Johanna Fällman är tillbaka i svensk hockey efter en historisk säsong med New York i PWHL. Nu berättar stjärnan om äventyret – och om återkomsten till Luleå.
– Hade jag varit 25, 26 år skulle jag nog åkt tillbaka, berättar Fällman för Hockeysverige.se.
Foto: Alamy och Ronnie Rönnkvist. Johanna Fällman.
PWHL är på väg in i sin andra säsong. Från start kommande säsong är det från Sverige redan klart att Emma Söderberg, Maja Nylén-Persson och Lina Ljungblom kommer att spela i ligan. Hur det blir för Anna Kjellbin är ännu oklart då hon varit skadad och ännu inte spelat till sig något kontrakt. En spelare som spelade i PWHL förra säsongen, men som nu återvänt till Sverige och Luleå är Johanna Fällman.
– Jag var redan i Nordamerika och åkte egentligen inte dit för att spela i PWHL, berättar Johanna Fällman då hockeysverige.se frågar henne om vilka förväntningar hon hade då hon åkte över till nystartade ligan förra säsongen.
– Jag hade hört att det var på väg och allt det där, men jag hade redan innan tagit beslut att åka över. Sedan åkte jag från Calgary till tryouten med min hockeytrunk, några klubbor och en sportbag med lite kläder. Vi fick väl se om jag skulle få stanna två veckor, tre veckor, en månad eller sex månader, skrattar Luleå-backen och fortsätter:
– Om jag ska vara helt ärlig åkte jag inte över med några förväntningar alls, men med ett öppet sinne.
Johanna Fällman tog plats i New York och det skulle visa sig att intresset för laget och ligan kom att vara större än förväntat.
– Ja, det var nästan större än vad jag hade förväntat mig. Klart att vi rörde oss i en bubbla där man såklart hörde mycket. Kanske gjorde det att intresset kändes större än vad det egentligen var.
– Samtidigt var det väldigt fina publiksiffror så uppenbarligen fanns det fans som väntat lika länge som spelarna på att det skulle bli en liga.
Hur var vardagen som hockeyproffs i USA?
– Egentligen ganska likt som här. Det är fys, is och sedan ska du ta hand om kroppen och äta, så stora delar var ganska lika.
– Den största skillnaden skulle jag säga var att alla hade det så. Det var aldrig någon som hade bråttom till något jobb eftersom alla var heltidsproffs och det var heller aldrig några problem att ändra i schemat. På så vis blev det kanske lite en annan känsla.
– Klart att jag hade mer tid över än vad jag var van vid här hemma. Från början tyckte jag nästan att det var ganska frustrerande. ”Vad ska jag göra med all tid?”
Det blev 21 matcher för 34-åringen under sin säsong med New York i PWHL.
– Jag tyckte att jag började väldigt bra. Sedan fick jag problem med en inflammation i ryggen. Det var i samma veva som läget började bli mer prekärt för oss som lag.
– Tyvärr hade jag dålig tajming med att bli skadad i just den vevan eftersom jag då fick mycket mindre istid. Min lilla skada jag hade påverkade också min prestation ganska mycket.
– Jag tycker ändå att jag gjorde helt okej ifrån mig utifrån förutsättningarna. Klart att jag haft en annan arbetsro om det gått bättre för oss lag, men jag tog den roll jag fick, accepterade den och gjorde mitt bästa varje gång jag fick chansen. Mycket mer än så kunde jag inte göra.
“Jag tror att det är jätteviktigt att kunna ha sådana mål”
Vad betyder det för damhockeyn att den här ligan startat upp?
– Det är jättebra och den fyller ett vakuum. Kanada och USA har många bra spelare, men också generellt många spelare.
– Jag tror att ligan är väldigt viktig för att det nu finns saker att sikta på när man tar examen från college så inte bara karriären tar slut där.
– Att det finns ännu större mål att sträva mot för europeiska spelare, så jag tror att det kommer göra en jättestor skillnad. Jag tror också att det kommer utmynna i att det blir jämnare internationellt.
Givetvis är det också bra för unga svenska tjejer att se att det finns ett NHL även på damsidan att sträva mot.
– Ja, så är det såklart. Det är svårt att spekulera kring effekten eftersom ingen av oss har haft det förut.
– Jag kan bara prata utifrån min egna erfarenhet ”Tänk om det funnits något sådant för oss också” Nu finns det. Klart att det är stort att sikta mot landslag och OS, men det är ändå bara vissa turneringar.
– Siktar man mot PWHL och även tar sig dit får man det bästa även i vardagen. Jag tror att det är jätteviktigt att kunna ha sådana mål.
Det var inte alldeles givet att Johanna Fällman skulle återvända till Luleå eftersom hon hade chansen att stanna i New York.
– Jag hade chansen att stanna, men tackade faktiskt nej till att åka tillbaka dit. Jag sa att dom kunde skicka ett kontrakt, men klubben ville att jag skulle åka på camp igen.
– Där kände jag ”Nej, ni vet vad ni får”. Jag har inte så mycket kvar av min karriär och då kändes det helt enkelt inte värt att åka igen på en tryout och slåss om en plats längre. Hade jag varit 25, 26 år skulle jag nog åkt tillbaka.
Johanna Fällman har gamla lagkamraten som tränare
Nu blev det i stället att åka hem och spela med ett relativt nytt Luleå.
– Klart att det har bytts ut spelare. Vi har haft en stomme som varit tillsammans under en väldigt lång tid. Redan under förra säsongen byttes det ut en handfull spelare. Så även till den här säsongen.
– Till slut måste det hända och man kan inte hålla på för evigt. Såklart att det är bra att få in lite nytt blod, nya människor och nya spelare in i laget. Det känns som klubben scoutat väldigt bra. Spelarna vi fått in är ett bra tillskott och allihop är väldigt fina människor.
Coach för Luleå är Johanna Fällmans tidigare lagkamrat, Melinda ”Brallan” Olsson.
– (Skratt) Jag förstår att frågan kommer upp hur det fungerar eftersom vi har spelat tillsammans. Det börjar vara ganska länge sedan ändå, säger Johanna Fällman samtidigt just ”Brallan” kommer in i rummet där Johanna Fällman sitter.
– Hon har en självklarhet i sitt ledarskap som gör att det känns helt naturligt på något vis. Att det är hon som kliver in i omklädningsrummet och tar tag i saker. Det känns väldigt bra med både Rosa (Lindstedt) och ”Brallan”. Dom kompletterar varandra väldigt fint och jag har stor respekt för båda två.
Johanna Fällman är tillbaka i SDHL. Foto: Bildbyrån.
Hur ser du på Luleås inledning av säsongen?
– Som förväntat. Klart att det har varit en omställning för många. Flera av spelarna har inte spelat i SDHL förut och det är såklart en omställning för dom.
– Sedan är det en omställning för spelarna som varit i det här laget länge, att man tappat spelare som Ronja (Savolainen) och (Noora) Tulus som båda varit i Luleå väldigt länge. Klart att det då blir lite nya roller som ska fyllas både på och utanför isen.
– Jag tycker att vi fått en relativt bra start, men också fått kvitto på vad vi behöver jobba mer på, avslutar Johanna Fällman.
