”Ingen växer upp och drömmer om att bli en fjärdekedjegnuggare”

När Sebastian Ohlsson kom upp genom Skellefteås juniorled i tonåren var det en offensivt skicklig spelare som inte var rädd för att få lite smuts under naglarna. När han började slå sig in i a-lagstruppen på allvar var det dock som en utpräglad defensiv spelare – en roll som han sedan fick finna sig i under sina tre säsonger i a-laget.

Men Ohlsson visste att det fanns mer att hämta ur honom. En till dimension i sin hockeyrepertoar. Viljan att visa den dimensionen förde honom till Timrå inför fjolårssäsongen.
– När jag kom hit ville jag hitta tillbaka till den där spelaren jag var i junioråldern, där jag bidrog i båda ändarna av isen, om man säger så. Jag hade några säsonger där i junioråldern där jag gjorde en hel del poäng och just offensiven kände jag att jag tappade lite när jag kom upp i Skellefteå. Jag kände att jag fastande i en viss roll där jag kanske inte fick ut det mesta av mitt spel. Jag spelade mestadels boxplay och i en fjärdekedja. Även fast jag fick spela en hel del så kände jag ändå någonstans att jag inte fick ut det jag visste att jag hade i mig, berättar Ohlsson.
– Det är väl också enkelt att det blir så, när man kommer upp från juniorlaget och spelar i en fjärdekedja.

”BLEV ABSOLUT INTE SOM JAG HADE TÄNKT MIG”

SHL-sejouren med Timrå blev dock inte alls vad varken laget eller Sebastian Ohlsson själv hade hoppats på. Laget åkte ur SHL efter en dramatisk matchserie mot Oskarshamn, medan Ohlsson inte alls fick ut det han visste att han hade i sig.
– Jag hade en riktigt tuff fjolårssäsong, den blev absolut inte som jag hade tänkt mig. Dels poängmässigt, där jag ville vara mer framträdande, men även utvecklingsmässigt. Det hade väl lite olika anledningar att jag kände att jag stod lite stilla ifjol, då jag dels inledde säsongen med en skada och dels var avstängd där under några matcher. Det blev inget flyt under hela säsongen, egentligen.

Fjolårssäsongen blev tung för Sebastian Ohlsson.Foto: Pär Olert/Bildbyrån

Trots degraderingen till Hockeyallsvenskan valde Ohlsson att stanna i Timrå. Drivkraften att göra sejouren i Medelpad till något positivt var för stark för att lämna efter bara en säsong.
– Det kändes inte bra någonstans, varken mot mig själv eller mot klubben och supportrarna, om jag hade lämnat efter bara en säsong. Jag kände ganska snabbt att jag ville stanna kvar och göra något bra av det här. Jag visste att jag skulle få en större roll här och det är det jag behöver i det skede jag är i karriären just nu.
– Förtroende och speltid är det jag behöver för att utvecklas. Både för mig personligen, men även utåt sett, så kändes det bäst att stanna kvar här. Det kan lätt bli så att man får panik när man åker ur SHL med en klubb och att man börjar leta sig om efter ny klubb för att hålla sig kvar på den nivån man spelat på tidigare. Men jag kände aldrig att jag ville börja om på en ny kula, jag ville göra någonting bra av min tid här i Timrå och försöka ge tillbaka någonting till klubben och supportrarna. 

”BÖRJAT HITTA MIG SJÄLV SOM SPELARE IGEN”

Skillnaden i Ohlssons spel den här säsongen har nästan varit som dag och natt. 

22-åringen har fått en betydligt större roll i Kent "Nubben" Norbergs lagbygge – något som inte minst visat sig i poängprotokollet. Redan efter 14 matcher har forwarden slagit sin poängbästa notering under seniorkarriären, då han skrapat ihop elva poäng (5+6) under säsongsinledningen.
– Inledningsvis har det känts så bra som jag hade hoppats att den här säsongen skulle bli, säger Ohlsson.
– Jag känner att jag börjat hitta mig själv som spelare igen. Jag tror att alla tycker att det är absolut roligast att spela hockey när man får bidra framåt med mål och assist, jag tror ingen växer upp och drömmer om att bli en fjärdekedjegnuggare. På det sättet känner jag att jag börjar hitta tillbaka till den spelare som jag vet att jag kan vara, även på seniornivå.

DRÖMDE OM ATT BLI FÖRFATTARE

Något som Ohlsson däremot växte upp och drömde om att bli som liten grabb var att bli författare. Eller tja, det är väl en sanning med viss modifikation. Att bli hockeyproffs var alltid det han drömde om, men bakom det var skrivandet det stort intresse under uppväxten hemma i Åsele, det lilla samhället i Västerbottens inland beläget drygt 16 mil väster om Umeå.
– Att bli författare var något jag drömde om främst när jag var yngre. Jag minns när vi hade skrivuppgifter på svensklektionerna i skolan. Då tyckte jag alltid att det var hur roligt som helst att bara få grotta ner mig i skrivandet. Jag älskade att skriva berättelser och det var något som jag tyckte var otroligt roligt. Jag var en sån som inte tyckte om skolan speciellt mycket, men just att få skriva berättelser och släppa lös fantasin var något jag tyckte var otroligt roligt.
– Jag läste väldigt mycket hockeyböcker som liten. Jag vet inte om du är bekant med Gunnar Nordströms bokserier ”Stjärnskott” och ”Rookie”?

Jodå, de har jag koll på.
– Då vet du att ”Stjärnskott” handlade om målvakten Adam Wallgren i det påhittade NHL-laget Seattle Wonders, medan ”Rookie” handlade om en kille som kommer från Åsele, precis som jag. Jag tror att det var där jag hittade intresset för berättandet. Jag ville göra något liknande själv.

Har du några ambitioner med skrivandet i framtiden eller?
– Man vet aldrig, skrattar Ohlsson.
– Det blir ju lite så när man är hockeyspelare, det är svårt att hitta tid för andra intressen. Jag har ingen aning om vad jag vill syssla med efter karriären, men att skriva i någon utsträckning? Ja, absolut, varför inte? Vi får se, helt enkelt.

Foto: Pär Olert/Bildbyrån

"SKA INTE BLI NÖJD"

Innan det är blir tal om någon potentiell författarkarriär har Sebastian Ohlsson förhoppningsvis många, många år framför sig som hockeyspelare. Säsongen har som sagt börjat lovande för 22-åringen, som varit en av medelpadingarnas främsta spelare bakom superkedjan med Jens Lööke, Jonathan Dahlén och Albin Lundin. 

Efter 14 spelade matcher ligger Timrå på en tredjeplats i den Hockeyallsvenska tabellen, sju poäng bakom serieledaren Björklöven.
– Tabellmässigt ser det ju rätt bra ut, även om vi förlorat några matcher här på slutet. Vi ligger i toppen och har tagit många vinster men där många av segrarna kanske har kommit utan att vi förtjänat det rent spelmässigt. Både jag och hela laget tycker väl att spelet inte riktigt börjat sätta sig ännu, vi har vunnit många matcher tack vare special teams.
– Sen är det klart att det är bra att vi kan luta oss tillbaka på det, men samtidigt måste vi bli betydligt bättre i fem-mot-fem-spelet. Men vi är bara i början av säsongen, så det är många matcher kvar av säsongen. Om vi ska fortsätta ta de här segrarna måste dock spelet i fem-mot-fem upp, så enkelt är det.

När oktober snart slår över till november så har Ohlsson som sagt redan slagit sin personliga poängrekord på seniornivå. 22-åringen har dock inga som helst planer på att luta sig tillbaka och slå sig för bröstet.
– Jag ska inte bli nöjd, utan jag vill visa att jag kan hålla den här nivån över tid. Jag vill vara en producerande spelare, samtidigt som jag vill vara en spelare som medspelarna och tränarna kan lita på i alla situationer på isen. Jag vill användas överallt och inte hamna i det där facket där jag bara används i defensiva situationer. Jag kan mer än så.