Inför Old School Hockey med Jacob Josefson
Inför söndagens Old School Hockey kommer ett försmak på när Jacob Josefson berättar om beslutet att avsluta spelarkarriären efter sviterna av hjärnskakningarna.
Jacob Josefson valde tidigare i år att avsluta karriären efter att han dragits med sviter av ett antal hjärnskakningar. 31-åringen med IK Göta som moderklubb kan se tillbaka på en mycket karriär med inte mindre än åtta NHL-säsonger och VM-spel. Dessutom erhöll han Guldhjälmen 2019 som ett bevis på att spelarna tyckte han var SHL:s bästa spelare den säsongen. I en intervju med OLD SCHOOL HOCKEY på hockeysverige.se som kommer på söndag berättar han om säsongen 2020/21 som kom att bli Jacob Josefsons sista som spelare.
– Jag hade fått en liten smäll uppe i Skellefteå under hösten. Det visade sig vara en liten hjärnskakning.
Hade du haft hjärnskakningar även tidigare i karriären?
– Ja, sex. Det har aldrig varit några som hållit i sig länge utan det har varit en vecka med hjärntrappan. Sedan har jag kunnat spela igen.
– Mot Rögle fick jag en till smäll. Jag såg deras spelare komma. Han ramlade, jag ramlade inte. Det här var på öppen is. Jag fick hans hjälm, det var Moritz Seider, i tinningen. Jag kommer ihåg att det snurrade till ordentligt och kände direkt att det här inte var bra.
– Jag tänkte att det skulle gå snabbt att komma tillbaka igen. Laget hade det lite jobbet runt den tiden och lite efter det också. Det var som att jag lurade mig själv ”Det är lugnt och går nog bra”. När jag kom till gymmet kände jag att det inte funkade. Det kändes inte bra. Jag testade på isen och kände att jag inte hängde med, att det var farligt för mig att vara där ute. Jag hade tung huvudvärk, yrsel och var illamående.
– Vi tog ett steg tillbaka, men det här försvann inte. En månad efter det tog vi beslutet att vi skulle stryka den säsongen och satsa på nästa. Då fick jag en hel vår och sommar på mig att försöka komma tillbaka.
“Någonting som inte stämde”
Trots lång rehabilitering blev det ingen comeback säsongen 2021/22.
– Sommarträningen kändes ganska bra, men så fort vi kom på is kände jag att det var någonting som inte stämde. Jag försökte intala mig själv att det berodde på att jag var ovan eller något.
– Sedan spelade vi en försäsongsmatch och jag fick en lätt smäll mot huvudet. Inget märkvärdigt, men det räckte för att det skulle bli jobbigt igen vid sidan av. Där och då förstod jag att det kanske inte skulle bli så mycket mer, säger Djurgårdsspelaren och tittar mot bryggan och ut mot Mälarens inbjudande blåa vatten.
Hur kändes det mentalt att ta det beslutet?
– Det var inget roligt. Jag är ganska realistisk av mig som person och förstod att jag fått alla korten jag hade på handen just då. Jag har familj, fru och barn som jag vill kunna umgås och leka med i framtiden.
– Om jag skulle spela och riskera att få en till smäll, vad skulle det innebära? Det vet man inte, men det skulle kunna betyda att jag får stora, stora problem i framtiden och långvariga. Med det i huvudet var det ett enkelt beslut, men personligen och känslomässigt var det jättejobbigt.
Hela intervjun kommer under söndagen på hockeysverige.se.
TV: Bästa genomskärningarna från säsongen
Den här artikeln handlar om: