Tuffa år efter familjetragedin – nu väntar allsvenskan för målvakten

Till hösten inleder han sin första säsong som allsvensk målvakt. Men vägen till Vita Hästen har varit lång och kantats av en tung familjetragedi när hans fyra år äldre bror Andreas gick bort.
— Spontant kändes det också bra att jag bodde på ett ställe som Leksand eftersom det annars kanske hade varit lätt att sluta med hockeyn och börjat med något annat, berättar Marcus Hellgren Smeds för hockeysverige.se.

TORRBERG/LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Marcus Hellgren Smed har gått den långa vägen till Hockeyallsvenskan. En resa som gått via några riktigt tuffa dalar. Han började som pojklagsspelare i Leksand, men kom aldrig in i A-laget. Istället blev det flera säsonger i Hockeyettan innan han inför kommande säsongen äntligen får chansen i Hockeyallsvenskan hos Vita Hästen.
– En bra kille och framförallt en väldigt bra målvakt, säger Vita Hästens tränare Leif Strömberg till hockeysverige.se.

VÄXTE UPP UTANFÖR LEKSAND

Den 24-åriga masen växte inte upp inne i centrala Leksand utan några kilometer utanför i en liten by vid namn Torrberg.
– Det var inget snack om vad man skulle göra om man är uppväxt i Leksand. Självklart var det hockey som gällde, berättar Vita Hästens nya målvakt då hockeysverige.se besöker honom för en intervju i barndomshemmet i Torrberg.
– Jag växte upp här men gick i skola i Sjugare första åren. Hockeyintresset är stort i alla byar här. Första gången jag började nere i Leksand var vid sex års ålder. Då slutade jag efter ett tag eftersom det var ett bra barnprogram på TV som jag gillade (skratt). Pokemon var inne då och jag hade svårt att inte följa det.
– Min första riktiga säsong då var jag sju år. Sedan spelade jag upp till U16. Då var jag en snabb vända till Furudal (Ore) men sedan var jag tillbaka till hockeygymnasiet här.

Henrik Hjerpe. Foto: Jessica Ström

Konkurrensen bland målvakterna i Leksand var ganska tuff under Marcus Hellgrens uppväxt. Tuffaste konkurrenten fanns dessutom i grannbyn.
– Henrik Hjerpe. Vi är lika gamla och följdes åt hela tiden. Dessutom var och är han min bästa vän. Han kommer från Norr Lindberg. Vi umgicks varje dag och turades om att stå och följde med varandra hela vägen upp till J20.
– Vi sporrade varandra och tränade tillsammans även utanför isen samtidigt som vi är bra vänner. Någonstans har jag en inre drivkraft, men jag tror att det blir ännu bättre om man har någon som vill lika mycket.

Hade du någon förebild bland målvakterna i Leksand?
– Jag gillade Sean Gauthier när jag var lite mindre. Han var lite spexare.
– När vi spelade kval med Borlänge mötte vi Västervik. Då stod Jonas Fransson där och han var här i Leksand då jag var väldigt liten.
– (Johan) Hedberg kom hem under lockouten. Det var kul att se honom eftersom han ändå var en NHL-stjärna då och hade haft en härlig karriär.

DRABBADES AV TUNG FAMILJETRAGEDI

Anledningen till att Marcus Hellgren Smed valde en säsong i Ore bottnade i en familjetragedi som tog väldigt hårt på honom.
— Det stämmer. Vi genomgick en tragedi i familjen och då ville jag bort från allt det hemska. Iväg till något nytt. Men med facit i hand, så vet jag att man inte kan åka ifrån en sån djup saknad, utan den bär man alltid med sig, var man än är. Jag var där fram till sportlovet, åtta, nio månader, men sedan flyttade jag tillbaka till Leksand och avslutade säsongen. Efter det hoppade jag på hockeygym här.
— Det som hade hänt var att jag förlorade min bror Andreas. Då var jag 14 år.
Andreas höll på med motocross och skadade sig allvarligt i ryggen som ledde till svåra smärtor och nervskador, det gjorde att han till slut inte orkade mer.
— Det var många tunga år, väldigt tunga, och det är ändå bra att jag har haft hockeyn, säger Marcus Hellgren Smed och får något ledsamt av saknad i blicken innan han fortsätter:
– Spontant kändes det också bra att jag bodde på ett ställe som Leksand eftersom det annars kanske hade varit lätt att sluta med hockeyn och börjat med något annat. Det kunde varit så att jag hade lockats till andra grejer och inte fortsatt med idrott när det var som mörkas. Jag tycker ändå att jag höll uppe det ganska bra och kunde lägga kraft och energi på hockeyn.
— Brorsan var fyra år äldre än jag och min stora hjälte. Han spelade innebandy och spelade mycket landhockey hemma på gården. En del av det han och jag gjorde tillsammans gjorde att jag gillade att stå i mål. Och han hade en målvakt att skjuta på. Så det var väl så allt började.

STJÄRNFYLLT JUNIORLAG

Marcus Hellgren Smeds berättelse sätter sina spår kring kaffebordet som hans mamma Marita dukat fram. Men vi väljer att lämna tragedin och syna laguppställningen i det juniorlag som den nu 24-åriga målvakten spelade i. Filip Forsberg, Victor Rask, Almen Bibic, Jacob de la Rose, Fredrik Händemark, Martin Grönberg, Simon Mattsson, Mattias Nilsson…
– Spelarna i det här gänget var extremt drivna. Jag tror att Johan Rosén, som var tränare då, kände på sig att det här var grabbar som verkligen ville framåt. Dessutom tränade väldigt hårt också.
– Oftast hör man att det kan bli en max två spelare från ett och samma lag som kan bli något och leva på hockeyn. Men med det här laget kändes det aldrig så. Nu är man väldigt ung då man spelar i J18, men det kändes redan då att alla var beredda att lägga ner det som krävdes för att bli någonting.
– Almen lade upp en tweet på vår laguppställning i J18-slutspelet. Det är nästan tre hela femmor av fyra som har blivit professionella hockeyspelare.

Blev det en besvikelse för dig då du inte får chansen i Leksands A-lag?
– Jag var med i U17-landslaget första säsongen. Sedan tycker jag inte andra och tredje, av olika anledningar, var några bra säsonger. Jag önskade mer av mig själv och vissa fall även mer förtroende. Det var inte så att jag inte fick något förtroende alls, men jag kände ingen ångest över att lämna Leksand, om ni förstår, samtidigt som A-laget var ganska långt bort. Istället kändes det ganska bra att jag fick röra på mig och testa på något nytt.

Marcus Hellgren Smed utfodrar fåren hemmavid. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det blir en säsong i AIK:s juniorer innan en fyra säsonger lång resa börjar med spel Enköping, Mörrum och Borlänge.
– Det har varit mycket att ta eget ansvar. Alla elitgymnasium har målvaktstränare, men efter det har det varit sisådär. I Enköping hade vi ingen, i Mörrum hade vi en som kom var tredje vecka. I Borlänge har det varit bättre och en målvaktstränare på plats oftare. Samtidigt blir du äldre, vet vad som passar för dig själv och vill träna på.

JOBBAT VID SIDAN AV

Under tiden i Hockeyettan har målvaktstalangen haft ett jobb vid sidan av hockeyn.
– Ja, det stämmer. I Enköping jobbade jag som snickarlärling, I Mörrum jobbade jag på en skola i Karlshamn. Även första säsongen i Borlänge jobbade jag i en skola, men den här säsongen har jag jobbat på Cramo. Jag måste säga att just Cramo är det bästa jobb jag haft.
– Jag trivdes över huvud taget väldigt bra i Borlänge och med allting runt om. Hade nära hem till morsan och farsan som alltid stöttat och grejat. När jag hade gjort en dålig match kunde jag åka hem till dom och prata ur mig och så där. Dessutom träffade jag flickvännen (Fanny) i Borlänge. Alla runt omkring har varit en positiv anledning till min utveckling där samtidigt som det är en bra förening och ett bra ställe att vara på.

Marcus Hellgren Smed fick även chansen i Leksand under en match förra säsongen.
– Ja, när Tex (Williamsson) var sjuk. Sedan var det snack om att jag skulle vara tredjemålvakt i kvalet, men som alla vet ville Leksand satsa på en rutinerad målvakt (Robin Rahm) som komplement till Tex.

Leif Strömberg. Foto: Bildbyrån

Ny klubbadress för målvakten från Torrberg blir nu Vita Hästen där han får Leif Strömberg som coach.
– När jag var ungdomsspelare i Leksand var han där, men jag har inte tidigare haft någon riktig personlig kontakt med honom. Han verkar vara väldigt härlig och bra att prata med. Det känns som att han är en ledare som anammar att få ihop gruppen, att alla ska dra åt samma håll.
– Jag tror också det är rätt recept för oss i Hästen den här säsongen. Vi är många unga och kan vi alla dra åt samma håll så kan det bli kanonbra.

Hur var din reaktion när Vita Hästen hörde av sig, är chansen i Hockeyallsvenskan något du väntat på?
– Ja, det har jag väl gjort eftersom man alltid vill uppåt. Jag har ju hoppats att något lag ska höra av sig när jag haft en bra säsong.
– Samtidigt vet jag att det är väldigt många bra målvakter i Hockeyallsvenskan. Även många bra målvakter som inte får plats och då gäller det att vara ödmjuk inför det. Klart att jag då blev glad när Hästen hörde av sig och visade att man verkligen ville ha mig.

Fanns det andra alternativ från Hockeyallsvenskan?
– Det fanns intressen, men det var inte några kontraktsförslag som låg på bordet. Om intressena hade lett till kontraktsförslag vet jag inte, men det var Hästen låg mest på och ville skriva.

FÅR KOKMAN SOM KOLLEGA

Kontraktet med Vita Hästen innebär samtidigt att han för första gången kan titulera sig professionell hockeyspelare.
– Det känns fantastiskt. Det här är också vad jag har jobbat emot, att få chansen att spela hockey på heltid och lägga ner dom här extratimmarna man kanske inte har då man kommer direkt från jobbet. Nu får jag tid att nöta på det jag hade behövt gjort tidigare men inte haft tid till innan.

Som målvaktskollega i Vita Hästen får Hellgren Smed en som han känner lite sedan tidigare, Viktor Kokman.
– Vi känner varandra helt okej, men vi har aldrig spelat mot varandra. Vi var på någon målvaktscamp i Ludvika tillsammans, men annars känner jag honom mest genom kompisar. Han var ju i Borlänge säsongen innan jag.
– Vi har pratat lite nu innan jag ska flytta ner. Det verkar vara en grym kille. Jag vet att han är snäll och jag ser fram emot att jobba med honom, avslutar Vita Hästens nyförvärv på målvaktssidan innan vi tillsammans åker bort till familjens 20 får för att utfodra dom lite grann samtidigt som njuter av utsikten över Limsjön och trakterna kring Leksand.