Tillbaka i hetluften med nyfunnen glädje: “Fått lite perspektiv på allt”
Efter att han fått lämnat Västerås under ovissa former valde Tony Zabel att ta ett steg tillbaka i tränarkarriären. Två och ett halvt år senare är den förre Djurgårdstränaren tillbaka i Hockeyallsvenskan och Vita Hästens tränarbås – med nyfunnen glädje och ett utvecklat ledarskap.
– Jag vet att det är ett tufft uppdrag och att vi kommer från en väldigt tuff position, men jag tycker ändå att vi gillar utmaningen, säger Zabel till hockeysverige.se.
JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hockeyallsvenskan bjuder på en comeback av en 48-åring den här säsongen.
Det handlar om den tidigare Djurgårds och Västerås-tränaren Tony Zabel. Under säsongen 2016/17 fick han lämna Västerås under uppmärksammade och framförallt ovissa former. Sedan dess har han jobbat med ungdomshockey i Tyresö/Hanviken till det att han inför den här säsongen tagit över som coach i Vita Hästen.
– Än idag vet jag inte till hundra procent varför jag fick lämna Västerås. Jag försökte prata med ”Äpplet” (Andreas Appelgren), klubbens dåvarande klubbchef, men han kan inte heller ge ett rakt svar om varför, berättar Tony Zabel då hockeysverige.se träffar honom på Hockeyallsvenskans upptaktsträff.
– Han säger att han inte var inblandad i det och därför inte heller känner till anledningen. Jag var ändå 45-46 år då och så pass gammal att jag försökte se mig själv i spegeln. ”Vad har jag gjort för att förtjäna det här?”
Kom du fram till något?
– Jag kan inte peka på det själv, men någonting var det såklart. Min dåvarande head coach var Christer Olsson. Jag jobbade under han och vårt ledarskap. Det finns inte en dag eller sekund som jag inte gjort det vi kommit överens om.
– Jag har lagt det där åt sidan eftersom det inte går att styra vad enskilda person gör helt enkelt.
“BETALADE ETT HÖGT PRIS”
I samband med att Tony Zabel fick lämna Västerås valde även Christer Olsson att lämna klubben.
– Att göra så i dagens samhälle, så som han gör för att ställa upp för mig…
Tony Zabel tystnar en kort stund innan han fortsätter:
– Christer hade handplockat mig speciellt för det här jobbet. Jag var dessutom lite tveksam till om jag skulle hoppa på det eller inte eftersom jag visste att det skulle bli ett väldigt, väldigt tufft uppdrag.
– Han sa ”Jag gör inte det här utan dig”. Att han gjorde det han gjorde är fortfarande en helt fantastisk känsla för mig, väldigt stort.
Det blev också en mentalt ganska tuff käftsmäll för Zabel när han fick lämna Västerås utan motivering.
– Ja, dels för det läget vi var i. Vi hade vunnit två matcher och förlorat en, låg tvåa i kvalserien. Jag var dessutom den enda i den staben som hade kvalserieerfarenhet. Jag blev förvånad.
– Nu har grabbarna som tog över gjort ett bra jobb, men Västerås åkte ändå ur. Om man velat göra något så kunde dom tillsatt något istället. Käftsmällen blev att jag inte visste. Den förklaring jag fick var att det inte hade med min hockeykunskap att göra utan mitt ledarskap.
– Då tänkte jag mycket på vad jag gjort för fel som assisterande tränare. Dessutom, efter matchen mot Björklöven som var avgörande för att vi skulle spela i kvalserien, tog vi ner vår sportchef i omklädningsrummet under tre veckors tid. Han var med på varje träning och samling. Hade han då sett något hos mig borde han sagt det, men jag fick inte någon sådan signal.
Christer Olsson.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Tony Zabel mådde inte speciellt bra efter det här abrupta avskedet.
– Det var inte kul. Jag satsade allt jag hade för att hjälpa till. Bland annat reste jag 30 mil varje dag för att hjälpa Västerås (Zabel bodde kvar i Stockholms södra utkanter). Jag hade en lön som man normalt sett inte kan leva på. Allt för att hjälpa Västerås.
– På så vis betalade jag ett högt pris för att hjälpa klubben. Jag kunde ha gjort andra saker i stället.
ÅTERVÄNDE TILL JUNIORHOCKEYN
Istället för att satsa vidare på elithockeyn valde då den förra Division 2-spelaren i Tumba och Salem att jobba med ungdomshockeyn i Tyresö.
– Ja, jag ville hem till Stockholm och landa lite. Dessutom hade jag gått igenom en skilsmässa också.
– Jag blev istället sportchef för en lite mindre klubb där jag jobbade med ungdoms- och juniorhockey. Det var som att komma tillbaka. På en annan nivå dessutom med allt vad det innebar. Det var kul att få hjälpa den klubben och få lite perspektiv på allt det jag gjort.
Du har tidigare jobbat mycket med ungdomar, var det lite som att hitta tillbaka till rötterna?
– Ja, men framförallt få lite glädje till hockeyn igen, vilket jag tyckte var viktigt.
Var det en stor omställning att kliva ner på den nivån från elithockeyn?
– Ja, så var det. Jag har inte jobbat med juniorhockey på den nivån. Tidigare var det på en väldigt hög nivå där jag jobbade med dom bästa juniorerna i landet. Den här klubben låg på en annan nivå, man ville göra förändringar och ta olika steg.
– Det blev en kulturkrock för mig från början, men jag tycker att vi gjorde ett bra jobb under dom två åren. Jag fick tillbaka glädjen och hade kul. När jag fick förfrågan från Vita Hästen och familjen var med på tåget ville jag testa det här igen.
Vad var det som lockade med just Vita Hästen?
– Dels var glädjen viktig för mig, men främst var det människorna där som kommer betyda väldigt mycket. Jag tycker det varit ganska turbulent med människorna runtomkring mig under åren som varit. Om det beror på mig eller dom låter jag vara osagt.
– Jag känner att jag vill ha människor runtomkring mig som vågar vara ärliga. Vi måste ha en samsyn innan vi går in i någonting. Det här stötte och blötte vi och jag tycker att det är den typen av människor i Vita Hästen.
– Nu har vi inte börjat spela ännu. Det är först när man börjar utsättas för lite press, man börjar förlora lite matcher och det börjar hända saker som man ser vad det är för människor man jobbar med. Jag tror och hoppas att vi har något nu som kan hålla. Sedan vet jag hur den här branschen funkar, men även då vill jag att man är ärlig.
Tony Zabel.
Foto: Johanna Lundberg/Bildbyrån
“VET ATT DET ÄR ETT TUFFT UPPDRAG”
Vita Hästen har haft flera turbulenta säsonger bakom sig och Tony Zabel vägde även in det innan han bestämde sig för att tacka ja till tränarjobbet.
– Jag är inte så orolig över det som varit. Den nya ledningen som gått in har varit tydliga med vad dom vill. Dom tar in mig, (Niklas) Czarnecki och ”Grizzly” (Fredrik Eriksson) för att få deras tankar om hur man vill ta steg med klubben att förankras i A-laget.
– Sedan kommer inte styrelsen lägga sig i sporten. ”Vi kan inte hockey, men vi kan skapa förutsättningar. Ni kan hockeydelen och den får ni stå för”.
– Jag vet att det är ett tufft uppdrag och att vi kommer från en väldigt tuff position, men jag tycker ändå att vi gillar utmaningen.
Hur ser du på den trupp du har att jobba med idag?
– Den övre halvan av spelarna är seniorlika medan den andra halvan ska utvecklas. Det är så vi måste jobba i Vita Hästen utifrån den budget och positionen vi har.
– Vi måste jobba med en väldigt, väldigt bra utveckling, vilket jag tycker är spännande, att se vilka steg vi kan ta. Jag gillar gruppens beteende. Vi kanske inte alltid tar rätt beslut när vi spelar hockey, men vi tävlar samtidigt som vi har hög moral och vilja att göra det. Det tror jag kommer göra att vi klarar oss bra i slutändan.
SVAG BREDD I LAGET
Det som saknas i er trupp är riktigt unga spelare, alltså juniorer, som ska kunna kliva in under säsongen och få viktiga roller, hur är det med åretväxten i Vita Hästen?
– Man ska ha klart för sig att vi på juniorsidan spelar J20 Region elit. Att gå från det till Hockeyallsvenskan… Jag skulle lite elakt kunna säga att det inte händer.
Oroar det här dig?
– Klart att det gör. Det är också därför vi valt att vara 14 forwards och åtta backar. Vi har redan nu två skador och är bara 12 forwards. Det är tufft. Här och nu måste vi hitta samarbetsklubbar om vi får stora skador.
Har ni redan idag samarbetsklubbar?
– Nej, inga direkta. Där får vi kolla av med SHL-klubbar om eventuella lån och så vidare. Eller om vi kanske eventuellt skulle kunna värva någonting om vi får för många skador.
Har du satt upp några personliga mål för återkomsten till Hockeyallsvenskan?
– Att hitta glädje och att få vara med och utveckla människor. Jag har jobbat väldigt mycket med mitt ledarskap senaste två och ett halvt åren. Det vill jag jobba med och applicera tillsammans med Niklas Czarnecki, att utveckla grupp och människor.
– Att jag tillsammans med Niklas kan väldigt mycket hockey, det vet jag att vi kan, men hur långt kan vi nå med det vi har? Det tror jag sitter i ett starkt ledarskap.
Den här artikeln handlar om: