AIK gläds åt Djurgårdens satsning: ”Det eldar på oss”

Storsatsande Djurgården är laget alla snackar om inom damhockeyn just nu. Faktum är dock att AIK spelar en nivå ovanför rivalen. Någon avundsjuka finns det dock inte klubbarna emellan.
– Jag tycker att det är väldigt positivt att de satsar. Klart att det eldar på oss i AIK också. Vi får se över vad vi håller på med samtidigt som det är en konkurrens, säger AIK-tränaren Ylva Lindberg i en intervju med hockeysverige.se. 

ÅGESTA/STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Just nu är det Djurgården som får den största uppmärksamheten medialt inom damhockeyn i Stockholm trots att man bara ligger i ettan. Uppmärksamheten får man mycket tack vare den satsning man gör på att bli ett starkt och etablerat lag i Riksserien.

Men det lag i Stockholm som satsar hårt på att vinna SM-guld den kommande säsongen är ändå AIK. Senast laget vann guldet var 2012, men fjolåret slutade med förlust redan i kvartsfinalen mot Leksand.

Ylva Lindberg.

Tränare för AIK är en av svensk damhockeys största profiler, Ylva Lindberg. Vid sin sida har hon Stefan af Bjuhr. Hockeysverige.se reste till Ågesta Friluftsområde söder om Stockholm för att träffa henne och prata om AIK:s chanser i nästa säsongs riksserie. Dock är det värt att påpeka att Ågesta, där AIK för kvällen ska träna, ligger ganska långt från Solna där klubben hör hemma.
– Varför vi är i Ågesta och inte i Solna frågade spelarna också, skrattar Ylva Lindberg och fortsätter:
– Det stora grejen var att vi skulle få ett miljöombyte. Hela vintern är vi på Ritorp (Solna) och runt omkring där. Vi ville att tjejerna skulle komma ur sin bekvämlighetszon, få en ny miljö plus att jag under många år själv kört försäsongsträning här i Ågesta och tycker att det är väldigt bra. Bra miljö, bra spår och bra backar.

Några större problem med träningsmöjligheter i Solna för AIK:s damer är det inte enligt Lindberg.
– Vi har det bra kring Ritorp. Bland annat har vi vår camp som vi använder för all styrketräning. Där finns det allting för det. Sedan har vi Hagaparken med grönområden inte allt för långt bort.

EN AV SVERIGES MEST MERITERADE DAMSPELARE

Ylva Lindberg är från Storuman, en ort på drygt femtusen invånare i Västerbotten. Inom samma kommun ligger bland annat Ingemar Stenmarks och Anja Pärssons Tärnaby.
– Jag började spela med killar och hade en farbror som var lagledare. Jag hängde med honom på någon träning när jag var runt nio eller tio år. Sedan fastnade jag för hockey helt.
– På den tiden var det bara skidåkning och hockey som gällde där uppe. Innebandyn hade inte riktigt slagit igenom där uppe.
– Det är lite roligt för nu har vi även Johanna Olofsson (Modo) som kommer från Storuman. Dessutom, när jag var instruktör på Russin-campen var det en tjej som heter Moa Evertsson som också kommer därifrån.

Med ett OS-silver, ett OS-brons, ett VM-brons, två EM-silver och inte mindre än sex SM-guld som spelare och ett som tränare är Ylva Lindberg en av svensk damhockeys mest meriterade spelare.
– Det är svårt att inte nämna Turin-OS som det största jag varit med om, egentligen alla tre OS som jag gjort. Alla är olika på sitt sätt. OS 1998 i Nagano var första gången damhockey var med på programmet. Jag flyttade till Stockholm bara något år innan för att försöka ta mig med till OS vilket gjorde det lite extra speciellt.
– Klart att medaljerna 2002 och 2006 var stort. Just 2006 var väldigt speciellt. Dom allra flesta kommer ihåg semifinalen mot USA. För mig var det en stor antiklimax eftersom jag drabbades av ett diskbråck i sista gruppspelsmatchen Kanada, så jag stod på bänken och stöttade backarna under semifinalen. Sedan spelade jag finalen på sprutor. Det tog egentligen ganska lång tid innan jag kunde glädjas åt medaljen. Ett par år efteråt kände jag väl att det var en väldigt bra resa att vara med om och att jag var en del av medaljen.

Jag var själv i Nagano 1998 och damhockeyn var bara en parentes i olympiska spelen, hur skulle du säga att den hade utvecklats fram till och med 2006 i Turin?
– Vi kom med lite på prov, om man skulle ha damhockeyn med eller inte. Vi som åkte dit för Sveriges del fick också lite av en turiststämpel på oss. Vi levde kanske inte riktigt upp till det här att vara elitidrottare.
– Det har blivit en stor förändring OS-cykler till OS-cykler. Seriositeten har hela tiden blivit mycket bättre samtidigt som det numera är en ordentlig satsning.

Ylva Lindberg i landslaget.                                                               Foto: Bildbyrån

Du har spelat i Mälarhöjden/Bredäng och Segeltorp, två klubbar som dragit ner sin verksamhet inom damhockeyn. Varför tror du det är så svårt att få fäste som damhockeyklubb i huvudstaden?
– Jag kan väl säga att jag spelade i Nacka först och dom lade också ner, skrattar Ylva Lindberg.
– Jag har inget bra svar på den frågan. Jag tycker att det är tråkigt, men samtidigt är det idag en konkurrens om spelarna över hela Sverige i och med att det finns hockeygymnasium för tjejer ute i landet. När jag flyttade till Stockholm fanns det inte så många lag som elitsatsade, om man ville göra den resan.
– Oavsett vilket riksserielag du väljer i dag får du en bra miljö om du vill satsa på hockey. Då handlar det nog mera om att få pusslet runt omkring att också stämma.

Varför har AIK lyckats överleva som damhockeyklubb?
– Jag har spelat i AIK också så jag har inte bara spelat i klubbar som har lagt ner, haha…
– Kanske är det så att AIK haft personer runtomkring som jobbar extra hårt för att damhockeyn ska överleva. Jag tror inte att det varit solklart alla gånger att det ska finnas damhockey i AIK. Man har nog fått jobbat hårt för att ta plats. Jag har sett en förändring under dom två åren jag varit tränare i AIK till i år att när man vågar ta plats och säga att här är vi så blir det också bra och uppmärksammat.
– Jag tror att vi inom damhockeyfamiljen jobbar lite för mycket i det tysta istället för att ta hjälp.

Upplever du att föreningen förändrats mycket under dina år i AIK?
– Innan jag tackade ja till att fortsätta i AIK efterfrågade jag just det här att vara en del av föreningen och få hjälp av dom instanser som faktiskt finns. En stor del av det var exempelvis fysträning. Till den här säsongen fick vi hjälp av samma fystränare som har J20 och J18. En resurs som alltså redan fanns på Ritorp men som vi inte har fått tagit del av tidigare, men som är en viktig bit för oss.
– Sedan är AIK en speciell förening. Lika härligt som det är att tillhöra den här AIK-familjen så är det också en utmaning. Är man spelare och tränare i AIK så vet man att det är resultat som räknas.

Har du personligen råkat ut för någon påtryckning eller liknade utifrån?
– Nej, ingenting. Jag har faktiskt bara haft positiva erfarenheter av det. Det jag kan känna mest är att man är respekterad inom AIK-familjen för det man gör. Men man vet om att folk runt om är skadeglada om det går dåligt för AIK. På det viset är det speciellt, men samtidigt är det häftigt.

Hur viktigt är varumärket AIK när ni rekryterar nya spelare till laget?
– Jag vet faktiskt inte. Nu har vi inte gjort så många spektakulära värvningar direkt, men det är klart det är många som känner till AIK. Annars tror jag att det viktiga med att få spelare att komma hit är att få till saker runtomkring. Jag tänker då på bostad, jobb och sådana saker.

Danijella Rundqvist och Nisse Ekman.                                       Foto: Ronnie Rönnkvist

GLÄDS ÅT DJURGÅRDEN

Djurgården hårdsatsar på att få upp ett lag i Riksserien. Vid rodret för den skutan står Danijela Rundqvist och Nisse Ekman. Trots att det är en konkurrerande verksamhet så välkomnar Ylva Lindberg den satsningen.
– Jag tycker att det är väldigt positivt. Klart att det eldar på oss i AIK också. Vi får se över vad vi håller på med samtidigt som det är en konkurrens. Just nu inte på tävlingsnivå, men det är bara en tidsfråga innan dom tar steget upp till Riksserien. Klart att det är bra, jättebra.

AIK har haft en milt sagt miserabel ekonomi på herrsidan, men trots det tycker inte Ylva Lindberg att damhockeyn i klubben drabbats så mycket av det.
– Jag skulle vilja säga att vi inte drabbats någonting. Det är väl mer att allting tar lite längre tid. Visst, det är väl allmänt känt att det är lite turbulent i AIK just nu. Samtidigt, av det jag har sett så ser jag det som positivt att man tar nya tag. På något sätt startar om och verkligen försöker att bygga någonting från grunden. Det tror jag är både viktigt och helt rätt. Sedan har vi vår vanliga verklighet att jobba i och av det jag har förstått ska vi inte påverkas av det som varit.

Herrsidan kunde inte riktigt skriva kontrakt med nya spelare innan ekonomin var i balans, gällde det samma sak på damsidan?
– Ja, av den anledningen har det väl dragit ut lite på tiden. Det var egentligen bara Elin (Holmlöv) som vi gjort klart med och som är en bra byggsten att få klart med tidigt. Annars hoppas vi att det ska rulla på här och innan midsommar kunna skriva kontrakt med dom flesta etablerade spelare som vi vill ha kvar. Klart är det är lite stökigt just nu, men jag tror att det kommer bli bra.

Hur tänker du kring truppen som du har i dag?
– Den känns spännande. Vi valde att göra en sommartrupp där vi plockade med fler juniorer än vad vi gjort tidigare somrar. Tjejer som var taggade på att köra hårt och tufft här i sommar. Det har också eldat på flera av dom mer etablerade spelarna. Plus då det här nya fys-upplägget som tagits emot väldigt väl av spelarna. Jag ser redan efter sex veckor en bra utveckling hos tjejerna. Det är en mer individuell anpassad fys som jag tror kommer att ge väldigt mycket.

Två spelare som lämnar AIK är Michelle Löwenhielm och Linnéa Hedin som båda flyttar till USA för att plugga och spela hockey.
– Klart att det alltid är tråkigt när spelare lämnar, men samtidigt kommer vi ha kvar stommen. Vi har ett spännande tillskott i Elin (Holmlöv) som kommer hem till Stockholm igen. Vi jobbar på ytterligare något spännande nyförvärv, men som inte är klart ännu.
– Dom kommer självklart att saknas, men vi kommer nog få ihop ett bra lag som kommer kunna ta upp jakten på dom andra klubbarna.

AIK vann SM-guld 2012, vad talar för att ni lyckas med samma bedrift 2015?
– Jag tror att förra säsongen var en lärdom för alla inklusive mig själv. Det handlar mycket om att prestera när det gäller som mest. Det lyckades inte vi med förra säsongen.
– Vi ska lära oss av det och göra saker bättre den här säsongen. Gör vi det så tror jag att vi kan vara med och slåss om slutsegern.