”Då brukar jag ställa frågan tillbaka: ‘Skulle du säga samma sak till Bulan’?”

Hon och Nanna Jansson bröt ny mark när de blev det första kvinnliga tränarparet i SDHL. Men fördomarna inom ishockeyn finns kvar, det berättar Madeleine Östling för hockeysverige.se.
– Jag har känt mig tvungen att hävda mig på ett ganska starkt sätt, berättar Linköpings nya tränare för hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Madeleine Östling har senaste två säsongerna varit head coach i Brynäs. Innan dess var hon under tre säsonger som assisterande coach i klubben. Dessutom har hon mellan 2015 och 2017 varit assisterande coach till Ylva Lindberg i det så framgångsrika U18-landslaget. Men till nästa säsong överger hon Gästrikland för att bli tränare i Linköping.

Även om 27-åringen redan har nått långt inom tränaryrket så har resan dit inte varit alldeles enkel även om hon har trivts bra under sina år som coach i Brynäs.
– Jag är bara i början av min tränarkarriär och jag tycker mina två säsonger som head coach har varit lärorika. Det har varit otroligt roligt att ha jobbat med och känna huvudansvaret för en grupp. Men det har varit tufft också, tycker jag, i Brynäs med att det inte varit så enkelt att plocka upp spelare, men även allt det här med att värva spelare och fixa saker runt om samtidigt som jag varit tränare. Dessutom har jag haft jobb vid sidan av, säger Madeleine Östling till hockeysverige.se när vi ses för en intervju på ett café i centrala Gävle.
– Det har varit tufft, men jag har lärt mig otroligt mycket av det och känner att det varit en stor del av utvecklingen till den jag är idag.

När du säger lärdomar, vad tänker du närmast på då?
– Lite är jag så som person också, men en lärdom jag tagit är det här med att höra av mig till spelare och sälja någonting. Jag har lärt mig att tjejerna köper mer än bara ett hockeylag. Dom vill se hur det funkar, dom ska känna sig trygga i en ny stad och så vidare. Ofta är det unga människor som går i skolan, att dom då känner sig trygga med mig, att jag ser dom mer än som bara hockeyspelare. Det tror jag är viktigt i damhockeyn där man kanske inte enbart kan leva hockeyn. Oftast har dom här tjejerna ett stort liv utanför och hockeyn är en så liten del i deras liv.

”Jag kan känna att jag mött fördomar både inom damhockeyn, men också utifrån”

Östling är en av svensk damhockeys första kvinnliga tränare och på resan fram till den positionen hon har idag har hon mötts av en hel del fördomar.
– Jag kan känna att jag mött fördomar både inom damhockeyn, men också utifrån, att det är en mansdominerad sport. Det kände jag nog lite även som spelare. Jag har känt mig tvungen att hävda mig på ett ganska starkt sätt. Det blir lätt lite att man klappar mig på huvudet, så är det överallt. Jag vet också att det är av välmening som folk gör det.
– Det kan vara nära kollegor till mig i föreningar som ger råd till mig efter att dom sett en träning att ”så här skulle jag ha gjort”. Då brukar jag ställa frågan tillbaka, i alla fall i Brynäs att ”Skulle du säga samma sak till ”Bulan”? (Thomas Berglund, herrtränare förra säsongen i Brynäs). Det är inte samma respekt, men oftast känner jag att jag är så pass duktig att jag kan damhockey bättre än vad andra gör eftersom jag har spelar under 20 år och sedan har jag varit tränare, så kom inte här…
– Det är lite så jag känner, men jag försöker inte se mig som ett offer heller utan jag kliver in och försöker ta en stark plats från början. Att man med ett handslag presenterar sig som head coach, vilket inte är givet.

Kan du konkretisera vad som du exempelvis hamnat i för olika sådana situationer?
– Jag har många gånger stött på när man ger laguppställningen till våra manliga materialare. Dom står mest och undrar vad det är dom fått i handen. ”Ja, men du måste skriva på. Nej men tränarna sitter där”
– När det då var jag och Nanna (Jansson) som satt där lämnade dom fram pappret till vår lagledare, Tony (Östlund) eftersom dom tar för givet att det ska vara en manlig tränare, i stället för att dom frågar vem som är huvudtränare. Men jag hoppas det blir bättre och att vi är på väg åt rätt håll.

Blir det bättre i SDHL då det gäller den biten?
– Jag tycker att det blir bättre. Det går långsamt, men vi tar små, små kliv. Hockeyn är en mansdominerad sport samtidigt som damhockeyn inte funnits så länge.
– Jag vill att hockey ska heta hockey. Inte damhockey, herrhockey, damtränare eller herrtränare. Just nu skiljer sig regelverket lite, men det är ändå samma sport.

Madeleine Östling har jobbat som tränare under fyra säsonger och nio som spelare i Brynäs och har under åren sett hur klubben utvecklats kring jämställdhetsfrågorna.
– Om jag jämför när jag själv spela så har det blivit bättre, men jag tycker att det har gått lite för sakta om jag jämför med hur andra föreningar jobbar. Det har hänt mer saker på andra håll än just i Brynäs. Jag tror Brynäs kan jobba lite hårdare med dom här frågorna.

Har du någon gång haft tankar på att träna ett herrlag.?
– Ja, min fru brukar säga att det hade varit kul eftersom hon också hör dom här fördomarna. Jag säger inte att det skulle vara helt omöjligt att jag i framtiden skulle träna ett äldre juniorlag eller ett herrlag, absolut inte.
– Däremot ser jag att det är väldigt långt bort, inte för mig men för Hockeysverige. Som det nu ser ut så krävs det nog ett väldigt stort steg för den föreningen tar det initiativet.

Nu väljer alltså den 27-åriga före detta Brynäs-backen att lämna klubben för att bli head coach i Linköping.
– Jag kände att det var rätt steg i min resa. Jag kommer till en klubb som har jobbat hårt för damhockeyn och kommit en bra bit på vägen. Det triggar mig att jobba med eliten som jag tycker att Linköping har samtidigt som klubben har bredden. Linköping har både utvecklingslag, flicklag och hockeygym. Just hockeygym kommer jag ha ansvar för då det gäller hockeygym-tjejerna.
– Det här upplägget triggar mig. Att få ha en individuell utveckling med yngre tjejer som verkligen vill utvecklas, men även att få jobba med eliten i Sverige och från övriga världen. Linköping har ju fått många duktiga spelare utifrån.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur tajt kommer du jobba med Linköpings sportchef, Kim Martin Hasson?
– Det kommer bli tajt. Hennes största jobb är satt nu med laget och så vidare. Sedan ska hon se till att allt fungerar runt om. Vi har även en lagledare, Anna Ramboldt, som sköter det här med resor och sådant.
– Om jag vill ha Kims expertis, hon är ju otroligt duktig på det här med målvaktsspelet, så finns hon där. Jag är inne på att utnyttja allas ögon och kunskap så mycket jag kan. Alla har olika befattningar, men vi är ett team som tillsammans med laget ska ta oss så långt vi kan.

Vad ser du som din största utmaning i att ta över Linköping?
– Största utmaningen för mig är att jag tror och tycker själv att vi är ett topplag, i alla fall om man tittar på pappret. Jag tror att vi kommer ha ett favoritskap tillsammans med några andra lag till att kriga om SM-guldet.
– Det här är en ovan sits för mig och jag har aldrig någonsin haft den pressen på mig i Brynäs som ledare. I Brynäs har vi varit underdogs och vilat i skön roll på det sättet. Det blir med andra ord en ny utmaning för mig att jobba under mer press. Sedan tror jag att laget kan lära mig mycket eftersom dom är vana att jobba under den pressen.
– Jag gillar det här med att man lär sig av varandra. Jag kommer inte in som någon frälsare utan vi ska jobba tillsammans.  Även om utmaningen blir det annorlunda så tror jag inte att mitt ledarskap kommer att bli det.

Hur kommer det se ut för dig vid sidan av hockeyn i Linköping, kommer du även ha ett ”vanligt” jobb?
– Ja, det kommer att bli någon typ av jobb som vi ska försöka få ihop med hockeyn. Vi har hittat, tror jag, en bra lösning, även om det inte är helt klart ännu. Det kommer ändå bli 75-80 procent hockey om man räknar in hockeygym på morgonen.
– Sedan kommer jag jobba vidare med Ylva och U18-landslaget under säsongen.

Vad vet du om din nya hemstad?
– Jag vet att Lars Winnerbäck kommer därifrån (skratt). Sedan vet jag att Linköping är ganska duktiga på fotboll. Sedan vet jag inte så mycket mer förutom att det är en studentstad och att den är behagligt stor. Jag är ju rädd för Stockholm eftersom jag tycker det är så stort varje gång jag kommer dit.
– Linköping är större än Gävle, men det känns ändå inte så stort så det blir en småstadskänsla ändå. Jag är spänd över att få lära mig mycket om Linköping. Alla som jag känner och som pratar om Linköping säger att det är en så mysig stad och så vidare.

När går flytten?
– Den går sista helgen i juli så vi ska börja packa nästa vecka.