Josefine Holmgren om flytten till Ambrì-Piotta: "Ett litet äventyr"

Efter 16 år och drygt 400 matcher i SDHL lämnar Josefine Holmgren nu svensk hockey. Backen är klar för spel i schweiziska Ambrì-Piotta. För hockeysverige.se berättar den mångårige landslagsbacken om beslutet att nobba Djurgården och flytta utomlands.
– Jag åker dit med öppna armar och ska spela min hockey.

VM-spelaren Josefine Holmgren är den senaste i raden av skickliga spelare som lämnat Djurgården inför kommande säsong. Holmgren, som varit lagkapten i Stockholmslaget senaste två säsongerna, kommer närmast spela för Ambrì-Piotta. Samma klubb som Fanny Rask kommer representera nästa säsong.

När hockeysverige.se frågar henne om vad sex åren i Djurgården har betytt för henne har hon svårt att hitta ord för det.
– Det har varit fantastiskt… Jag har själv jättelänge försökt komma fram till ord för vad tiden här betytt, säger Josefine Holmgren och fortsätter:
– Jag har vetat om att jag inte ska vara kvar sedan två veckor tillbaka och det var inget som kom i fredags då det kom ut. Tiden i Djurgården har betytt mycket och format mig som människa. Också att bo i Stockholm och flytta från det trygga i Gävle. Djurgården har trott på mig från dag ett och jag har haft en fantastisk tid här.

Ville Djurgården ha dig kvar?
– Ja, Djurgården ville ha mig kvar. Det här är ett helt eget beslut som jag tagit. Sex år på samma ställe… Man står och trampar lite och tycker ändå att livet är väldigt ”nice”, men vet inte vad som finns utanför.
– Det är många parametrar till att jag hamnade här. Allt har gått väldigt fort och beslutet kom sent. Det har varit funderingar på både den ena och andra anledningen.
– Jag har försökt vända ut och in på mig själv för att komma fram till vad jag behöver just nu och landade i att ska jag göra något så ska jag göra det nu då chansen finns. Trots allt är jag 30 år och kanske inte får så många mer chanser.

Vad betydde det för dig att ha ett C på bröstet i en klubb som Djurgården?
– Det har varit väldigt hedersamt och jag är såklart väldigt stolt att ha burit det. Samtidigt var det första gången jag gjorde det i ett klubblag. Jag har tidigare haft det i landslaget.
– Att få göra det i Djurgården har varit väldigt betydelsefullt och kul. Ett C i Djurgården är, som sagt var, väldigt hedersamt. Jag har njutit varje sekund av det. Att få det förtroendet från laget, ledarstaben och föreningen i sig, att vara den personen, har såklart varit stärkande för självförtroende också.

Därför valde Josefine Holmgren Ambrì-Piotta

Från att ha bott i Skutskär och Gävle har ”Jossan” Holmgren nu bott i Stockholm under sex år.
– Det har fungerat förvånansvärt bra. Jag flyttade från Gävle eftersom jag kände mig klar. ”Är det grönare på andra sidan? Jag vet inte, men jag måste testa. Jag har ingen aning”.
– När jag flyttade till Stockholm var inte tanken att jag skulle stanna sex år, men det gjorde jag. Vem vet, jag kommer kanske tillbaka. Nu blir det ett litet äventyr vid sidan av.
– Jag trivs i Stockholm. En anledning till det är att hockeyn fungerat bra och livet runtomkring har fungerat, vilket såklart varit viktigt för att kunna prestera i hockeyn. Sex år har helt enkelt speglat det för mig.

Holmgren var lagkapten i Djurgården. **Foto:** Bildbyrån.

Ny klubbadress för 30-åringen från Skutskär blev Ambrì-Piotta Ladies.
– Deras headcoach var assisterande coach i landslaget. Dom ringde mig efter VM och sa att dom sett mig spela och ville helt enkelt ha mig.
– Det har varit en lång process. På ett sätt känns det skönt att jag landat i någonting. Det kommer bli en utmaning att flytta till ett annat land och acklimatisera mig i deras miljö. Nytt lag och allting. Jag tror det är vad jag behöver just nu.

Hur mycket påverkade ditt val av klubb att Fanny Rask också ska spela för Ambri-Piotta?
– Det är alltid skönt att ha med sig någon man känner. Fanny och jag har spelat med varandra både i landslaget och Djurgården, men också mot varandra under väldigt många år. Klart det är en trygghet, jag tror ändå inte det påverkade mitt val.

Coach för Ambri-Piotta är Ben Rogger, en coach Josefine Holmgren än så länge inte vet mycket om.
– Jag har ingen aning. Jag vet ingenting om själva klubben i sig utan jag åker dit med öppna armar och ska spela min hockey, göra mitt bästa för klubben och utveckla mig själv.

Vad vet du om ligan?
– Samma sak där, inte så jättemycket. Jag vet att (Michelle) Karvinen spelat där. Mer än så vet jag inte. Jag åker, som sagt var, dit med öppna armar. Det kanske låter lite konstigt, men det är ett äventyr.

Tyska och italienska kan du redan eller…?
– Absolut. Flytande, skrattar Josefine Holmgren och fortsätter:
– Nej, tyvärr inte Jag har laddat ner ”Duolingo” så jag kan lära mig italienska eftersom man i den regionen pratar det språket. Det går lite trögt just nu, men försöka duger.

Blir det mer spel i landslaget?

Du spelade VM i våras, hur tänker du kring landslagsspel framöver?
– Jag har faktiskt inte tänkt så jättemycket på det. I stället har jag tänkt mer på mig själv senaste tiden. Det som blir det blir.

Du stänger inte dörren om Förbundskaptenen, Ulf Lundberg, knackar på?
– Det finns ingen dörr som är stängd någonstans. Det gäller att prestera och känna att drivet finns.

Blir du hockeyspelare på heltid nu eller hur tror du livet vid sidan av kommer se ut i Schweiz?
– Jag vill gärna ta med mig mitt jobb till en viss del, vilket är lite svårt på grund av vissa regler hit och dit.
– Jag kommer jobba på det. Annars ser det ut som jag helt enkelt inte kommer kunna jobba utan får klara mig på det som finns, avslutar VM-backen.