Fostrade “Lidas” – här kommer nästa löfte från Skogsbo

Den lilla orten har fostrat flera elitspelare. Kanske kan det här bli nästa Skogsbo-produkt som slår igenom? I artikelserien “Talang 2020” möter ni idag Malte Eriksson, som började spela ishockey så sent som vid 13 års ålder men redan har nått långt i karriären.

–  Jag gjorde en tabell över hur många is-timmar jag låg efter så jag visste ungefär hur mycket jag behövde ta i kapp. Det blev att jag tränade på is upp till tolv gånger i veckan, säger 17-åringen.

NORRKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Stefan Lunner, Nicklas Lidström, Maja Nylén Persson, Hanna Sköld, Alexander Lundqvist och Nils Åman har det gemensamt att dom alla kommer från lilla klubben i utkanten av Avesta, Skogsbo SK. I serien ”Talang 2020” ska ni få träffa ett ytterligare framtidslöfte från Skogsbo, målvakten Malte Eriksson, som idag flyttat till Norrköping för att spela med Vita Hästen.
– Det kommer många duktiga från Skogsbo. Sedan vet jag inte varför, säger Malte Eriksson då vi slagit oss ner i Himmelstalundshallen samtidigt som klubbens A-lag, drillade av Tony Zabel, Niklas Czarnecki och Fredrik ”Grizzly” Eriksson, tränar ute på isen.
– Vi har Lidström-cup som blivit en stor tradition där och som lockar många människor. Den missade jag tyvärr eftersom jag började så pass sent. Cupen är i U13 och då hade jag precis börjat lära mig åka skridskor. 

Att börja åka skridskor och spela hockey först i 13-årsåldern men ändå spela på en hög nivå är närmast unikt i en värld där många börjar redan i tre, fyraårsåldern.
– Jag har bröder som är målvakter. Tetris har lagt av, men Oliver spelar fortfarande. Det var så allt började, att jag liksom alla lillebröder vill vara som sina storebröder.
– När jag var 12, 13 år kom jag på att jag ville vara målvakt, men pappa tyckte att det räckte med att ha två i familjen. Det var dels för dyrt dels hade jag aldrig åkt skridskor. Han sa att det inte kommer funka. Efter några långa diskussioner plockade han fram ett par grillor. ”Du lär lära dig åka skridskor först”.
– Jag fick gå ner till hallen och åka under två veckor så jag i alla fall kunde stå på skridskorna. Sedan plockade vi fram ”målvakstgrillor” och målvaktsutrustning. 

Karriären tog också väldigt snabbt fart för Malte Eriksson.
- Jag hoppade på Skogsbo sista säsongen innan man går över till Avesta. Det var först när det blev U14 i Avesta som det tog fart på riktigt.
- Hela den säsongen var det bara skoj och alla visste att jag bara hade åkt skridskor under ett år. Ingen trodde att jag skulle ha chans att utmana om någonting. 

"MÅNGA HAR LIDAS SOM FÖREBILD"

Har spelarna från Skogsbo vi nämnde inledningsvis varit något av förebilder för dig eller några du fått chansen att träna med?
- Under min första säsong i Avesta fick jag vara med J18 och träna lite. Då spelade Alexander Lundqvist och Nils Åman där. Klart att jag tyckte det var häftigt eftersom dom hade spelat Tv-pucken.

Tror du Nicklas Lidström har betytt mycket för Skogsbo som samhälle?
- Ja, det tror jag. Han är stort namn. Tyvärr förknippar nog många honom med Västerås, men i Skogsbo och Avesta är han såklart stor. Han är i alla fall bland dom bästa svenska hockeyspelarna genom tiderna. Att han dessutom är från en så liten ort är häftigt. Många där har honom som förebild.
- Efter U14-säsongen, min första hela säsong, fick jag ta emot av honom för den spelare som utvecklats mest. Det var häftigt att få ta emot ett pris av honom. 

Skogsbos stolthet, Nicklas Lidström. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Idag ser målvaktstalangen tillbaka på tiden i Skogsbo och Avesta som något positivt.
- Det gick verkligen fort där. I Skogsbo hade hag en duktig målvaktskollega, Edvin Johansson. Jag försökte haka på honom. Samtidigt var det en skön grupp och vi hade roligt. Jag tror också att det är viktigt att man har roligt när man spelar för att utvecklas.
- Nu när vi kommit upp i ålder är det många som fokuserar på att prestera. Då blir det lätt att glömma bort varför man spelar. Att vi hade så pass roligt tror jag är anledningen till att jag utvecklades så mycket.

"TRÄNADE UPP TILL TOLV GÅNGER I VECKAN"

Givetvis var också 17-åringen inledningsvis långt efter övriga killar då det handlade om skridskoåkning, målvaktsspel och så vidare. 
- Ja, så var det absolut. Jag kommer ihåg första träningen med Skogsbo. Familjen var på en middag hos några vänner. Då var Skogsbos tränare där. Han sa ”Du kan komma ner och pröva”. Det var också där det tog fart.
- Jag gjorde en tabell över hur många is-timmar jag låg efter så jag visste ungefär hur mycket jag behövde ta i kapp. Det blev att jag tränade på is upp till tolv gånger i veckan. Bland annat åkte jag till Borlänge varje lördagsmorgon klockan åtta innan match och nötte. Än idag är jag efter i is-timmar och det tar ett tag att komma ikapp.

Samtidigt kanske du tycker det är roligare än många andra?
- Ja, så är det. Jag har inte hållit på så länge medan många andra till och med börjar tröttna, men det känner jag verkligen inte att jag gör. 

Foto: Ronnie Rönnkvist

Säsongen 2017/18 representerade Malte Eriksson tre klubbar, Avesta, Hedemora och Smedjebacken. Dessutom var han förstamålvakt för Dalarna i Tv-pucken.
- Säsongen innan var jag inte aktuell för Tv-pucken. Sedan var vi i en cup i Riga med något liknande ett select-lag. Där gjorde jag det bra och fick vara med på sommarcampen inför Tv-pucken den säsongen. Det dom sa till mig var att jag kanske kunde komma med som fjärdemålvakt.
- Det gick bra den där sommarveckan och jag tog chansen. Jag fick sedan stå fyra av fem matcher i TV-pucken, vilket var väldigt roligt. Sedan var det tråkigt med sista matchen. Man ska inte prata om statistik, men det såg bra ut inför den. Där torskade vi med 6-1. Innan det hade jag knappt släppt en puck. I alla fall var det ett bra gäng och det var väldigt kul att få vara med.
- Efter Tv-pucken skulle jag spela i Avesta säsongen ut, men där tyckte dom att ålder gick före spelprestation och sa ganska tidigt att jag inte skulle få spela några matcher med J18. Det kändes ”så där” att spela U16 Division 1 när jag hade spelat Tv-pucken och enligt mig själv gjort det ganska bra.
- Då var jag först till Hedemora där jag spelade en match. Sedan gick jag till Smedjebacken i slutet av säsongen eftersom dom ville ta sig till U16-elit. Dom hörde av sig och frågade om jag ville hjälpa till, vilket jag tackade ja till. I kvalet gick vi upp. Det avgjordes på straffläggning vilket lag som skulle gå upp, vilket var häftigt. 

Det blev även en säsong i Malungs J18 innan resan till den här säsongen gick till Norrköping och Vita Hästen.
- Under säsongen 16/17 var jag aktuell för några klubbar. Bland annat var jag på provspel i Modo. Där tog dom tyvärr bara in en målvakt och det blev deras egen. Sedan var jag även i Tingsryd, men även där tog dom bara in en. Jag var även till Östersund. Där blev jag också reserv.
- Malung hade ett bra upplägg och ville ta sig till J18 elit. Dom har bra anläggningar och jag kände ”varför inte?” Sedan blev det inte riktigt som jag trott. Jag fick inte spela så mycket som jag trodde och visste ganska tidigt att jag ville därifrån till den här säsongen.
- Egentligen var jag då var aktuell för att spela men Mölndal i J20-elit södra, men sedan hörde Vita Hästen av sig. Även fast det har varit tufft här är jag glad över att jag kommit hit. 

"BLIR EN HELT ANNAN NIVÅ"

Varför just Vita Hästen?
- Till att börja med kändes det bra att jag även skulle få spela med Mölndal i J20-elit södra, vilket är den bästa serien. Sedan krånglade det lite med boende i Göteborg där det överlag är svårt att få en bostad. Dessutom skulle det ta 40 minuter med buss till skolan, vilket skulle funkat men samtidigt vara ganska jobbigt i längden.
- När Vita Hästen hörde av sig till mig så hade dom inte sett mig spela så mycket, men jag tror att dom hade pratat med målvaktstränaren i Leksand som sett mig och visste vem jag är. Han tipsade om mig och när jag fick frågan gjorde jag valet ganska snabbt. 

Malte Eriksson.

Hur har första tiden i Vita Hästen varit?
- Det har gått ganska tufft i serien för oss, men jag tycker att jag gjort det ganska bra i matcherna jag stått. Samtidigt är det ganska svårt då vi snittar 50 skott emot oss per match när vi möter dom här riktigt bra lagen.
- Även om det är svårt är det samtidigt roligt att möta dom här lagen. Det blir en helt annan nivå både i tempo och skills.

Har du utvecklats mycket av det här?
- Ja, absolut. Vi började med en träningsmatch mot Djurgården, vilket var ganska häftigt. Jag hade aldrig mött några storklubbar, men då fick jag komma till Globen och möta Djurgården. Det var ganska häftigt. Dessutom är jag själv djurgårdare så det var första gången jag inte ville höra ”klockan slår”, skrattar Malte Eriksson.
- Vi förlorade med 4-1, men det var en häftig upplevelse. Sedan körde vi en ganska tung fys i början med nedbrytningsfas för att vara på topp när serien satte igång. Några som inte ville träna så hårt hoppade av då. Klart att vill man inte träna hårt ska man inte heller spela.
- Jag tycker ändå det fungerat bra. Coacherna och allt runtomkring fungerar bra. Jag är verkligen glad att jag flyttade hit då jag fick chansen.

Hur är det att bo i Norrköping, det är inte som Skogsbo direkt?
- (Skratt) Nej, verkligen inte. Det är roligt och ju större staden är desto bättre möjligheter finns det. Får jag en dag ledigt kan jag hitta på något.
- Här kan man spela padel, bowla, gå på fotboll… Jag hade faktiskt aldrig varit på en allsvensk fotbollsmatch innan jag var på IFK mot Hammarby. Det var en väldigt bra stämning och IFK vann med 2-0, avslutar Malte Eriksson