“Det jag minns mest var hur nervös jag var”

De var dåtidens största hockeystjärnor.
Här berättar hockeyfotografen om mötet med de sovjetiska hockeygiganterna på Hovet 1986.
– Dom ryska spelarna var inte dom roligaste att ha och göra med. Det var inte så att jag möttes av något garv, säger Kenne.

Med hjälp av ”Stickan” Kennes bilder reser vi idag tillbaka till 1986 eller 1987 och Sovjetunionen. På gamla Johanneshov Isstadion i Stockholm ställdes Kenne inför en helt ny uppgift. 

”Det stämmer. Jag tror att det var 1986 på Hovet. En kille, som jobbade med att ta in ryssarna hit, var den som ordnade allt, men ryska spelarna var inte dom roligaste att ha och göra med. Det var inte så att jag möttes av något garv, skrattar Kenne och fortsätter:

Jag vet inte om jag minns så mycket av just (Vjatjeslav) Fetisov eller (Sergei) Makarov. Det jag minns mest var hur nervös jag var. Dessutom var allt så bråttom och jag skulle ställa ordning allting med blixtar och allt, vilket tar ett tag. Jag ordnade så att killarna själva fick bilder, vilket dom blev glada för och signerade bilder på sig själva som jag idag har på kontoret. Allt var spännande eftersom ryssarna på den tiden var något i hästväg. Samtidigt kom dom här killarna från en ganska speciell tillvaro hemma i Sovjet.”

Vjatjeslav Fetisov:

– Jag började med hockey redan då jag var sex år. Den första turneringen som jag var med i spelades samma år. Det var en kvartersturnering som kallades för Golden Puck.

– I CSKA:s hockeyskola började jag först då jag var nio år. Min första idol då var den fantastiskt duktiga och stora backen Aleksandr Ragulin. Han var en av landslagets och CSKA:s stora stjärnor vid den här tiden. Tyvärr avled Ragulin 2004, mycket tråkigt. Som sagt var, han var en förebild för mig då jag kom in på skolan i CSKA men även innan dess.

SVENSKT UTBYTE  

I CSKA Moskvas organisation under Fetisovs första tid fanns den legendariske tränaren Anatolij Tarasov. Han kom bland annat att bli den första europeiske tränare att bli invald i NHL:s Hall of Fame 1974, något som för övrigt även Fetisov blev 2001.

Tarasov var även känd som en ledare som gillade svensk hockey och hade ett nära utbyte med den tidigare svenske förbundskaptenen Arne Strömberg. Som ett experiment bjöd han dessutom över den svenska backen Lennart “Lill-Strimma” Svedberg tillsammans med Arne Strömberg 1967 för att bo och leva med CSKA Moskva. En helt unik händelse i hockeyns historia vid den här tiden. Man ska då inte glömma bort att Sovjetunionen bara hade deltagit i hockey-VM och OS sedan 1954 då Sologubov, Bobrov och de här killarna mycket överraskande blev världsmästare i turneringen som spelades i Stockholm.

Tarasov, som ledde Sovjets landslag till tolv stora titlar mellan åren 1958 och 1972, avled 1995.

– Tarasov var ju en väldigt skicklig tränare som betytt mycket för hockeyns utveckling i Ryssland. Han var stor som coach men även som pedagog och filosof och framför allt hade Tarasov ett väldigt stort och varmt hjärta. Varje råd eller erfarenhet som han delade med sig av var extremt nyttig att ta till sig. Det var en man som vi alla lyssnade på med stor respekt.

Vjatjeslav Fetisov.Foto: “Stickan” Kenne

BODDE PÅ “ETT FÄNGELSE”  

Sergej Makarov har kallat CSKA:s camp, Archangelskoje, där han tillbringade sin första Moskva-tid för ”ett fängelse”. När man ser bilder från området kan man förstå vad Makarov menade. Hela anläggningen påminner om en sliten grå militärförläggning där skillnaden var att man inte bodde i stora sovsalar utan två och två i varje rum.

– Sergej Babinov kom liksom jag från Tjeljabinsk och jag bodde en hel del med honom under min första tid i Moskva. Han blev som en extra bror för mig och hjälpte mig med allt nytt som det innebar att komma till CSKA:s anläggning. Jag tillbringade även mycket tid tillsammans med Babinov när vi hade ledigt på somrarna, berättar Sergei Makarov och fortsätter:
– Vi bodde på anläggningen ute i Archangelskoje och där levde vi tillsammans med laget elva månader om året och vi hade nästan ingen kontakt med våra familjer utanför området. Alla dagar såg likadana ut och gick efter ett förutbestämt mönster. Frukost, träning, tvättning, mat, träning, mat och sedan gick vi och la oss för att dagen efter göra samma rutiner igen.

När sattes er femma ihop med Fetisov, Kasatonov, Larionov, Makarov och Krutov?
– Inför VM 1981 i Göteborg. Igor Larionov spelade inte i CSKA då men jag, Vladimir Krutov, Fetisov och Aleksej Kasatonov spelade tillsammans i klubblaget. Jag minns inte varför Tichonov satte samman just oss fem, men vi gjorde succé tillsammans och finalen mot Sverige vann vi med 13-1.
– Det är fel att säga eller jämföra vilken kedja som är den bästa genom alla tider. Det man kan säga om oss var att vi hela tiden improviserade på isen och försökte hitta nya spelsätt så att inte motståndarna kunde läsa vårt sätt att spela. Lite skämtsamt sa man att Krutov och Larionov kunde lura nio spelare på isen samtidigt. Fem hos motståndarna och fyra i egna laget, skrattar Sergei Makarov

Sergej Makarov.Foto: “Stickan” Kenne

“FÖRSTA GÅNGEN IDROTTSMÄN VÅGADE STÅ UPP MOT REGIMEN”  

Fetisov:

– Det var Viktor Tichonov som satte samman oss inför VM i Sverige 1981. Tanken var att vi skulle ersätta kedjan med Charlamov, Petrov och Michajlov. Vår sista turnering gjorde vi faktiskt också i Sverige då vi vann VM-guld i Stockholm 1989.
– Kasatonov och jag hade spelat mycket tillsammans redan tidigare. Han och jag var som bröder och tävlade i allt som vi gjorde. Både Aleksej och jag försökte hela tiden var med och leda laget framåt.

Vad hände i relationen mellan dig och Aleksej när Igor Larionov och du ville bryta er ur CSKA Moskva och få chansen att flytta utomlands?
– Det var ju första gången som några idrottsmän vågade stå upp mot regimen i Sovjetunionen och att det inte skett tidigare är bara skrämmande.
– Varför Aleksej tog parti mot oss och för Viktor Tichonov måste du fråga honom om givetvis. Självklart hade jag hoppats på hans stöd eller att han åtminstone kunde vara tyst utåt om vad han tyckte om att vi ville spela utomlands. Nu tog Aleksej öppet parti mot mig. Mycket kan man glömma och lägga bakom sig. Men när en så nära vän vänder än ryggen när du har det så pass jobbigt som vi hade, då var det först svårt att bara gå vidare.
– Efter detta spelade vi tillsammans under VM 1989 och även i New Jersey Devils i början av våra NHL-karriärer. Jag såg mig själv som en professionell hockeyspelare och spelade med de spelare som vår tränare ville att jag skulle spela med även om relationen mellan oss utanför isen inte var bra. Men nu har vi en bra relation igen och har också jobbat tillsammans här hemma i Ryssland.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln”.