Linnea Johansson: "De kallar mig för mormor"

Linnea Johansson är bara 23 år.
Trots det börjar forwarden snart tillhöra den äldre skaran i Damkronorna.
— Jenna (Raunio) och Hilda (Svensson) kallar mig mormor, säger Johansson till Hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det är i runda slängar 130 mil mellan Ljungby och Luleå.

Med bil borde det ta mellan 13–14 timmar att ta sig mellan städerna. För Linnea Johansson har den resan blivit ett lyckokast. Från det att hon kom upp till Luleå 2023 har hon varit med om att vinna ett SM-guld, varit i ytterligare en SM-final och tagit tillbaka sin VM-plats.

— Jag har aldrig varit någon som gillar snö, men jag är väldigt tacksam över att den kommer i oktober, november och lyser upp vardagen lite, svarar Linnea Johansson då Hockeysverige.se frågar henne om vad som är det bästa med att bo i Luleå.

Linnea Johansson fortsätter:

— Jag skulle säga att det bästa med Luleå är att man i slutet av mars och början på april kan vara ute på isvägen och åka runt.
— Den är uppskottad ungefär en mil där man kan åka från södra till norra hamnen. Det finns sparkar man kan hoppa på direkt och det är många som motionerar där ute på isen.

Blivit mer professionell sedan flytten till Luleå

Hur ser du tillbaka hockeymässigt på dina två säsonger i Luleå?
— Det har varit upp och ner. När jag kom in första året hade vi ett väldigt stjärnspäckat lag. Jag lärde mig mycket av spelarna som var där då och som satte någon slags nivå.
— Jag tycker att jag kom i gång mer andra hälften av förra säsongen. Jag kom in i stan och laget mer och mer. Dessutom fick vi en addering av några nya spelare som skapade en väldigt bra effekt i laget.
— Jag tycker att jag har hittat min trygghet mer nu och vill kunna fortsätta så den här säsongen.

Vad har du utvecklat mest under tiden i Luleå?
— Allt det jag gör till vardags. Att jag gör det lite bättre. Ser till att göra det här lilla extra och vara väldigt noga med min sömn och kost. Jag har höjt alla delar i det professionella.

Sur finalförlust: ”Speglade inte matchbilden”

Luleå tog sig ”som vanligt” till SM-final förra säsongen, men den här gången blev Frölunda för starka och vann finalserien med klara 3–0 i matcher.

— Jag tycker inte att 3–0 speglade matchbilden totalt i alla matcher. Givetvis får vi ”credda” Frölunda för att dom vann med 3–0.

Förlorade ni den här finalserien redan uppe i Luleå då Frölunda vann två raka matcher på er hemmaplan?
— Nej, det skulle jag inte säga att vi gjorde. Först hörde vi att det skulle bli en publikfest där dom dessutom lyckades sätta ett publikrekord.
— Vi hade en plan som alla trodde på då vi gick in till den matchen, att vi skulle tysta festen, men vi klarade inte av det.

Hur var det att spela dom här finalmatcherna som alla blev publikfester, vilket det inte var på samma sätt för fem, sex år sedan?
— Det säger en del om hur långt ligan kommit, hur mycket längre vi kommit. Kul att fler klubbar kommer upp och rejsar om det här och gör damhockeyn i Sverige generellt bättre.
— Luleå har varit framgångsrika under många år. Sedan kommer det dessutom in en klubb som Frölunda med bra ekonomi och gör en genuin satsning på damerna. Det är kul att vi får fler klubbar i ligan som satsar.

Större roll i Damkronorna

Ny tränare för Luleå senaste säsongen var Melinda ”Brallan” Olsson. Till sin hjälp hade hon Rosa Lindstedt.

— Det var första gången jag hade två kvinnliga tränare i båset. Vi har hittat en väg framåt och jag tycker att samarbetet blev bättre och bättre. Under andra delen av säsongen hittade vi vår väg att gå framåt.
— Det blir alltid en omställning med nya tränare. Man ska komma in i en ny spelidé, lite nya roller och för tränarna att hitta sina pusselbitar att passa in i det stora pusslet. Som sagt var andra halvan av säsongen bra, så jag ser fram emot det fortsätta samarbetet.

För Linnea Johanssons del innebar avslutet av säsongen VM-spel i Tjeckien.

— Jag kände att jag hade presterat rätt bra under säsongen och att jag någonstans hade det i mig. Jag kom tillbaka till landslaget, vilket var första gången på några år.
— Uffe (Lundberg) hade ett stort förtroende för mig och vi hittade väl rätt i kombinationerna. Jag tycker att vi även hittade fina kombinationer i hela laget. Nu räckte det inte hela vägen, men vi har något som är väldigt kittlande och vet vart vi är på väg.

Hur ser du på din roll i det här unga landslaget där du snart börjar tillhöra den äldre skaran?
— Jenna (Raunio) och Hilda (Svensson) kallar mig mormor (skratt), så jag får ta på mig att jag i alla fall är någon av dom äldre.
— Vi har ju (Anna) Kjellbin, (Emma) Söderberg, Paula (Bergström) och några till som är några år äldre, men jag börjar väl tillhöra det gardet.

Vem avgör sista SM-finalen i vår?
– Det blir Petra Nieminen, avslutar Linnea Johansson med ett leende.