“Jag ville uppleva att vara med i en riktig fight borta i NHL”
Här minns Djurgårdsikonen tillbaka på en rolig tid i NHL – som bland annat innebar en målvaktsfight mot Corey Schwab.
– Jag stod upp hela fighten, men det kostade mig sju stygn på vänster kind, säger Söderström.
Tommy Söderström är en av svensk hockeys bästa målvakter genom alla tider. Han har vunnit två VM-guld och inte mindre än tre SM-guld med Djurgården. Gulden med stockholmsklubben gör honom till den kanske bästa målvakten som spelat i föreningen. Då har ändå stormålvakter som bland andra Yngve Johansson, Tommy Björkman, Rolf Ridderwall, Mikael Tellqvist med flera spelat i den blåa, röda eller gula tröjan.
Efter säsongen 1991/92 valde Söderström att lämna Djurgården och svensk hockey för spel i NHL. Totalt blev det fem säsonger i världens bästa liga och första klubb blev Philadelphia.
– Jag hade spelat Canada Cup 1991 och i semifinalen spelade vi mot Kanada. Det var en match som jag lyckades med att mer eller mindre spika igen kassen. Efter nio minuter i första perioden skjuter dessutom Steve Larmer ett slagskott som träffar mig i huvudet så att gallret trycktes in.
– Blodet rann, men jag plåstrades om och fortsatte spela. Sådant gillar kanadensarna (skratt) och då började väl snacket om NHL på allvar.
Tommy Söderström. Foto: Stickan Kenne
Hamnade du i någon fight i NHL?
– Ja, mot Corey Schwab i New Jersey Devils. Jag ville faktiskt uppleva att vara med i en riktig fight borta i NHL. Nu blev det inte som jag tänkt mig eftersom jag står och håller i byxorna på en annan kille som slåss när Schwab kommer åkande över hela banan. Han hinner slänga handskarna innan han är framme vid mig. Jag ser aldrig honom så jag hinner inte slänga mina vilket gör det lite svårt att ge tillbaka.
– Jag tänkte att jag inte ska vika ner mig och bli kallad för ”chicken swede”. Jag stod upp hela fighten, men det kostade mig sju stygn på vänster kind, säger Söderström med ett leende.
I Philadelphia Flyers fanns redan Per-Erik Eklund. Vilken betydelse hade det för dig?
– För mig personligen betydde det väldigt mycket. En att snacka svenska med och framför allt en som hade varit där borta länge och kunde hjälpa mig till rätta.
– Det var ju ganska tufft för mig i början eftersom läkarna hade hittat ett medfött hjärtfel. Det var efter en läkarundersökning i början av säsongen som klubbens läkare sa ”Tommy du har fel på ditt hjärta”. Okej… Jag visste ju ingenting om det innan så det var ganska omtöcknande.
– Innan det beskedet hade jag spelat två träningsmatcher. Den första matchen spelade vi mot Quebec Nordiques med ”Sudden” (Mats Sundin) i laget. Då blev jag utbytt efter tio mål i baken. Jag funderade självklart vad jag hade gett mig inpå. Trots det fick jag starta matchen efter mot New Jersey Devils, men efter fyra baljor blev jag utbytt igen och sedan kom det här med hjärtfelet.
BLEV JÄMFÖRD MED PELLE LINDBERGH
Mark Recchi, Rod Brind'Amour, Eric Lindros, Kevin Dineen och så vidare. Vilken attityd möttes du av när du kom över första gången?
– Det var riktigt bra killar allihop så det var inte något speciellt alls. Sedan umgicks jag inte direkt med några av killarna från laget vid sidan av hockeyn. Jag har alltid varit lite av en ensamvarg och så blev det även i ”Philly”. Egentligen var det väl bara Per-Erik av hockeykillarna som jag umgicks med.
Hur fick du beskedet att du sålts från Philadelphia Flyers till New York Islanders?
– Första säsongen i Philadelphia gick som sagt var riktigt bra, men den andra säsongen var jag faktiskt usel, riktigt usel till och med.
– Vi hade träning på förmiddagen inför en match mot Quebec Nordiques. Då kom vår general manager, Bobby Clarke, och sa att jag var såld till Islanders och att deras general manager Don Maloney skulle ringa upp mig strax. Jag hade just köpt en ny lägenhet i Philadelphia, men det var bara att packa ihop grejorna och sätta sig i bilen till New York i stället.
Blev du ofta jämförd med Pelle Lindbergh under din tid i Philadelphia Flyers?
– Jo, men så blev det väl eftersom jag hade en ganska bra första säsong i Philadelphia och vi båda hade ungefär samma spelstil. Små, korta och stod mest upp och räddade puckarna. I övrigt hade vi kanske inga likheter och jag hade faktiskt aldrig sett Pelle spela.
– Man märkte att Pelle var riktigt stor där borta fortfarande trots att han egentligen inte spelade speciellt många säsonger i klubben.
Var det stor skillnad i själva målvaktsspelet mellan elitserien och NHL?
– Det var riktigt stor skillnad. I NHL kom det skott hela tiden och du fick vara med i matchen på ett helt annat sätt. Jag tyckte att det var väldigt mycket roligare att vara målvakt i NHL just tack vare det, avslutar Tommy Söderström.
Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln".Foto: Ronnie Rönnkvist
TV: Vem ska ersätta Robert Ohlsson i Djurgården?
Den här artikeln handlar om: