MJÖRNBERG: För- och nackdelar med det trygga valet

Jakten har pågått under våren, men tillslut har Boden lyckats landa efterträdaren till Joakim Fagervall i rollen som både sportchef och huvudtränare. Det blir finländaren Arto Sirviö som återvänder till Hockeyettan och förefaller vara ett ganska tryggt val.

För tio år sedan var han Tranås tilltänkt långsiktiga lösning som lämnade klubben redan efter första året av sitt treårskontrakt och fick foten av Kristianstad bara ett halvår senare. Nu återvänder finländaren Aro Sirviö till svensk hockey på nytt. Den här gången som Bodens långsiktiga lösning i rollen som både tränare och sportchef.

Nej, att plocka in en finländsk 62-åring som de senaste tio åren växlat paus från hockeyn med olika uppdrag i den finländska tredjeligan Suomi-sarja är kanske inte så flashigt. Det är inte det minsta modernt och det kan rent av framstå som lite mossigt. Men det är tryggt och det är kanske precis vad Boden behöver.

Det har varit rörigt och ilsket i Norrbotten i flera säsonger. Man hoppades att man hade hittat en långsiktig lösning i Joakim Fagervall, men den rutinerade tränaren ville vidare och jakten på hans ersättare har inte varit okomplicerad. Man har fått några nej tack (nu senaste rapporterades det till exempel om försök att attrahera familjen Wallson). Men min känsla är ändå att man landar ganska rätt med Sirviö. Klubben behöver någon som står väldigt stadigt med båda fötterna på jorden och kan fortsätta ta ut den riktning som Fagervall lagt grunden för. Att göra det med en rutinerad pjäs i ett lite längre perspektiv (Sirviö har skrivit kontrakt över 2+1 år) förefaller rimligt.

Sen är det förstås svårt att veta hur 62-åringen står sig som huvudtränare och hur modern hans hockeyfilosofi är i den ganska tuffa Hockeyettan. Boden kommer oavsett vilket lag man ställer på isen vara en förening som har förväntningar på sina axlar. Det är toppstrid som gäller och klubben har sparkat rutinerade tränare förr (minns Lars Molin). Men tryggheten är ett ledord här. Boden behöver lugn och ro och någon som kan hålla i tyglarna även när det blåser.

Vad som egentligen skedde när han valde att bryta upp från Tranås redan efter ett år har höljts i historien, men när han var där gjorde han ett uppskattat jobb och tog laget till Allettan. Tranås ville hur som helst gärna jobba vidare med coachen då och så här i backspegeln var det förmodligen helt fel karriärval att lockas till hårdsatsande Kristianstad där ett treårsavtal gick upp i rök redan efter en grundserie där Allettan missades på mållinjen.