Nick Sörensen är tillbaka inom ishockeyn: “Nästa steg i min hjärnrehab”

Efter stora skadeproblem och en hjärnskakning som sabbade vardagen tvingades Nick Sörensen avsluta karriären. Men som en del av sin hjärnrehab är 27-åringen tillbaka inom ishockeyn. Nu som tränare.
– Man är inte van vid att köra på eftersom man har varit en grönsak ett tag, berättar den forne poängspelaren för Hockeysverige.se.

Nick Sörensen var en stor talang när han kom upp i Rögle. Bland annat var forwarden med i två JVM-turneringar.

Han var en utpräglad offensiv spelare som spelade 148 matcher i SHL och gjorde 77 poäng. Det hanns även med att bli fem matcher i NHL och ett antal i AHL.

Hur skulle du själv beskriva din karriär?
– Jag var skadad mycket men jag var väl en bra spelare, absolut. Jag hade en ljus framtid när jag var yngre. Sedan drog jag hela jäkla knät i Quebec där och missade ett år. Sedan började hjärnskakningarna ticka in. Men jag har inget att skämmas över. Jag fick chansen i SHL och NHL. Så hockey, det kunde jag spela, säger Nick Sörensen.

Just skador var det som skulle komma att prägla karriären – och inte minst tiden efter den.

Tvingades lägga av

Redan vid 25 års ålder tvingades karriären till ett hastigt avslut. Orsak: Hjärnskakningar.

Den efterföljande tiden innebar ett enda stort kämpande.
– Vad ska man säga? Det är klart att det var hemskt. Ingenting man hade räknat med eller önskat eller så. När man skapat familj och allt det här, helt plötsligt försvinner det helt. Jag ville visa upp för mina barn när jag spelade. Det är klart att det var tufft psykiskt.

Tycker du att det, med alla skador, var värt att spela ishockey?
– Ja, det tycker jag att det var. Det är en del av hockey. Det är inte som att jag kände mig jättefräsch när jag spelade. Det tror jag spelarna som spelar i dag också känner, att man är sällan helt frisk. Jag tror att jag kan räkna matcherna på två händer när kroppen kändes kanon. Man lär sig att spela fast man har ont.

Nick Sörensen hade inte en enda hel seniorsäsong i karriären. Den SHL-säsong det blev flest matcher var säsongen 2018/2019 då det blev 39 stycken.
– Det är det här med att lära sig spela med smärta som gör att hockey är jäkla häftigt. Man skapar vänner och band för livet för att man ser uppoffringarna lagkamraterna gör för att ta sig ut på isen.

Nästa steg i rehaben: En tränarkarriär

När karriären var över väntade två år där varje dag var en utmaning.

Nick Sörensen berättar skräckhistorier om att inte kunna resa sig ur sängen, ta hand om sina barn eller bli kvitt symptomen från hjärnskakningen.
– Hockey, självklart… Men just då kändes det så långt borta. Jag hade mer panik att det skulle var så hela mitt liv.

Med tiden har rehaben gett resultat, och nu är den före detta spelaren tillbaka inom ishockeyn.

Den här gången som tränare i division 2-laget Jonstorp.
– Det här med Jonstorp är nästa steg i min hjärnrehab. Det är kul att man kan använda det som en del av rehaben. 

Hur gick det till när du hoppade på det?
– Jag fick lite samtal och förfrågningar om att komma och hjälpa till. I början sköt jag bort det och var inte så sugen. Men är vi flyttade tillbaka till Skåne hade jag kontakt med Jonstorp, där jag och sportchefen känner varandra bra. Där vill jag passa på att skicka ljus över föreningen, för allt de gör för mig.

“Allting går om man vill”

Med kvarvarande symptom från hjärnskakningen är det inte alltid helt lätt att leva ett vanligt liv med rutiner. Vissa dagar känns bra – och sedan kommer ett bakslag.

Hur har det gått för dig att börja vara tränare?
– Det är klart att man är trött. Man är inte van vid att köra på eftersom man har varit en grönsak ett tag. Det är samma sak som med andra muskler, har du inte kört benpass och går till gymmet kommer du ha ont i benen efteråt. Jag får ta smällarna när jag kommer hem och ska sova. Jag försöker vända mitt tankesätt att allting går om man vill.

Även om tränaruppdraget inledningsvis är en del av rehaben, finns det drömmar om att det ska bli något större.

Och det finns två förebilder.
– Dan Tangnes som har slutat tidigt och blivit hockeytränare. Sam Hallam också, han har jag inte haft själv men det har ju gått bra för honom. Det är två fantastiska hockeytränare. Man försöker göra samma resa som de har gjort. Jag drömmer om att vara huvudtränare för ett SHL-, eller NHL-lag. Eller att träna i Schweiz. Det finns många fina ligor runt om i världen.

“Dinousarietänket fungerar inte längre”

Vid bara 27 års ålder finns det mycket kvar att upptäcka inom ishockeyvärlden betyder inte slutet på spelarkarriären att det är över.

Vad har du för ambition med tränarjobbet?
– Vi har gjort en väldigt ung satsning i klubben och det första steget för oss är att utveckla så många som möjligt. Vi vill göra Jonstorp till en så bra plattform för unga spelare som det bara går. Det ger mig väldigt mycket glädje och energi att vara i den miljön.

Just miljön inom laget är något Nick Sörensen trycker på, känslan av tillhörighet.

Och får man tro honom är den känslan densamma oavsett nivå.
– Det är coolt att se hur likt det är att vara i en division 2-klubb kontra en SHL-klubb. Med stämningen i laget och att vara i omklädningsrummet. Spelarna jobbar hela dagarna så kommer de till hallen och tränar. Det är inget glamoröst liv de lever på det sättet.

Du som nyligen har spelat, och gått igenom så otroligt mycket under din karriär, vad kan du ta med dig till tränarrollen?
– Allt, jättemycket. Man har fantastiska upplevelser och dåliga upplevelser. Man har haft bra tränare och man har haft dåliga tränare. Spelarna förändras och hockeyn förändras, dinousarietänket fungerar inte längre. Det är ganska skönt att jag varit i ett omklädningsrum nyligen och vet vad grabbarna uppskattar.

Jonstorp vann Hockeytvåan-premiären mot Boro/Vetlanda med 3-2 efter förlängning. Nick Sörensens tränarkarriär fick en flygande start.

TV: Det bästa från Victor Söderström 21/22