”Det blev en ganska mörk tid med dåligt samvete”
Tre olika SHL-klubbar på en säsong och därutöver en tuff tid privat utanför rinken. Mattias Guter har upplevt säsongen från helvetet. För hockeysverige.se berättar han om sportslig ångest och dåligt samvete gentemot sin unga familj, men också om lättnaden och glädjen över att hemma i Stockholm igen.
– Det känns som man vill få tillbaka lite av livet efter allt vi har gått igenom, säger 30-åringen efter hemkomsten till Djurgården.
Det råder bråda dagar för Mattias Guter. Han ursäktar sig när han ringer upp från en bil någonstans i Stockholm. Vi skulle ha hörts för några dagar sedan, men livet har bokstavligt talat kommit emellan.
– Vi har köpt ett radhus på Lidingö som vi fick tillgång till i morse. Sedan har jag beställt en leasingbil som vi ska få här om två och en halv månad så jag var ute och hämtade en lånebil. Det är mycket, konstaterar han med ett litet skratt.
”Vi” är förutom honom själv hustrun Anna och deras två barn, ett respektive tre och ett halvt år. Det är först och främst för deras skulle han är glad över att vara tillbaka i Stockholm och Djurgården efter en säsong som man, utan att överdriva, kan beskriva som en mardröm.
När Mattias Guter i onsdags debuterade för Djurgården i 2–1-segern mot Malmö representerade han samtidigt sin tredje SHL-klubb för säsongen. Det som började i Timrå och fortsatte i Luleå avslutas nu i Stockholm. Inte riktigt den plan som forwarden hade när han skrev på ett tvåårskontrakt med Timrå för tio månader sedan. Det hann bara bli tolv matcher där innan flyttlasset gick vidare till Luleå i slutet av oktober.
”ETT EGOISTISKT BESLUT”
Det kan tyckas vara en enkel sak att göra ett klubbyte, men för spelare med familj blir det en stor omställning. Det är inte bara på isen det ska klaffa. Det handlar minst lika mycket om att få saker och ting att klaffa socialt.
– Det är klart att jag pratade med Anna innan jag tog beslutet att inte vara kvar i Sundsvall och Timrå, men samtidigt är det ett egoistiskt beslut, konstaterar Mattias Guter.
– Visst nu blev det bra till slut när vi fick komma hem, men facit i hand skulle jag inte rekommendera någon att göra den här resan. Det är otroligt tufft mentalt i och med att man har familj och vill att det ska vara bra för alla.
Värst blev det uppe i Luleå efter flytten dit. Inte för att Mattias Guter på något sätt vantrivdes i klubben, utan för att det mesta gick snett utanför isen.
– Det var ganska tufft privat på slutet uppe i Luleå privat. Dels var barnen inte på förskola och dels råkade min fru råkade ut för diskbråck och när man är så långt hemifrån har man inte så mycket hjälp. Det blev en ganska mörk tid med dåligt samvete och då är det inte så lätt att prestera.
Saken blev inte bättre av att han drabbades av en hjärnskakning i mellandagarna och mådde dåligt själv.
– Jag fick ett sådant bakslag på hjärnskakningen att jag blev låg på energi och saknade ork, jag hade inget driv. Det var nästan så att jag var på väg att bli så där deppig som vissa blir efter hjärnskakningar. Men Luleås medicinska team valde att plocka bort mig. De skötte det jättebra och stöttade mig. Det ska de ha all heder för, säger Mattias Guter.
Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen
”FÖR MIG BLEV DET LITE KORTSLUTNING”
Innan skadan och de privata problemen hade han haft svårt att finna sin roll i Luleås lag. Det fanns det flera orsaker till.
– Jag kom upp dit och kände egentligen ingen förutom Patrick Cehlin, men han är ju inte med i laget på det sättet nu när han är skadad. Sedan var det ett nytt sätt att spela och ett nytt ledarskap. Det blev en stor omställning, konstaterar han.
– Tittar man på de lag som ”Bulan” (tränaren Thomas Berglund) har haft genom åren så har det tagit lite tid för dem att komma in i hans spelsystem. Det blev ingen startsträcka för mig, utan det vara bara att gå in och pumpa in en massa information. För mig blev det lite kortslutning. Jag kom inte in i det över huvudet taget. Jag jobbade stenhårt, men det slutade med att jag åkte runt och spelade för att göra rätt, inte för att spela hockey på mitt sätt eller på instinkt.
Den 6 februari blev det slutligen klart att Mattias Guter lämnar Luleå för Djurgården, en klubb han lämnade i januari 2015. Det kan tyckas märkligt att prata om nytändning för en spelare som har bytt klubb tre gånger inom loppet av ett knappt år, men i det här fallet finns det ändå fog för det. Cirkeln är sluten.
– Nu blir det som att komma hem. Både jag och Anna har våra familjer, syskon och vänner här. Det är här vi kommer att bosätta oss. Så det blir ändå som att starta upp livet på nytt. Vi har varit i väg sedan 2014 och det är en jättelättnad att vara tillbaka. Det känns som man vill få tillbaka lite av livet efter allt vi gått igenom.
Kontraktet med Djurgården gäller i ytterligare två säsonger till efter den här och ger familjen Guter välbehövlig stabilitet efter det tuffa året.
– Verkligen! Anna och barnen har fått kriga sig igenom det här de också. Nu är barnen så pass små att jag inte tror att flyttarna har märkt dem. Det har mer varit lite lustigt nu när det har svischat förbi en Timråmatch på tv och dottern ropar ”pappas lag” och man får förklara att ”nej, det är det inte längre” och sedan samma sak när Luleå kommer på, skrattar han.
Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg
BYGGER KEMI MED DICK AXELSSON
I djurgårdscomebacken mot Malmö – Mattias Guters första SHL-match på över en månad – gick han in i lagets tredjekedja med Dick Axelsson och Petteri Wirtanen. Efteråt uttryckte Djurgårdens tränare Robert Ohlsson optimism kring samarbetet mellan Guter och Axelsson.
– Jag såg att Dick gärna passade Guter och att Guter gärna ville hänga dit den. Så någon form av connection såg jag där. Guter är ju någon form av Bemström-spelare, en målskytt i grunden, och får han bra passningar så kommer han att smälla dit pucken. Det är hans främsta signum, sade Ohlsson.
Guter hoppas givetvis detsamma.
– Jag tror att det kan bli bra. Nu hade vi bara två träningar i kroppen tillsammans eftersom vi båda låg sjuka i influensa förra veckan, men jag håller med Robban där. Det som är kul med Dick är att allt verkligen kan hända. Har man bara klubban i isen kan allt hända. Och får vi bara fler träningar i kroppen och får energi och ork så tror jag det kommer att bli bra.
Hur är det att vara tillbaka på Hovet som hemmaspelare?
– Bara att få byta om i Djurgårdens omklädningsrum, ta trappan ned och stå i gången och höra eller se publiken på bortre kortsidan ger rysningar. Djurgårdspubliken är bäst i Sverige, så det är såklart speciellt.
– Nu handlar det för mig om att leverera för den publiken också. Jag hoppas kunna spela så pass bra att jag kan stanna här många år till. Jag fyller 31 år under nästa säsong, men genetiskt har jag en lättränad kropp och jag tror och hoppas att jag kan spela länge till. Och givetvis få chansen att vinna något här också.
Den här artikeln handlar om: