“Jag måste komma över dit förberedd och vara riktigt, riktigt bra”

Han är en av de senaste NHL-spelarna att hamna i Hockeyallsvenskan. Dit kommer Rasmus Asplund till Västerås efter en säsong där han debuterade för Buffalo Sabres och är på väg mot en ordinarie plats i laget. För hockeysverige.se berättar 22-åringen hur han hamnade i “Gurkstaden” och vad han hoppas uppnå med vistelsen i allsvenskan.
– Jag kände att det här kommer gynna mig samtidigt som Västerås kände att det skulle gynna dem också. Då blev det en sportslig lösning som kommer att gynna båda två, säger Asplund.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)

Västerås har liksom många andra klubbar i Hockeyallsvenskan valt att plocka in NHL-spelare på korttidslån. I VIK:s fall handlar det om Buffalos Rasmus Asplund. 22-åringen från Filipstad svarade för ett mål och totalt tre poäng på 29 matcher i NHL senaste säsongen.

– Vi var egentligen inte så intresserade av att ta in något korttidslån när den här möjligheten kom, då några lag började plocka in spelare och så vidare, berättar Västerås sportchef Patrik Zetterberg när hockeysverige.se träffar honom på klubbens kansli.
– I Rasmus fall känner jag till honom sedan han var U16-spelare eftersom jag har en ganska bra koll på spelare födda 1997 (Patriks son Lukas är född samma år, reds. anm.). Han hörde av sig själv. Rasmus är från Filipstad, men bor i Karlstad. Min goda vän Peter Jakobsson är sportchef i Färjestad. De hade en diskussion där Peter rekommenderade Rasmus att höra av sig till oss.
– Vi hade ett bra snack. Jag förklarade hur vi såg och tänkte kring det. Sedan gick det ganska fort där vi kände att det här nog kunde vara ganska bra. Vi var bara 13 forwards på kontrakt. Vi ville vara 14 och i det här fallet får vi in en superspelare till noll kostnad vilket känns bra.

Hur tänker du kring det här med korttidskontrakt?
– Jag är ganska tudelad till det. Egentligen kan jag förstå och känna att det borde vara upp till varje lag hur man vill agera i frågan. Ligan gick ut med en förfrågan där vi sa att för oss spelar det ingen roll eftersom vi inte har för avsikt att ta in någon. Jag vet att det var flera lag som skickade tillbaka samma svar.
– Nu har vi ändå tagit in en spelare. Sedan tror jag att ingen trodde det i grunden skulle hamna upp till tre, fyra spelare per lag och en risk att det skulle bli ännu fler. Där någonstans kände ligan ”hur vill vi ha det?” Då kom ligan överens om att sätta en gräns på fyra eftersom det redan var ett lag som tagit in så många spelare.
– Nu kör vi det här fram till och med 15 november. Sedan får vi komma fram till hur vi ska agera efter det datumet beroende på hur det ser ut i Hockeyvärlden.

Ni har tre platser kvar att fylla…
– Så kan man se det. Vi har inte för avsikt att ta in någon ytterligare. Vi är måna om den gruppdynamik och lag vi har. Vi måste även ha med aspekten om vad som händer den dagen NHL-spelarna inte är här.
– Vi hade en bra konkurrenssituation redan innan Rasmus kom. Ska vi ha honom här så ska han såklart spela. Annars finns det ingen anledning att ha honom här. Klart att det kommer röra till lite grann i hierarkin. Skulle vi då ha fyra spelare som ska in och ha den tiden, hur skulle det komma att se ut?
– Det här ska man ha med sig. Sedan är det upp till varje förening hur man vill värdera och bygga sin verksamhet. Vi känner i alla fall att som det är nu har vi inte för avsikt att ta in någon ytterligare. Vi är nöjda med att ha Rasmus här och det räcker gott och väl. 

Patrik Zetterberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

“SKA TA EN PLATS”

Givetvis är Rasmus Asplund tacksam att få i alla fall inleda säsongen i Västerås. 

– Kommande säsong, som det är sagt från både Buffalo och mig själv, är att jag ska ta en plats där. Det är ingenting som kommer göra sig själv. Jag måste komma över dit förberedd och vara riktigt, riktigt bra, säger Rasmus Asplund då hockeysverige.se träffar honom på ett hotell i centrala Västerås.

Du har skrivit kontrakt med Västerås till 15 november, vad är det sagt kommer ske efter det?
– Förhoppningen från NHL:s sida är att training camps som ska dra igång mellan 15 och 20 november. Sedan får vi se vad det landar i. Det är inte heller något som är spikat utan än så länge bara en förhoppning.
– Vi får ta det därifrån. Jag tror inte det är många som vet vad som kommer hända. Första steget är att NHL ska spika lite datum när allt ska ske. Sedan får vi rätta oss efter det.

Och om det blir AHL inledningsvis?
– Jag har en säsong kvar på kontraktet. Målet är att ta en plats i NHL från början. Behöver jag ner och vända i AHL igen så är det något jag får jobba med då.

Vad hoppas du av tiden i Västerås?
– Att verkligen få en riktig språngbräda till training camp. Som jag sa, för att ta en NHL-tröja måste du vara extremt förberedd och riktigt bra.
– Det var också så mina tankar gick, om jag skulle spela eller inte spela inför campen. Jag kom fram till ett beslut att spel med Västerås skulle vara det bästa för mig. Jag pratade med ”Z” (Patrik Zetterberg). Den planen han lade fram för mig klickade direkt och jag kände att det här kör vi på.
– Jag kände att det här kommer gynna mig samtidigt som Västerås kände att det skulle gynna dem också. Då blev det en sportslig lösning som kommer att gynna båda två. Då kändes det väldigt bra.

Västerås har haft covid-19 i truppen, är det här något som oroat dig?
– Det här är något som pågår i världen. Klart att jag är försiktig på alla plan jag kan, tvätta händer, hålla avstånd, vara försiktig då jag är ute och äter lunch och så vidare. Jag försöker skydda mig själv så mycket det går.
– Sedan är det olyckligt i och med den arbetsmiljö vi har där vi är nära varandra, tacklas och extremt mycket på varandra. Det här gör att får en spelare det är det stor risk att hela laget drabbats.
– Självklart känner jag en oro för att få det. Inte så mycket för mig själv, men mer att jag skulle smitta mina föräldrar eller riskgrupper. Därför tycker jag att vi får ta oss i kragen för att skydda andra och oss själva. 

"ALLTID VELAT VARA I FRAMKANT"

Rasmus Asplund växte upp i Filipstad och just glädjen till idrott var något som präglade hans uppväxt. 

– Framför allt var det så att alla mina bästa kompisar spelade egentligen allting, landhockey, ishockey, innebandy…
– Bara det fanns en boll och några klubbor kunde vi lösa någonting. Vi spelade såklart även fotboll på rasterna i skolan. Ambitionen? Det var mer att jag tyckte att allt var så roligt. Just glädjen för sporten, det var där det började.

Alla unga idrottskillar och även tjejer drömmer om att få spela i NHL, men i vad hittade du drivet att verkligen nå hela vägen dit?
– Jag har alltid velat vara i framkant och en kille som folk tar efter litegrann för att jag kan göra någonting bra. Det har varit otroligt mycket jobb bakom. Jag har stått hemma på rummet och i hallen, skjutit på garageuppfarten så garagedörren gått sönder, så det ligger mycket tid bakom det.
– Någonstans kommer jag ändå ner till glädjen med ishockeyn. Jag tyckte det var så otroligt kul och tycker än i dag att ishockeyn är det roligaste som finns. Grunden är ändå glädjen som ger mig motivationen till att ta nästa steg. Jag har heller aldrig känt mig nöjd under vägen.
– I dag är jag 22 år och har redan en ganska bra meritlista, men jag har aldrig stannat upp och känt att det var okej och varit nöjd. Det har alltid varit att jag kan bli lite bättre. Fortfarande har jag en lång väg kvar eftersom mitt mål är att ta en ordinarie plats i NHL. Där är jag inte ännu. Just nu är det vad som driver mig oerhört mycket.
– Jag har också haft fantastiska killar runt om mig. Då jag kom in i Färjestads A-lag hade vi Rickard Wallin, (Ole-Kristian) Tollefsen och så vidare. Killar som varit med och vunnit och varit ledande inom svensk hockey och som tog mig under sina vingar direkt. ”Så här gör vi i Färjestads A-lag, det här är okej och de här riktlinjerna har vi”.
– På så vis har jag haft tur med vilka som drivit mig, som varit mina förebilder och jag fått träna med i vardagen.

Senaste säsongen fick Rasmus Asplund en av sina drömmar uppfyllda då han fick debutera i NHL. Lördagen den 16 november fanns han i laguppställningen när Sabres besegrade Ottawa Senators med 4–2.

– Det är givetvis något jag aldrig kommer att glömma, säger Rasmus Asplund samtidigt som han spricker upp i ett stort leende.
– Det var nästan overkligt och en dröm fram till det jag stod på isen i mitt första byte. Jag fattade egentligen ingenting på uppvärmningen. Jag var i ett tillstånd mentalt där jag inte riktigt förstod. Det var en urladdning och jag satt efter matchen och funderade på om det verkligen hade hänt och var på riktigt.
– Jag kände en enorm glädje, men också en lättnad. Det var inte bara jag som gjort ett jobb för att jag skulle komma dit. Min familj, släkt och så vidare har offrat oerhört mycket ta mig dit.

Var det här tankar som kom till dig efter matchen?
– Min pappa ringde upp efter matchen och sa ”vi gjorde det”, säger 22-åringen med både värme och stolthet i rösten innan han fortsätter:
– Jag var inte nöjd med att bara debuterat, men det var ett steg på vägen och ett kvitto på att det varit värt varenda timme vi tränat och de skjutsat mig. På något sätt var det här ändå målet för dem också. Det är en jättesvår känsla att beskriva, men samtidigt något jag aldrig kommer att glömma. 

Rasmus Asplund i Buffalos tröja.Foto: Jerome Miron-USA TODAY Sports

BODDE MED OLOFSSON

Rasmus Asplunds andra säsong i Nordamerika kom att betyda spel både i AHL med Rochester och NHL med Buffalo.

– Jag hade först ett jättenyttigt år där borta med en full säsong i AHL. I efterhand tycker jag att det är vad jag behövde. Jag var absolut inte redo för att få matcher i NHL då. Där fick jag även spela med Victor Olofsson. Det kändes som att vi drev varandra på ett oerhört bra sätt hela den säsongen.
– Förra säsongen var målet att få smaka på NHL lite. Det gick väldigt bra. Jag fick ihop 29 matcher och spelade 50/50. Att ”splitta” säsongen mellan AHL och NHL, vilket också var planen.
– Jag är oerhört nöjd med mina två första säsonger och jag har haft väldigt roligt på vägen.

Han trivs också i hockeystaden Buffalo.  

– Det är ett enormt hockeyintresse där och en sportstad utan dess like. Ur det kommer också krav. Folket där suktar efter framgång och slutspel, vilket är något jag märkt av då jag är i organisationen. Tyvärr har inte Buffalo lyckats med att ta sig till slutspel senaste säsongerna, men det är målet.
– När jag blev uppkallad bodde jag med Victor Olofsson. Han har en lägenhet och sa att jag fick bo hos honom. Som jag sa har jag känt Victor länge och vi har spelat ihop. Det har fungerat väldigt bra och jag är tacksam över att Victor ville bjuda in mig till sitt hem. Det är också något som hjälpt mig väldigt mycket så jag sluppit bo på hotell.

Om exempelvis du, Victor Olofsson och Rasmus Dahlin går på stan i Buffalo, känner folk där igen er?
– Ja, folk känner nog igen de flesta i laget. Jag tycker också att det finns en bra respekt. Det är ingen som stör eller är oartiga på något sätt. Vill dom ha en bild så frågar de artigt och allt sådant.
– Samtidigt, går jag på stan och blir igenkänd är det något jag bara tycker är väldigt, väldigt roligt. Det får mig att brinna ännu mer för att nå framgångarna som staden vill och behöver ha. För mig ger det bara energi.

SPELAR I KVÄLL

En av Buffalos största stjärnor är just Rasmus Dahlin. Även om media granskar 30-åringen i sömmarna dagligen  tycker Rasmus Asplund att han hanterar den situationen på ett bra sätt. 

– Jag tror att det här är något han blivit van vid. Hajpen som varit omkring honom har funnits där under många år. För Rasmus blev det nog bara en lättnad när draft och allt var över ”nu kan jag fokusera på hockeyn och köra”.
– Nu har jag fått sett honom på nära håll och han gör verkligen allt för att bli den back han har potential att bli.

Hur har du upplevt det mediala intresset kring dig i Buffalo?
– Såklart drar superstjärnorna till sig medias intresse. Klart att det är intressantare att höra vad de tycker och tänker. (Jack) Eichel är en av de bästa spelarna i ligan och dessutom kapten på det. Han får oerhört mycket media. Varje träning och match vill media prata med honom. Dahlin är också en som får mycket mediatid.
– Sedan får spelarna som blir uppkallade mycket media eftersom folk vill veta hur allt känns och så där, men efter det lugnar allt ner sig lite.
– Det här är något man lär sig och är en del av yrket. Jag tror inte att det är något som stör dem i alla fall.

Stör det dig?
– Absolut inte. Där borta har man efter matcherna att alla reportrar får komma till dig så man slipper svara på samma frågor hundra gånger. Det fungerar väldigt bra och tar inte många minuter. Jag tror också att det gynnar spelarna om man alltid ställer upp på intervjuer.

Rasmus, ditt Västerås har match ikväll, kommer du finnas med på isen?
– Ja, det kommer jag. Jag har inte spelat match sedan mitten av mars så det ska bli jäkligt kul att få damma av sig lite rost. Det är alltid lite spänt inför första matchen på säsongen hur det kommer kännas och kroppen ska svara, avslutar Rasmus Asplund med ett leende.

TV: Rasmus Asplund om första tiden i NHL