Lägger av – men öppnar för comeback

I veckan meddelade Marcus Dahlbom att han slutar med ishockey efter ett turbulent år. För hockeysverige.se berättar han om det tunga avslutet i Västerås, framtidsplanerna och öppnar dörren för en snabb comeback.

– Skulle någon klubb i närheten av Västerås vilja att man kommer och spelar så kanske jag hoppar på det, säger målvaktsprofilen.

Marcus Dahlbom senaste två säsonger har varit händelserika, för att uttrycka det milt. Först stod han på huvudet och blev Västerås stora hjälte när de tog klivet tillbaka till HockeyAllsvenskan, sen kom motgångarna. Han hade svårt att prestera i HockeyAllsvenskan, petades av succéjunioren Samuel Ersson,  gick ut och berättade om sin psykiska ohälsa och fick sedan beskedet att Västerås inte ville ha honom kvar. 

Efter en viss betänketid gick han tidigare i veckan ut och berättade att han lägger av med ishockey.

– När man väl går ut och ger beskedet så blir det som att man lägger det bakom sig. Det är klart det känns speciellt. Man var ändå kvar i något sorts “kanske-land” och funderade på att fortsätta. Nu kände jag till sist att jag var redo att köra på en civil karriär och fokusera på något annat. Jag var redo för ett nytt avstamp i livet, säger 29-åringen till hockeysverige.se.

Känns det vemodigt?

– Ja, det gör det. Det blir ju ett avslut och jag ser det här som ett kapitel som kommit till ända. Jag menar, jag har hållit på med ishockey nästan hela livet så det blir lite läskigt att gå in i en värld där hockeyn inte är en del av livet lägre, även om jag såklart är intresserad och kommer kolla på matcher ändå. Det känns lite tomt och läskigt men samtidigt kul och utmanade. Nu får jag se hur livet kan vara utan hockeyn. Och jag har ju familjen som kommer hjälpa mig på vägen också.

Brottades med psykisk ohälsa 

På det hockeymässiga planet har de senaste åren varit omtumlande för Marcus Dahlbom. Samtidigt som han brottades med att må bra skulle han leverera på isen – och mitt i allt blev han tvåbarnsfar.

– Det blev väldigt mycket att hantera. Först blev det som en jäkla smäll när vi gick upp till HockeyAllsvenskan, med mycket som snurrade i huvudet. Samtidigt hade jag fått familj och det hände mycket runtomkring. Det blev väldigt tufft när man kom in i den dåliga perioden av livet, som jag var inne på då, säger värmlänningen.

– Egentligen borde det ha varit min bästa period i livet och så blev det precis tvärtom. Det blev en konstig känsla, för å ena sidan var det som hände fantastiskt kul men å andra sidan brottades jag med mig själv och mina problem, det jag gick igenom på ett personligt plan.

Väl på isen hade den tidigare kvalhjälten, förståeligt nog, svårt att prestera på den nivå som förmodligen både han och klubben hade hoppats på.

– Säsongen blev ju som den blev och det blev en smäll till. Det var skitjobbigt. Sen fick vi ett barn till och helt plötsligt var jag småbarnsfar. Det var mycket som hände på två år och det var svårt att hantera.

– Men samtidigt…tittar jag tillbaka på det idag så var väldigt mycket av det som hände väldigt roligt, och det hände många saker jag är stolt över. Jag skulle aldrig vilja ta bort den delen av mitt liv för det är en livserfarenhet jag tar med mig. Jag är inte de typen av person som ångrar saker utan jag försöker ta vara på det man har i livet.

“Fruktansvärt besviken”

Fanns det någon del av dig som ville köra vidare med hockeyn, bara för att bevisa att du är mycket bättre än det du presterade förra säsongen?

– Ja, absolut. Den senaste säsongen blev som sagt helt fel. Det skulle bli en kanonsäsong, för jag var i mitt livs form rent hockeymässigt när jag klev av isen efter avancemanget 2018. Men mentalt var jag inte där, tyvärr.

– Jag kände att jag ville komma tillbaka till den målvakt jag var innan, men Västerås hade inget förtroende för mig längre efter allt som varit. Jag skulle ha kunnat gå till en annan klubb och börjat på ny kula, men jag ville bevisa mig hos Västerås. När det sen blev som det blev så kände jag att det skulle bli svårt att spela för en annan klubb. Vi har köpt hus, barnen är födda i staden och går på dagis här och sådana saker. Det är många saker som gjort att vi blivit kvar i Västerås så det hade varit svårt att flytta.

Känner du någon besvikelse mot Västerås?

– När allt sattes på sin spets och jag fick beskedet att de inte ens såg mig som en av två målvakter var jag fruktansvärt besviken. De vet ju vem jag är och vad jag kan göra. Men jag har sagt det förut, jag vill inte peka finger mot dem på något sätt. De gjorde vad de tyckte var bäst för klubben. “Zäta” (sportchef Patrik Zetterberg) och jag har inga hard feelings mot varandra. Han gjorde det han tyckte var bäst för Västerås och det är klart jag är besviken att han inte trodde på mig mer – men han valde så och då är det så. Jag är stolt över vad jag åstadkom i VIK och det som hände med min hälsa kan jag inte påverka ändå och det känns på något sätt skönt. Jag blev inte utköpt för att jag var dålig, utan mer på grund av att de inte vågade chansa på hur jag skulle må.

Öppnar dörren på glänt

Men helt främmande för en comeback är målvakten inte. Det är dock mycket som ska falla på plats.

– Jag har sagt det till min sambo, att skulle någon klubb i närheten av Västerås vilja att man kommer och spelar så kanske jag hoppar på det. Jag har inte stängt dörren helt, men då måste det vara i HockeyAllsvenskan. Det är den lägsta nivån jag kan tänka mig att spela på. Men skulle den chansen inte dyka upp så är det slut.

Är du sugen på att återvända till hockeyn i någon annan roll?

– Tränare och sånt har jag inte tänkt så mycket på, det håller jag osagt. Men jag är säker på att hockeysuget kommer komma tillbaka. Men det hade nog faktiskt varit kul att testa på att vara tränare, jag stänger inte den dörren heller. Den frågan får du komma tillbaka till, haha!

Det var karriärens höjdpunkt

Även om avslutet blev trist minns de flesta Västerås-supportar Marcus Dahlbom som en hjälte eftersom han var den stora anledningen till att klubben tog sig tillbaka till allsvenskan. Det ser han som karriärens höjdpunkt.

– När vi åkte ur var det otroligt mycket negativitet i Västerås. Vi var världssämst och det var uselt att Västerås skulle spela i ettan, och så vidare. Det snackades om att vi mer eller mindre var tvungna att gå upp direkt. Egentligen hade vi kanske inte laget för att gå upp, men vi lyckades.

– Med den form jag var inne i då var det såklart jävligt roligt att spela. Allt stämde. Det var min bästa säsong både spelmässigt och känslomässigt och det var fantastiskt att få stå där och fira inför 5000 åskådare, när vi gått upp. Det var höjdpunkten.

Framtiden då, hur ser den ut?

– Jag är utbildad snickare och har faktiskt redan jobbat som det hela sommaren, och det kommer jag göra på heltid nu. Det känns nytt men väldigt kul. Det är lite skillnad på att jobba 7-16 och sen komma hem och vara hemma på helger och kvällar. Jag har två små barn och det är jäkligt kul att få vara med dem och se dem leka och växa upp. Även om man inte var borta jämt när man spelade hockey så fokuserade man ofta på det ändå. Nu är det annorlunda, avslutar den tidigare målvaktshjälten.