”Känner fortfarande av lite i lungorna”

Det har varit en tung säsong för Leksands IF samt för 18-årige backen Annie Silén i SDHL.
Som om det inte vore nog har Silén även smittats av Covid-19 – något som hon fortfarande känner av i dag.
– Jag känt av lite i lungorna efteråt och gör så fortfarande, säger hon till hockeysverige.se.

ULLVI/LEKSAND (Hockeysverige.se)

En av Sveriges stora talanger, Annie Silén, lämnade Huddinge för att flytta till Leksand för tre säsonger sedan. Förra säsongen fick hon chansen i SDHL för sitt Leksand, men den här säsongen kunde börjat bättre för henne. Hon var nämligen en av spelarna i laget som fick diagnosen Covid-19.

– Jag har faktiskt mått bra även om jag känt av lite i lungorna efteråt och gör så fortfarande, berättar Leksandsbacken då hockeysverige.se träffar henne i snöyran i Leksand för en intervju.
– Jag var inte sjuk och tänkte gå och träna. Jag var förkyld så det hade såklart varit dumt om jag skulle gått för träna. Vi måste testa oss så fort vi känner av någonting och då var det Covid. Det var overkligt och något jag verkligen inte trodde.

Du har nu spelat tre säsonger i Leksand, hur mycket kulla har du blivit under en här tiden?
– (Skratt) Jag blir det mer och mer. Jag trivs väldigt bra här uppe eftersom det bor väldigt trevliga människor I Leksand samtidigt som jag gillar byn och att det är nära till allt.
– Det är också en fin sammanhållning här vilket inte finns hemma på samma sätt eftersom det är en storstad. Då blir det en annan sak.

Vad var det som fick dig att ta beslutet att flytta till Leksand?
– Jag skulle ha spelat för AIK, men sedan blev det lite diskussioner kring det. Då kom jag i kontakt med Kevin Törnblom som var här uppe då.
– Jag fick komma upp hit och träffa laget och jag kände att Leksand var en klubb som ville något med damhockeyn. Det kändes rätt och allt gick väldigt snabbt.

”DET GJORDE ATT JAG UTVECKLADES JÄTTEMYCKET”

Annie Silén gör ingen hemlighet av att hon trivs med att bo och spela hockey i Leksand.

– För det första hälsar i princip alla här på varandra oavsett om man känner den andra eller inte. Det tycker jag är väldigt trevligt. Det märks också att alla känner varandra på något sätt då blir det en helt annan sammanhållning.
– Sedan har jag även flera kompisar från skolan. Många av dom är intresserade av hockey och det finns såklart många människor här vid sidan av hockeyn som är bra att umgås. Om man behöver någon hjälp finns det alltid någon som skulle hjälpa till.
– Självklart blir det mycket hockey och hockeykompisar eftersom jag är så mycket i hallen. Men det finns även många i klassen som inte har något med hockeyn att göra. Då kan jag lägga hockeyn åt sidan lite grann vilket också är en bra sak.

18-åringen från Huddinge går på hockeygymnasiet i Leksand där hon har bästa tänkbara hockeyinstruktörer.

– Vi har haft Alex (Bröms) lite grann, men nu har vi haft Jesper Ollas och Mattias Karlsson. Dom är fantastiskt bra. Då har jag kunnat träna på detaljer, skridskoteknik och svårare grejer som man inte tränar på lagträningen.
– Jag trivs väldigt bra med att träna på morgonen, gå till skolan, träna på kvällen igen och sedan rullar det på.

Vart hänger du helst om det inte är hockey?
– Det blir nog hemma, skrattar Annie Silén som bor i centrala Leksand.

Annie Silén stärktes av att spela med U18-landslaget. Foto: Andreas L Eriksson/Bildbyrån

Hur ser du på din utveckling som hockeyspelare sedan du kom hit för tre år sedan?
– Jag började i juniorlaget, men tränade även med damlaget under hela första säsongen. Förra året tog jag steget upp och fick ganska direkt en ganska tongivande roll eftersom vi hade många unga backar redan då samtidigt som vi hade några riktigt bra utländska backar som jag såg upp till.
– Det har gjort att jag aldrig fått vara den här yngsta som får göra misstag. Istället har det varit att jag ska vara rutinerad fast jag inte är det. Det har varit både positivt och mindre bra.
– Sedan var jag med i U18-landslaget hela förra säsongen, vilket gjorde att jag utvecklades jättemycket. Jag kände att ibland när det var tungt här i Leksand och sedan åkte iväg dit så fick jag tillbaka på energi, glädje och otroligt mycket självförtroende eftersom jag fick mycket förtroende av tränarna där. Att spela på en internationell nivå är dessutom en helt annan sak.

Vad har du utvecklat genom att spela på en internationell nivå?
– Det går snabbare där vilket gör att man har mycket mindre tid på sig, vilket är en stor sak. Sedan spelar lagen på olika sätt.
– Finland är ganska lika oss. Tjeckerna kör ganska mycket ”brunkhockey” medan USA och Kanada har på något sätt en helt annan hockey som är väldigt häftigt. Jag kollade på finalen som var mellan USA och Kanada. Det var en häftig hockey att se på och båda lagen hade otroligt duktiga spelare.

Hur ser du idag tillbaka på turneringen där ni blev utslagna i kvartsfinal?
– Jag tror att vi hade kunnat komma längre än vad vi gjorde eftersom jag tycker att det är den bästa gruppen jag varit med i. Man hade känslan att alla hade kunnat göra allt för vem som helst i det här laget oavsett vem det var, ledare som spelare.
– Alla hade kunnat titta på den som satt bredvid och sagt ”jag gör allt för dig”. Nu vet jag inte varför det blev som det blev och varför vi inte kom längre, men jag måste ändå få säga att vi hade ett fantastiskt bra ledarskap i Alex (Bröms) och Kicki (Lundberg).

”BLEV STRESSAD ÖVER ATT PRESTERA”

Leksands säsong 2020/21 har varit ett fiasko. I skrivande stund ligger näst sist hela tolv poäng efter AIK på en åttonde plats.

– Säsongen har varit ganska dålig. Det har inte fungerat alls. Vi har tagit elva poäng, vilket är lika många som Göteborg.
– På försäsongen tycker jag ändå att vi var helt okej. Vi kunde slåss mot ganska bra lag. Nu var det bara försäsongen och mycket har hunnit hända. Senaste tiden har det inte alls varit bra.

Vad är det som inte kuggat i som du ser det?
– Vi har varit ganska dåliga i försvarszonen. Om alla inte förstår ett försvarsspel så kan det såklart vara ganska sårbart. Sedan tycker jag inte att vi har farten som andra lag samtidigt som jag kan känna att alla inte alltid bara kör. Ibland ser vi oss redan innan matcherna som förlorare och då går det inte att vinna. Det funkar inte.
– Eftersom säsongen varit som den varit har det blivit lite negativ stämning. Vi måste få upp stämningen för att lyckas. Vi får inte börja hänga med huvudet bara för att vi släppt in ett mål. I stället måste vi använda det som bränsle för att göra mål framåt.
– Alla, jag också, måste gå till sig själva för att se vad man själv kan ändra på för att vi ska lyckas.

Hanna Sköld har varit borta ett längre tag liksom Dominique Rüegg och Elin Lundberg. Även du och Wilma Johansson har varit borta kortare perioder, hur har det påverkat lagets prestation?
– Dominique och Hanna är tongivande spelare som gör mycket poäng och är väldigt duktiga hockeyspelare. Hanna har dessutom varit vår kapten och är en väldigt bra ledare. Det är något som jag saknat lite nu.
– Kanske Wilma, men annars är det inte riktigt någon av oss andra som klivit fram när dom inte varit med. Det är olyckligt att vi skulle få skador på just dom två. Elin är också en bra ledare.

Vad betyder det för laget att landslagsbacken Elin Lundberg kommit tillbaka efter barnafödandet?
– Jag tycker att det betyder mycket. Hon har rutin, erfarenhet och har varit i sådana här lägen förut. Hon vet hur man ska ta in det medan vi yngre blir lite mer frustrerade. Jag är en av dom som blir frustrerad och tycker att det känns surt.

Annie Silén är missnöjd med säsongen hittills.Foto: Ronnie Rönnkvist

Annie Silén har så här långt svarat för fem assist på 20 matcher för Leksand i SDHL den här säsongen. En säsong hon är besviken över.

– Säsongen har inte varit jättebra. Som jag sa var jag sjuk i Corona i september och var borta en del. Sedan fick jag inte riktigt chansen att komma tillbaka. Då blev jag stressad över att prestera för att få vara med och jag spelade inte någon bra hockey.
– Jag spelar min bästa hockey när jag mår bra, är glad och kan slappna av så det var det lite tufft. Jag kom ändå tillbaka, gjorde några bra matcher, men jag känner att när det går dåligt för laget går det även dåligt för mig.
– Jag försöker ändå titta på matcherna, plocka ut det som varit bra och bygga vidare på det. Sedan var såklart förra säsongen mycket roligare eftersom vi vann mycket mer och jag fick åka med till U18-VM. Dessutom var jag på flera landslagskamper som gav väldigt mycket energi.

”HOPPAS LEKSAND BÖRJAR TÄNKA FRAMÅT”

Under säsongen sjukskrev sig tränaren Lars Stenmark av personliga skäl. In kom istället Mathias Olsson som assisterande tränare till Anton Bokull.

– Jag tror inte Lars mådde bra. Han var borta ett tag, kom tillbaka, men blev sedan sjukskriven igen.
– Jag tycker att det är bra att vi fått in Mathias som har energi och det känns som han vill väldigt mycket. Om det inte är bra kan han bli lite förbannad och det gillar jag. Om ingen är ”där” så blir det att åka skridskor…

Ett ”wake up-call”?
– Ja, lite så. Jag gillar sådant, att det är ”vad håller ni på med?” och inte bara ”ja, ja…”.
– Om en huvudtränare försvinner är det såklart en stor omställning för oss, men även för Anton som fått gå in som huvudtränare. Det blev en helt ny roll för honom. Jag tycker ändå att det har fungerat bra även om inte resultaten visar på det.

Det är inte så långt kvar av serien, slutspelsdrömmarna är antagligen borta och ni kan inte åka ur, hur motiverar du dig för resten av säsongen?
– Vi kan se det lite som träningsmatcher. Nu har inte vi någon press på att vi ska kvala och tänka på hur det ska gå. Laget kan istället slappna av lite mer och se på vad vi kan göra av matcherna som är kvar.
– Jag tror flera av oss varit stressade över att det går som det går. Vi får kommentarer ”varför är ni så dåliga, vad är det händer?” Många av oss påverkas såklart av det.
– Vi som lag ska göra vad vi kan för att göra något bra av det här. Om press och stress släpper tror jag att vi kan spela en bättre hockey och bygga inför nästa säsong. Jag hoppas också att Leksand, redan nu när man vet att det inte blir något kval, börjar tänka framåt, avslutar Annie Silén.