"Han hade förmodligen käkat något oerhört med tabletter"

Dag Olsson är svensk hockeys mest meriterade domare. I artikelserien Bilden ser han tillbaka på tillfället då han dömde Canada Cup-finalen mellan Sovjet och Kanada 1981 – men också hur det kunde gå till när man dömde de sovjetiska stjärnorna i den klassiska KLM-kedjan.
– I Junior-VM i Karlstad 1979 var Krutov en liten tunn kille. Året därpå kom han tillbaka och var han hur bred som helst. Han hade förmodligen käkat något oerhört med tabletter och antagligen hade det satt sig på huvudet, säger Olsson.

Den 13 september 1981 var en stor dag i Dag Olssons domarkarriär. Sovjet ställdes mot Kanada i finalen av Canada Cup – och han skulle kliva in som huvuddomare.

– Jag gjorde min internationella debut 1979 så jag var verkligen färsk på den här nivån 1981. Det hade gått bra och hade en bra kontakt med dom kanadensiska linjemännen som jag hade med mig.
– Efter den här matchen dömde jag nästan alla Sovjets matcher mot Kanada i alla turneringar. Ryssarna vägrade ha en nordamerikansk domare medan kanadensarna inte ville ha Kompolla, Subrt eller någon av dom här gamla stötarna. Då fick jag chansen, det gick bra och efter det fick jag kanonmatcher jämt.

Sovjet vann Canada Cup-finalen med hela 8-1 efter bland annat tre mål av Sergej Sjepelev.

– Jag minns när jag klev ut på isen till finalen. Jag hade slipat skridskorna redan hemma i Sverige, men när jag nu klev ut där så var det tvärstopp. Skridskorna hade blivit så vassa så jag inte kunde åka på dom. Jag fick åka till ett av båsen och be materialförvaltaren göra skenorna lite rundare, men ändå gick det mesta att bara svänga åt ena hållet.
– Det var jämt i första perioden, men sedan rasade det i väg och blev 8–1 till slut.

Hur var stämningen i det kanadensiska laget då?
– Det blev så stora siffror så dom orkade antagligen inte protestera. Kanadensarna brukade spela ganska fult mot ryssarnas A-femma och jag hoppades hela tiden att man inte skulle sätta igång något skit. Samtidigt ville kanadensarna, i en så pass stor turnering, inte ställa till någon skandal.
– Efter den här matchen blev jag känd i hela Europa och Nordamerika, mycket tack vare att namnet Dag är ganska ovanligt.

Försökte kanadensarna på något vis påverka dig inför finalen?
– Nej, absolut inte och ryssarna kände man ju igen lite grann sedan tidigare. Det gick bra och jag tog det man skulle. Det flöt på och efteråt fick vi gratulationer från bägge lagen, vilket var snyggt.

Vladimir Krutov. Foto: Bildbyrån

Hur var det att döma femman med Aleksej Kasatonov, Vjatjeslav Fetisov, Sergej Makarov, Igor Larionov och Vladimir Krutov?
– Dom var så enormt bra så det var alltid bara en fråga om hur många mål dom skulle göra. Vid Izvestija-turneringen 1979 eller 1980 tog jag en utvisning på en ryss, Krutov. Det var under finalen mellan tjeckerna och ryssarna. Han kunde ingen engelska utan den man kunde kommunicera med var Larionov som också var den formella ledaren.
– I alla fall åkte Krutov efter mig och sa något skit. Jag blev förbannad eftersom jag förstod ungefär vad han menade så jag sopade på honom en tia direkt. Det hade dom inte varit med om tidigare, speciellt inte i en final mot tjeckerna.
– Linjemännen var ryska och när ryssarna anföll kunde deras spelare åka två meter offside utan några problem, men var det en millimeter offside åt andra hållet blåste dom direkt. Det innebar att jag fick gå in och döma offside också. Jag kunde inte stå och se på när ryssarna var flera meter in i zonen eftersom det är jag som skull få skit för det.

Hur reagerade coachen, Viktor Tichonov, när du gav Vladimir Krutov tio minuters utvisning?
– Jag tror att han blev paff och samtidigt var det så att Tichonov inte alla gånger var så bra för den här A-femman. Man sket i Tichonov ibland helt enkelt, men efter det här fick jag en bra respons även från ryssarna.
– Kasatonov sa aldrig ett ljud. Makarov ville ha utvisning på allt när han svängde in från kanten och fick några smällar. Larionov var en mycket fin kille och kunde hyfsad engelska. Fetisov fungerade det också mycket bra med. Sedan har du Krutov och han var lite bombad.
– Det var Junior-VM i Karlstad 1979. Då var han en liten tunn kille. Året därpå kom han tillbaka och var han hur bred som helst. Han hade förmodligen käkat något oerhört med tabletter och antagligen hade det satt sig på huvudet.

Vid OS 1984 i Sarajevo tilldelas Dag Olsson den indirekta OS-finalen mellan Sovjet och Tjeckoslovakien. En match som Sovjet vinner med 2-0 efter mål av Aleksandr Kozjevnikov och Vladimir Krutov.

– Då tycker man att jag skulle ha den matchen, det är min match… ha ha…
– Det var en finsk linjeman (Lasse Vanhanen) och sedan var det Tomas Moström från Gävle. Innan finalen var jag med om en incident i en annan match där lyset slocknade och det var ett enormt hallå där.
– Men finalen… Jag hade blivit besviken om jag inte fick den.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"