"Ett enormt drag som det bara kunde bli i gamla Gavlerinken"

Som 21-åring fick Johan Holmqvist sitt stora genombrott när han tog sitt Brynäs hela vägen till ett SM-guld. Här minns “Honken” tillbaka på guldresan med Brynäs 1999.
– Då började det bli ett enormt drag som det bara kunde bli i gamla Gavlerinken, säger Holmqvist till Hockeysverige.se.

Säsongen 1998/99 blev Johan Holmqvist stora genombrott. Brynäs vann SM-guld och ”Honken”, som då bara var 21 år blev finalseriens stora hjälte.

Här minns han tillbaka på sin och lagets guldresa.
– Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker tillbaka på det. Just den resan är väldigt, väldigt speciell av många olika anledningar, säger Johan Holmqvist.
– Man undrade om vi någonsin skulle bli ett lag med tanke på hur nederlagstippade vi var. Vi hade ny tränare (Roger Melin) och ett färskt lag. Nu hade vi en stark stomme samtidigt som vi hela tiden visste att vi hade en superfemma (Pär Djoos, Per Löfström, Ove Molin, Tom Bissett, Jan Larsson). Sedan växte det fram så vi hade två superfemmor.
– Dessutom hade vi två femmor som var så fruktansvärt stolta att göra jobbet och sabba för alla andra lag

"Ett enormt drag"

Hur blev gruppen så här stark?
– Det växte fram på något vis. Vi hade en halvtuff säsong i grundserien och det gick inte spikrakt uppåt. Dessutom var jag väldigt upp och ner. Jag blandade grymt bra prestationer med bedrövliga. Så var det hela säsongen.
– Sedan kom slutspelet. Där fick vi först möta Djurgården och vi kände ”fan, vad skönt att få möta Djurgården i Globen”. Vi hade ett bra ”record” på Djurgården den säsongen och vi visste att vi skulle vinna. Jag skulle dessutom få möta en annan av mina idoler, Tommy Söderström. Bara det var väldigt häftigt.
– Vi vann med 3-1 i matcher och då började det lite smått koka här i stan. Folk här hade inte riktigt trott på det innan, eller rättare sagt så trodde inte folk alls på det.

Efter kvartsfinalen mot Djurgården väntande semifinal mot Luleå.
– Då började det bli ett enormt drag som det bara kunde bli i gamla Gavlerinken. Bäst av fem mot Luleå och där var det ett hockeykrig på riktig. Det var en otroligt rolig serie och dessutom fick jag möta (Jarmo) Myllys. Andreas Custemo gjorde ett mål på hela den säsongen och det var det avgörande målet i femte matchen.
– I finalen fick vi möta MoDo som hade varit väldigt bra den säsongen med Sedinarna (Daniel och Henrik Sedin) så vi visste att det skulle bli tufft. Vi fick en bra start och kände att vi var med. Det gällde också att jag hamnade på huvudet, vilket jag gjorde också, men ändå inte i alla matcher.

Trots allt var du bäst när det gällde som mest.
– Ja, det tror jag har varit min grej genom karriären. Ju mer det brinner desto härligare har det varit att vara i kassen.

“Önskar jag varit lite mer framåt”

Johan Holmqvist var 21 år när Brynäs vann SM-guldet 1999. Han blev den stora hjälten och alla började rycka i honom, vilket kunde vara ganska tufft för en ung hockeykille att hantera.
– Jag uppfattade det inte riktigt så och har egentligen inte reflekterat någonting över något sådant. Det har varit både för- och nackdelar med att jag alltid varit lite för mig själv. Ibland önskar jag att jag varit lite mer framåt och synts lite mer.
– Det jag kommer ihåg var att jag fick samtal från Tre Kronor efter det att vi vunnit SM-guldet. Jag hade en chans att slå mig in till VM, vilket var jäkligt häftigt. I farten spelade jag en träningsmatch och vann den också. Jag var verkligen i min livs form, men jag kom inte med till VM. Det här tyckte jag då var jättekonstigt. Dom sa att jag hade för dåligt med rutin. Jag var ju 21 år, klart att jag hade dåligt med rutin.
– Det hade varit häftigt att fått vara med för då var det bland annat Johan Hedberg och Tommy Salo som var målvakter. Hade jag fått vara tredjemålvakt där hade jag kunnat lära mig hur mycket som helst.