”Mer ögon som följer det du gör”

Due-Boje ratade J20 och flyttade till USA

Marcus Due-Boje, 19, valde att lämna Djurgårdens J20-lag inför den här säsongen. Under de två senaste säsongerna har han fått vakta båsdörren i Djurgårdens elitserielag utan att fått hoppa in och spela. I stället har han tagit chansen i Nordamerika och Kalamazoo Wings jr. i NAHL.
– Det finns mer ögon här som följer det du gör. Jag vill verkligen visa vad jag går för, säger han till hockeysverige.se.

I stället för att vara tredjemålvakt ytterligare en säsong i Djurgården reste Marcus Due-Boje över till Tri-City i USA för att där fortsätta utbilda sig som målvakt samtidigt som han får vara med om ett äventyr.
– När jag kom över hit spelade jag först med Tri-City. Det var sagt att jag skulle få spela mycket, men sedan kom Johan Mattsson dit för att han skulle få speltid. Då bad jag om att få byta klubb och kom då istället hit till Kalamazoo Wings Jr:s. Hur länge jag blir här och vad som händer framöver vet jag faktiskt inte.

Tri-City spelar i USHL och Kalamazoo i NAHL, hur stor skillnad är det på de här ligorna?
– Nu har jag bara varit här i Kalamazoo i en vecka. NAHL är vad jag förstår en mer fysisk liga, man kan säga att det är lite mer seniorhockey. Däremot är inte spelarna lika skickliga här.

Hur fungerar det att bo i Kalamazoo?
– Jag bor hos en familj med två andra spelare från laget, Mark Esshaki och Matt Wurst. Två 92:or som verkligen är jättebra killar.
– Jag visste egentligen inte vad jag hade att vänta mig varken i Tri-City eller Kalamazoo. Men familjen jag bor hos är supersnäll. De fixar mat till oss och så vidare. Jag måste säga att allt verkligen har varit över förväntan.

Är hockeyn stor i Kalamazoo?
– Just kring vårt lag är det inte så speciellt mycket intresse. Det beror på att vi har ett East Coast-lag som drar till sig det stora intresset.
– Annars har vi inte speciellt långt till varken Chicago eller Detroit så intresse för hockey finns i de här trakterna av USA. Dessutom är intresset för ligan generellt ganska stort. Det är kring oss och några lag till som intresset inte är lika stort.

Inför 251 åskådare debuterade förra helgen Marcus Due-Boje för Kalamazoo Wings Jr:s. Johnstown Tomahawks stod för motståndet.
– En match har jag hunnit spela sedan jag kom hit. Det var verkligen skönt att få spela match igen, riktigt kul.
– Jag spelade några matcher med Tri-City på försäsongen, men visst finns det en del på tajmingen att jobba med. Trots allt så är jag nöjd med min match, det var ju dessutom extra kul att vi vann (6-5 efter förlängning)

Går det att jämföra sammanhållningen i Djurgården med den ni har i Kalamazoo?
– Det är lite annorlunda här eftersom vi mer eller mindre lever ihop. Alla är i ungefär samma situation eftersom dem flesta är nya och känner inte till staden så bra. Det blir att man träffas på kvällarna och går på bio eller något annat.
– Sammanhållningen i Djurgården var också väldigt bra, men där stack man hem efter träningarna och det är den biten som skiljer.

Hur mycket följer du Djurgården?
– Väldigt mycket. Så fort jag får ledig tid tittar jag hur det går för Djurgården i Hockeyallsvenskan eller vårt J20-lag. Det blir att man tittar lite extra hur det går för killarna som man känner lite bättre.

Är det frustrerande att sitta i USA och se hur knackigt man inlett spelet i Hockeyallsvenskan?
– Jag tränade med killarna en del i somras och jag vet att Djurgården har ett otroligt bra lag. Självklart blir det frustrerande att man då inte ligger högre i tabellen.
– Trots tabelläget är jag ganska övertygad om Djurgården vänder det här.

Pappa, Christian Due-Boje, jobbar på Djurgårdens IF, har han varit över till dig något ännu?
– Pappa jobbar som säljare på Djurgården. Han följde med mig över till Tri-City några dagar. Nu vet jag han funderar på att åka över en sväng i november.

Fick du chansen till A-lagskontrakt med Djurgården inför årets säsong?
– Nej, jag märkte ganska tidigt att Djurgården vill ha in andra målvakter som skulle ta laget tillbaka till elitserien. Möjligtvis att jag kunde blivit kvar som tredjemålvakt eller liknande.
– Mitt första val var då att ta en plats som första målvakt i något lag i Hockeyallsvenskan. Jag fick erbjudande att vara tvåa i en del lag vilket inte var lika intressant. Då dök det här chansen med USA upp. Nytt land, nytt språk och så vidare. Jag är fortfarande ung och Sverige kommer alltid finnas kvar så det var bara att tacka ja till det här äventyret och det har jag inte ångrat en sekund.

Som målvaktskollega i Kalamazoo har Due-Boje 19-åriga Alex Okicki från Mentor i Ohio som nu gör sin andra säsong i klubben.
– Jag har inte hunnit träna med honom speciellt mycket ännu. Självklart är det tufft för Alex när det kommer in en ny målvakt. Men vi ska nog kunna trigga varandra bra och av det lilla jag har sett av honom så är det en väldigt bra målvakt. För övrigt så är nästan alla målvakter bra här borta så det gäller att prestera om du ska få stå.

Har ni målvaktstränare i klubben?
– Ja, vi har en kille som jag träffade första gången igår. Nu vet inte jag ännu hur mycket han kommer vara med oss, men jag vet att man är väldigt noga med målvaktsutbildningen här.

Är målet att på sikt ta sig till NHL via ligorna i USA?
– Ja, absolut. Sedan vet jag inte om jag ska fortsätta med college här borta eller hur jag ska göra.
– Det finns mer ögon här som följer det du gör. Jag vill verkligen visa vad jag går för. Jag tycker inte att jag fått visa upp min fulla potential dem senaste säsongerna.

Har du redan för samtal med någon NHL-klubb?
– Nej, ingenting. Om det skulle bli aktuellt så sker oftast sådana samtal i slutet av säsongerna.

Vad väntar närmast för Marcus Due-Boje?
– Träning och sedan har vi matcher till helgen. På förmiddagarna har vi tillgång till gymmet eller isen och sedan har vi isträning tillsammans klockan tre varje dag. Ibland blir det även gemensam fys. Ungefär så ser en dag ut här i Kalamazoo.

Text: Ronnie Rönnkvist