Harald Lückner om AIK:s väg framåt: “Det är en väg de måste gå”

Planen var att utmana i toppen. Istället är man fast i bottenträsket. 
För hockeysverige.se ger tidigare tränaren och numera C More-experten Harald Lückner sin syn på AIK:s tunga säsongsinledning och vad klubben behöver göra för att återigen utmana i toppen.
– De kommer inte ner och dominerar utan de får jobba arslet av sig för att lyckas, säger Lückner.

Med hemvändande stjärnor som Richard Gynge och Daniel Muzito-Bagenda samt flera yngre spännande spelare värvade in i truppen var förväntningarna höga på AIK inför den hockeyallsvenska säsongen. Men trots detta har den satsning som sportchefen Christoffer Malm inlett ännu inte fått utdelning, varken när det kommer till resultaten eller i särskilt stor utsträckning i spelet. 

– Jag trodde att AIK skulle ta ett ganska stort steg i år med tanke på att de gjorde en liten ”makeover” i truppen. Bort med lite gamlingar, trötta spelare, och in med lite ungdomlig entusiasm och sådana killar som vill uppåt. Det var väl egentligen först nu som Malm kunde sätta en trupp som han inte behövde ärva, säger C Mores expertkommentator Harald Lückner till hockeysverige.se och fortsätter: 
– Sen ska man ha klart för sig att hockeyallsvenskan är bättre än någonsin i år. Lite grann tack vare KHL. Det är inte alls lika många spelare som gått upp till SHL som det brukar och sen är det även en del som kommit ner. Exempelvis Rickard Gynge som avrundar karriären i allsvenskan, men även spelare som som inte fick plats har gjort en omstart i allsvenskan och gjort det väldigt bra. Klassen är mycket mycket bättre på alla lag i princip. Det har väl gjort det lite svårare för AIK att ta det där steget som man kanske hade hoppats och trott. 

Spelare som Erik Flood, Oscar Öhman, Alfred Barklund, Claes Endre, William Eriksson, Zion Nybeck och Albert Lyckåsen har samtliga kommit in i laget och vissa har varit mer framgångsrika än andra. Men enligt Lückner är det dels ett sämre grundspel som gör att laget nu sitter på en elfteplats med endast sju poäng ner till jumbon Västervik efter 23 spelade matcher.

– Ja, lite grann. Det kan bero på flera saker. Dels tycker jag att för många lag har för dålig struktur i sitt spel. Jag som tränare lade alltid vikt vid spelet utan puck, det är då du måste veta vad du ska göra tillsammans för att på ett så energisnålt sätt som möjligt kan ta tillbaka den där jävla pucken och ha lite kraft kvar när du vinner den. Allt det där måste det där sitta i ryggmärken i alla lag. Väcker du spelarna två på natten ska de kunna gå ut och spela 0–0 (skratt). Det ska inte vara så jävla svårt. 
– Alldeles för många lag, inte bara AIK, fokuserar på att utveckla individer. Det är ett lagspel. Lagets resultat räknas. Inte om någon vinner skytteligan. Gör någon fem mål i en match, men förlorar med 5–6 då är det totalt ointressant. Det har blivit för mycket enskilt. Nu är det inte ”vad kan jag hjälpa er med?” utan ”vad kan ni hjälpa mig med?”. Det är lite oroväckande. 

“Överraskade över hur bra hockeyallsvenskan är”

AIK har under säsongen tvingats till flera korttidslån, bland annat för att täcka upp för skador och när spelschemat varit tufft, men även då försvaret varit ett problem under den första halvan av säsongen. Exempelvis har Alexander Lundqvist lånats in från Leksand. Men enligt Lückner är det inte där problemen ligger. 

– Jag tycker backsidan ser bra ut. Flood, Lyckåsen och Barklund kommer in. Det är väldigt etablerade backar i den här serien. Jag tycker backsidan håller riktigt bra klass. Det är inget snack om det. Först och främst har man missbedömt målvaktssidan. Claes Endre gjorde en kanonsäsong för två år sedan. Hade det lite tyngre i Björklöven, men har inte alls gått att känna igen i år. Det är Niklas Lundström som har fått ta spaden i princip. 
– På forwardsidan ska man ha klart för sig att de som Öhman, Nybeck, Eriksson som spelat på landet och kommer till AIK. Det är en jäkla skillnad med Stockholmsmentalitet och allt som behövs för att lyckas i en storstad. Det är väl ingen av dem som har kommit upp i den klass som de var på i sina klubbar i fjol. Det är inte de första heller som inte klarar av storstadslivet och den press som det är att spela där. 

Vilka vill du se mer av?
– Det är väl bara att erkänna att Christian Sandbergs ”peak” var för några år sedan. Han är en jättebra lagkapten, men det är svårt att ha en kapten som inte är med och spelar när det drar ihop sig. Jag älskar Christian, det är en suverän kille och kapten, men det är lite av ett bäst före datum som passerat. Annars trodde jag att Gynge skulle bidra mer i spelet också. Många pratar om att han saknar Robert Rosén, vilket jäkla skitsnack. De klagar på Adam Rockwood när han inte klarar av det, men det är att göra det för lätt för sig. Jag tror att många, typ Gynge, är lite överraskade över hur bra hockeyallsvenskan är. Det ser man på spelarna i Djurgården också. Marcus Krüger och Daniel Brodin kommer inte ner och dominerar utan de får jobba arslet av sig för att lyckas. 

“Lite grön” "blomma" 

Utöver detta pekar Lückner på lagets tränare Anton Blomqvist. Han antyder att “Blomman” kan vara ett frågetecken även om det är en ung och spännande coach. 

– Om jag ska vara riktigt ärlig så är Blomqvist lite grön. Väldigt ambitiös, jobbar väldigt hårt. Jag tycker han säger rätt saker och så vidare, men om jag skulle vara Malm eller ordförande där så skulle jag ha satt en mer rutinerad räv bredvid honom och inte plockat upp en juniortränare som jag tror inte säger emot Blomqvist så ofta. Där måste man ha en dialog hela tiden. Man måste bolla idéer och i och med att Blomqvist inte har så stort bagage med erfarenhet med sig så har man inte så stor bank att ta ur när det gäller att hantera saker på kort sikt, men även lång sikt. Det är 52 matcher, man kanske inta ska bränna allt efter två. Det är ett vågspel som tränare hur man törs träna på fast det går dåligt, hur man ställer in träningar för att få formtopp som straffas i längden. Det finns så många saker man måste ha erfarenhet ifrån för att kunna hantera.

Blomqvist tog över efter Håkan Åhlund som lämnade sin post av personliga skäl i januari 2021 och har egentligen ingen lång erfarenhet med sig. Åhlund har nu efter en tung period öppnat för att kliva in i hockeyn igen, där rykten om Västerås och Nybro har florerat. 

Skulle en återkomst för Håkan Åhlund vara en lösning?
– Det är jättesvårt för mig att säga. Man tror så mycket om olika tränare. Jag har lärt mig att man måste vara med i omklädningsrummet och höra genomgångar, se träningar och kanske vara med på individuella samtal för att kunna ha en åsikt. Det är många som har en åsikt, men de har inte en jäkla aning, säger Lückner som samtidigt menar att AIK kan behöva ta in en till tränare för att hjälpa Blomqvist hantera spelarna. 
– Jag såg att Västerås plockade in Robert Nordmark nu. Då har de säkert spånat att det behövs en kraft till. HV71 plockade inte Tobias Thermell i fjol för att de tyckte att de inte räckte till för att hantera 25 spelare. Det är en stor kostnad att plocka in en till, men i SHL har alla tre plus målvaktstränare. 

Ligger problemet längre upp i klubben?
– Jag har ingen insyn i det så det blir gissningar. Anders Olsson, VD:n, tycker jag gör ett så bra jobb han kan. Han sliter häcken av sig för att få det att gå runt. Har väl varit nära att gå in i väggen ett par gånger. Jag tror inte att det är ett större fel där, men jag vet inte. 

Hur tycker du att rekryteringen har varit?
– De hade ett katastrof-år när de slapp kvala tack vare pandemin. Det lärde de sig mycket av och tog hem massor av hemvändare, men det visade sig att bäst före datum passerat på många där. Malm och Blomqvist är två jättespännande hockeymänniskor som jag tror stenhårt på och jag tycker att de verkligen har försökt hänga med och ta nästa steg. Sen är det ett jäkla minus med möjlighet till is i Stockholm. Där har Djurgården och AIK ett jäkla handikapp.

Vägen framåt: “Då kommer de ta massvis med poäng”

Precis som Lückner är inne på har Stockholmslagen ett underläge mot lagen ute i landet. De kan inte locka yngre spelare med massvis med träningsmöjligheter och går därför miste på en hel del stora talanger. AIK har nu ändå lyckats få fram ett bra juniorlag och Lückner menar att det är vägen framåt för klubben. 

– Vägen framåt är till en början juniorverksamheten. AIK har ett bättre lag nu än man haft på flera år. Stockholmsklubbarna vinner TV-pucken nästan varje år, men sen flyttar de ut på landet till hockeygymnasium. Jag vet när jag var i Mora att de älskade att vara där. De cyklade på fem minuter ner till hallen, de kunde träna hur mycket de ville. Men att sitta på tunnelbana med hockeytrunk och vara på den isen den dagen, och den en annan. Där slussas många ut i landet. 
– Sen har Djurgården fem, sex på väg till JVM nu, det är ett bra betyg. Det är en väg AIK måste gå så att de inte blir beroende av hemvändare eller måste konkurrera med andra. Det är ju det allsvenskan är till för. Att kunna utbilda och förädla spelare. Det ser vi hela tiden. Jag tror det blir rekord i år med spelare från allsvenskan i JVM. 

Hur tror du säsongen slutar för AIK?
– De har alla chanser. Topp sex måste vara huvudmålet för en klubb som AIK. Det har de fortfarande chansen på, men då måste de få ett vinnande spel. Titta på MoDo som är i särklass bäst när det kommer till strukturerat spel. De vinner fast de spelar på 80 procent tack vare ett grundspel som de kör i 60 minuter. Om AIK kan hitta ett sånt spel, då kommer de ta massvis med poäng. Jag tror inte de är kapabla till att ta steget upp i år. De måste ta med sig erfarenheter och framförallt spelare från denna säsong så att de inte måste byta ut hela laget. Annars är man kvar på ruta ett. 
– Det finns absolut förutsättningar i AIK, men den pressen man har på sig och med det laget man har ska de kunna lyfta i tabellen, avslutar Lückner.

TV: Fjolårets succéspelare om tunga inledningen: "Det har varit tufft"