En lettisk bagare med näsa för målet: ”Det var värt att ha tålamod”

Hon hade svårt att platsa när hon kom till Leksand. Nu är den lettiska landslagsforwarden Ilze Bicevska en av damlagets stora stjärnor. Och inte nog med det – hon tjänar dessutom sitt levebröd som bagare på ortens konditori.
– Det är lite tidiga morgnar eftersom jag går upp 03.30, men jag är verkligen glad över att jag har det här jobbet, säger Bicevska i en intervju med hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Leksand har blivit lite av en koloni för lettiska landslagsspelare. Redan till säsongen 2012/13 kom Iveta Koka till klubben. Säsongen därpå kom Ilze Bicevska och inför förra säsongen anslöt Liga Miljone. Det är också klart att alla tre kommer att spela i Leksand även säsongen 2016/17.

Ilze Bicevska hade inledningsvis ganska tufft att ta en plats i Leksand då kom hon till Dalarna från spel i danska Århus. Men under fjolårssäsongen, 2015/16, fick hon lite av ett genombrott och svarade för tolv mål och totalt 19 poäng på 28 matcher. Nu hoppas Leksand att den 27-åriga lettiska forwarden kommer bli en av lagets ledande spelare under kommande säsong.

Hockeysverige.se stämde träff för en intervju med Bicevska vid Gammelgårdarna invid Leksands Kyrka. Vi träffas klockan två eftersom hon en timme tidigare avslutat dagens jobb på Konditori Siljan, där hon är bagare. Med det jobbet kommer också en riktig bagarväckning. Klockan 04.30 på morgonen startar nämligen arbetsdagen.
– Leksand hjälpte mig med det jobbet. Det började med att jag hjälpte till med lite av varje på deltid, men sedan har jag gått upp och jobbar heltid. Det är lite tidiga morgnar eftersom jag går upp 3.30, men jag är verkligen glad över att jag har det här jobbet, säger Bicevska samtidigt som vi ser åska och regnmoln som hopar sig just där Västerdalälven går över till att bli Siljan. Där, på andra sidan älven i Karlsarvet, bor för övrigt en av Sveriges bästa målvakter genom alla tider, Christer Abris.

Ilze Bicevska växte upp i Riga och som för så många andra började det med att hon spelade med killar.
– Jag har två bröder och båda spelade hockey när dom var små (Maris Bicevskis spelar in Dinamo Riga medan Aldis Bicevskis mest spelar på skoj, reds. anm.) Själv spelade jag med killar fram till det att jag var 14 år. Då började jag spelade lite med tjejer, men det går inte att jämföra hockeyn där med den som är här i Sverige, säger Bicevska som även har en syster i Linda som är syskonens största supporter.
– Vi hade bara ett lag så var du bra i det laget kom du även med i landslaget. Det fanns inga mästerskap så det var väldigt mycket enklare att var en toppspelare där samtidigt som toppen inte heller var speciellt hög.
– Jag tyckte att det var annorlunda att gå över och bli en damspelare eftersom jag var van att hänga med killarna och allt kul som dom gjorde. Då blev det en omställning för mig att spela med tjejer och allt vad det innebär.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”LITE RÄDD FÖR ATT DAMHOCKEYN ÄR PÅ VÄG NEDÅT”

Redan som ung valde Bicevska att lämna Lettland för att spela utomlands.
– Från det jag var 14 år fram till det att jag blev en A-lagsspelare spelade jag i Österrike. Jag var på en turnering och blev kompis med en av spelarna i ett lag där. Vi planerade tillsammans att jag också skulle spela där. Mina föräldrar var med på det och jag är tacksam över att dom gav mig den chansen eftersom jag aldrig fått den erfarenheten jag nu fick om jag hade stannat i Riga. Antagligen hade jag inte spelat i Leksand heller om jag inte hade flyttat dit.
– Även om jag alltid har spelat hockey så har jag aldrig känt mig speciell. Det har mer varit eftersom mina bröder spelade hockey så började även jag spela hockey. Det har bara vara naturligt, men samtidigt väldigt roligt.

Talas det damishockey i Lettland eller är det bara herrhockey som gäller där?
– Nu pratar man väl lite mer damhockey än då jag började spela. Men jag är lite rädd för att damhockeyn där är på väg nedåt. Jag hoppas att det inte är så, men jag är lite orolig för det.

Är det någon media i Lettland som uppmärksammar att du, Liga Miljone och Iveta Koka spelar här i Leksand?
– Bara då det är VM. Fyra eller fem dagar om året pratar man om oss på nyheterna, men ingenting annars. Inte ens då vi gör några riktigt bra matcher här i Sverige.

Efter tiden i Österrike flyttade Ilze Bicevska till Danmark för att plugga och spela hockey.
– Jag har alltid spelat hockey, men innan jag kom till Sverige har inte jag prioriterat det högst. Så jag flyttade till Danmark för att gå i skola eftersom jag fått ett stipendium. Tyvärr var nivån på det laget jag spelade med väldigt lågt och det var inte många spelare på våra träningar. 
– Hela tiden har jag velat komma längre med min hockey, men jag kände att hade jag stannat där så hade jag antagligen slutat spela. Då pratade jag med Iveta och hon är anledningen till att jag kom hit. Jag frågade om hon kunde pratade med någon i laget om jag kunde få komma hit. Det gjorde hon och jag fick komma hit på try-out. Tre dagar senare bestämde vi att jag skulle komma hit.

Vad har fått dig att stanna i Leksand och nu inleda din fjärde säsong i Leksand?
– Efter första säsongen här kände jag mig inte redo att lämna eftersom jag inte kände mig färdig med hockeyn här. Jag stannade ytterligare en säsong och då kom jag till en brytpunkt. Det gick inte så bra för mig i Leksand. Jag fick inte speciellt mycket speltid och jag kände inte att jag hade något förtroende. Jag hade hela tiden känslan att jag skulle klara det, men jag kände inte att klubben trodde att jag skulle klara det.
– Jag övervägde vilka andra alternativ det fanns, men så satte jag mig ner med Christer Siik (Sportrådet) och han övertygade mig om att jag hade en potential. Senaste säsongen blev också den bästa som jag spelat så jag är väldigt glad att jag valde att stanna.

Varför lyckades du inte inledningsvis i Leksand?
– Jag kom från ett lag där vi var tre spelare på träningarna till här då vi hade sex isträningar i veckan, pressen var extrem och det var många tjejer som konkurrerade med mig. Jag var van att vara den bästa spelaren i mitt lag. Ingen kunde ta min plats. Här fick jag sitta på bänken och hoppas på att jag skulle få göra ett byta i matchen i varje fall, säger Bicavska med ett leende.
– Trots det, även om jag bara fick vara med och träna, så tyckte jag ändå att det var väldigt kul att vara här. Det var värt att ha tålamod.

Jens Nielsen, som tränade Leksand för två säsonger sedan, kom att bli en viktig person i utvecklingen av Ilze Bicevska som spelare, men det var förra säsongen under Christer Sjöbergs ledning som hon fick sitt genombrott i Riksserien.
– Jag lärde mig mycket av Jens. Det märktes att han själv varit en duktig hockeyspelare. När han visade någonting kändes det att man gjorde rätt.
– När jag förra säsongen hade Christer började han, av någon anledning, tro på att jag klarade att spela mycket.

”JAG ÖVERRASKADE MIG SJÄLV”

Det blev 28 matcher tolv mål, sju assist, 19 poäng och 26 utvisningsminuter för den lettiska landslagsforwarden förra säsongen. Dessutom fick hon mycket beröm för sitt defensiva spel.
– Jag skulle nog säga att jag överraskade mig själv förra säsongen, säger Bicevska med ett leende och fortsätter:
– När du sitter där som en fjärdekedjespelare och väntar på att din chans ska komma men den aldrig kommer så sjunker ditt självförtroende. Nu fick jag spela i förstakedjan och även powerplay, ”Oh, thats me”. När det var slutminut i matcherna fick jag vara inne och spela. Det var verkligen kul.

Min känsla är att Leksand har halkat lite efter exempelvis Linköping och Luleå, hur ska ni göra för att komma i kapp topplagen?
– Även om vårt lag inte har dom största internationella stjärnorna i laget så känner jag inte att vi är långt efter. Jag kan inte peka på vad det är med vårt lag, men känslan i laget är väldigt, väldigt stark.
– Det handlar inte om vilka spelare vi har på pappret, men det finns något där som gör att vi kan vinna matcherna mot Linköping. Vi kanske inte vinner varje match, men ibland kommer vi slå dom. Så länge vi tror på att vi kan vinna och gör det vi måste göra så känns det som att vi är på rätt väg. Sedan kommer vi till vissa matcher där vi glömmer bort hur man åker skridskor och då faller vi neråt igen.
– Hela tiden måste damhockeyn utvecklas och med hårt jobb får man resultat. Vi har ett hockeygym här i Leksand dit många bra unga spelare kommer. Vi har också ett ungt och talangfullt lag som har alla möjligheter att bli superstars. Vi har ju Wilma Johansson, Kajsa (Armborg), Maja (Nylén Persson) och så vidare. När man ser Maja så tror man hon är hälften så gammal som jag men tre gånger bättre, haha…

Ni är en väldigt tajt grupp även om ni tappar spelare som Emma Murén, Wilma Ekström, Ebba Andersson och Amanda Bäckebo, vad är styrkan i den här gruppen?
– Det kommer att vara tufft att tappa dom spelarna eftersom det är väldigt bra spelare, men det kommer även bli tufft för dom spelarna som ska ersätta Emma, Wilma, Ebba och Amanda eftersom vi har en tajt grupp. Jag hoppas ändå att det kommer bli lätt för nya tjejerna att komma in.
– Som grupp har vi extremt kul när vi är på träningen även om vi samtidigt jobbar väldigt hårt. Det är aldrig tyst och det är alltid några i laget som håller humöret uppe. När någonting kul händer så väntar man bara på Ida (Nikulas) kommentar och så vidare. Jag tror att det inte är någon i laget som är rädd för att vara sig själv, vilket är en styrka.

Vilka förväntningar sätter du upp på din egen prestation nästa säsong?
– Rollen jag fick förra säsongen var ganska ny för mig. Den här säsongen hoppas jag vara minst lika bra och helst bättre. Det är alltid lättare att jobba med något som du gjort tidigare, när du känner dig bekväm, tror mer på dig själv och ser att andra ser upp till dig. Det vore en dröm att känna att laget ser dig som en viktig spelare. Att nå dit vore ett bra mål. Sedan hoppas jag att få en guldmedalj att hänga om halsen i slutet av säsongen, avslutar Ilze Bicevska samtidigt som åskan och regnet närmar sig med stormsteg.