”Robin är en bra kille”

Sadikov om fajten och NHL-drömmen

Han skapade rubriker när han kastade handskarna och gjorde upp med Robin Lehner i OHL för ett par år sedan. Nu försöker Ramis Sadikov imponera på Detroit Red Wings i jakten på ett NHL-kontrakt.
– Jag kommer inte åka hem till Ryssland – och inte heller till Sverige, säger han i en intervju med hockeysverige.se.

Efter att Chris Osgood lagt upp alla målvaktsskydden på hyllan har Ty Conklin och Jimmy Howard tagit över ansvaret som målvakter i Detroit Red Wings. Flera yngre arvtagare finns dock i bakgrunden, en av dem som hoppas på att bli en utmanare är den ryske målvakten Ramis Sadikov, 20, som är i Detroit på en tryout. Sadikov är uppväxt i Moskva men flyttade över till Nordamerika 2009 för att satsa på en hockeyutbildning hos CHL-laget Erie Otters, en klubb som det mesta talar för att Sadikov kommer inleda även årets säsong i.

Hockeysverige.se fick en pratstund med målvakten som har blivit en klassiker på Youtube efter sitt slagsmål med svenske Robin Lehner i OHL för ett par år sedan.
– Robin är en bra kille och en bra målvakt. Vi träffades efter matchen, skakade hand och önskade varandra lycka till under säsongen. Jag tycker att det var en bra fajt, skrattar Sadikov när vi påminner honom om det här uppmärksammade slagsmålet.

Du flyttade från Moskva som ung, hur ser din hockeybakgrund ut från tiden i Ryssland?
– Jag började som utespelare i Russ Moskva, men min tränare Andrej Tolpeko kom och sa att jag inte var tillräckligt bra som back eller forward. Så Tolpeko frågade om jag ville satsa på att bli målvakt i stället.
– Visserligen gillade jag att göra mål men jag litade på min coach för han såg nog att det fanns möjligheter för mig att bli en bra målvakt. Jag testade på att stå i mål, jag tog ju puckarna och det var faktiskt ganska kul att vara just målvakt. Så jag började jobba tillsammans med målvaktstränarna Dmitrij Saprykin och Konstantin Bezborodov.

Hade du redan som ung någon målvaktsförebild?
– Nej, jag hade ingen idol direkt. När jag växte upp var Patrick Roy, Chris Osgood, Dominik Hasek och Martin Brodeur de största målvakterna i NHL. Vi kunde inte se NHL på rysk tv då, i stället det blev att tv någon gång visade några korta inslag där de var med. Det gällde då att försöka hinna se hur de jobbade och sedan försöka göra likadant på nästa träning.

Hoppas på NHL
Inför säsongen 2009/2010 lämnar Ramis Sadikov Moskva och Ryssland för spel i USA med Erie Otters. Erie som är en stad i Pennysylvania vid södra delen av Lake Erie. Åker man Route 90 söder ut från Erie hamnar man i Cleveland men tar man vägen norrut kommer du till Buffalo.
– Jag flyttade till Erie för två år sedan. Erie Otters hade draftat mig i importdraften den säsongen. Lite senare det året blev jag även draftad av SKA St. Petersburg i KHL.
– Min dröm har ju hela tiden varit att spela i NHL och jag hade tidigare hört talas om CHL där Erie spelade och det var nästan bara bra saker som jag hört. Mina coacher sa åt mig att ta chansen. Visserligen kommer det bli svårt att ta en plats i NHL men där finns det hela tiden scouter på plats och följer hur det går för mig. Sedan är det upp till mig att visa vad jag går för.

Var det tufft att lämna Ryssland och flytta till USA när du var så pass ung?
– Visst var det svårt att flytta till USA. Främst då för att det pratas ett annat språk här, folket liksom maten är ju också lite annorlunda. Givetvis var det även svårt att lämna familj och vänner i Ryssland, men hockey är mitt liv och jag ville verkligen prova på att spela här borta och nu är jag väldigt glad att jag gjorde det här valet.

Du hade svårt med språket i början, hur mycket engelska lär ni er i ryska skolan?
– Vi hade engelska som andraspråk i skolan. Men jag var ingen bra student utan jag fick i stället lära mig språket då jag över hit.

Hur minns du tillbaka på Junior-VM 2010?
– Jag minns turneringen väldigt väl eftersom vi hade väldigt roligt tillsammans i laget. Sedan var jag väldigt besviken över att vi inte vann turneringen vilket var vårt mål. Men så är hockeyn, ibland vinner man och ibland förlorar man.

Hur fungerade samarbetet med din målvaktskollega Igor Bobkov, som i år ska spela för Kingston Frontenacs, under turneringen?
– Igor är en riktigt bra kille och han gjorde en väldigt bra turnering 2010. Vi spelade mot varandra under förra säsongen och det var verkligen en strid mellan oss ute på isen. Vi spelade även NHL 11 på X-box under förra året. Han vann oftast dom matcherna mellan han vann aldrig de riktiga hockeymatcher mot mig (skratt).

Var du aktuell för spel i det ryska landslaget i fjol?
– Jag hörde att jag var aktuell för JVM, men då de kom över till USA var jag tvungen att åka på ett läger med min klubb. Just innan jag skulle åka på lägret meddelade man mig att de hade tillräckligt med bra målvakter så man behövde inte mig längre. Trots det är jag självklart väldigt glad att killarna vann guld åt Ryssland.

Hur har årets camp med Detroit Red Wings fungerat?
– Det känns jättebra att få den här chansen eftersom min dröm alltid har varit att spela i NHL. Sedan är det väldigt svårt att få ett kontrakt med ett NHL-lag. Jag kan inte göra annat än att jobba hårt på varje träning och njuta och ha kul.

Har väl känner du Jimmy Howard och Ty Conklin?
– Jag känner bara till Howard och Conklin eftersom de är bra NHL-målvakter. Men jag har aldrig träffat någon av dem. Det jag har hört är att det ska vara två roliga killar.

Hur mycket support och hjälp har du fått av Detroits ryska stjärna Pavel Datsyuk?
– Pavel är en mycket trevlig och rolig kille. När vi ses i omklädningsrummet snackar vi alltid en hel del. Han frågar hur det går för mig på träningen och peppar mig att fortsätta jobba hårt och ha kul. När vi var i Traverse City bjöd han du mig och (Artem) Sergeev på middag och det var en riktigt rolig kväll.

Om det inte blir spel i NHL redan den här säsongen, vart kommer du spela då?
– Jag vet faktiskt inte just nu. Det kan bli att jag går tillbaka och börjar säsongen i OHL. Jag kommer inte åka hem till Ryssland och spela – och inte heller i Sverige (skratt). Jag vill komma till NHL så jag blir kvar här borta oavsett hur det går.
– Min familj är det närmaste jag har och de tror på mig som målvakt. Det motiverar mig att satsa ännu hårdare och jag skulle aldrig svika dem.