonting gratis. Det tror jag präglade hela den här gruppen.

Inför säsongen 1983/84 anslöt flera starka namn till laget. Bland andra Roger Mikko, Erik Stålnacke, Kari Heikkilä och Hannu Niemi. Det här skulle visa sig vara viktiga och direkt avgörande spelare för avancemanget.
– Det här var inga storstjärnor när dom kom till Luleå utan smarta värvningar. Spelskickliga spelare. Det var en bra åldersfördelning på laget där många var i sina bästa år och det tror jag var en nyckel till framgången.
– Hela den våren i allsvenskan var kul. Vi var en segermaskin. Det var nästan som att dom vi få gånger förlorade hamnade i chock. Det var liksom ”Vad var det som hände?” Vi var vana att vinna och krävde seger av varandra. Stan var oerhört euforisk efter att vi gått upp, men för oss i laget var det mer som att jobbet var gjort. Då blev det också en del spänning och nervositet eftersom vi visste att nästa säsong skulle vi spela i elitserien. Alla kanske inte skulle räcka till och hur skulle laget se ut nästa säsong?

Gjorde tre vändor som tränare för Luleå

Luleå är långt ifrån det enda lag Freddy Lindfors tränat med framgång. 
– Det blev tre vändor i Luleå (1982-1985, 1986-1988 samt 1991 till 1993). Jag började i Kiruna AIF. Sedan blev det tre säsonger i Luleå. 
– Jag har alltid känt att tre säsonger i ett lag fått räcka så jag rekommenderade Luleå att ta Hans ”Virus” Lindberg. Jag hade hjälpt ”Virus” att kartlägga motståndare under VM 1978 och visste att han var en bra ledare. 
– Luleå frågade mig då om jag kunde tänka mig att ta hand om klubbens juniorer, vilket jag tackade ja till om jag kunde vara heltidsanställd. Nu gjorde tyvärr inte ”Virus” någon succé i Luleå och jag var tillbaka som tränare för A-laget redan säsongen efter.

Säsongerna 1988/89 och 1989/90 tränade Freddy Lindfors Boden innan han ånyo återvände till Luleå. 
– Mikael Lundström hade då tränat Luleå. När han slutade blev det en tredje vända i klubben. Då skulle jag leda laget i någon form av delat ledarskap med tidigare NHL-proffset, Lasse Lindgren så det blev riktigt roliga år det med. 
– Efter det ringde John Slettvoll mig från HC Lugano och undrade ifall jag ville komma ner till Schweiz och ta hand om deras ungdomsverksamhet under tre år. Har man en gång varit i Lugano så förstår man varför jag inte kunde säga nej, säger Freddy Lindfors med ett lätt skratt innan han fortsätter:
– Ett fantastiskt ställe. Andra året kom Timo Lahtinen ner som tränare. Då fick jag kliva in som assisterande åt honom. Andra säsongen blev ingen succé och vi båda fick sparken av Slettvoll. Vi hade lite oflyt där nere eftersom vår svenska stjärna, Tommy Sjödin, skadade sig på försäsongen och missade en del matcher. Utan två utlänningar är man chanslös i den ligan. 

“Verkligen fina pengar som man betalde där”

Det blev även ett äventyr i Finland för den före detta Kiruna och Teg-målvakten. 
– Det var i Lukko Rauma. Dom hade sparkat sin tränare och Robert Nordmark, som spelade där då, tipsade om att jag var ledig. Men det blev först säsongen därpå som jag flyttade till Finland och det var verkligen fina pengar som man betalde där. 
– Tyvärr tappade Lukko sju av sina etablerade spelare till NHL, Tyskland och Malmö och kunde inte ersätta dom med bra spelare även om svenska spelarna som kom dit gjorde bra ifrån sig.

Vilka var det som kom från Sverige till Lukko den säsongen?
– Oscar Ackeström som då hade varit sjunde back i Frölunda. Harri Aho, en duktig finsk back som närmast kom från Kiruna. Peter Högardh från MoDo, Patrik Ross från Södertälje och Mattias Lööf och Mattias Olsson från Västerås. 
– Efter tiden i Finland hade jag bestämt mig för att sluta och ta upp lärarjobbet igen. Då ringde Roger Mikko från Kiruna och undrade om jag kunde hjälpa till där. Jag nekade till att flytta hem dit igen eftersom jag trivdes bra här i Luleå. Läsningen blev att jag skulle vara med på 20 träningar och alla matcher som konsulent. Likadant jobbade jag senare i Asplöven, avslutar Freddy Lindfors.  

---

TV: Landeskog om skadan: "Hoppas det löser sig nu"